Det finns i huvudsak tre olika metoder för inskolning av små barn i förskolan, men inte mycket forskning i ämnet. Utifrån populärvetenskaplig litteratur och facktidskriftsartiklar kan man sammanfatta de metoder som finns som föräldraaktiv introduktion, traditionell inskolning och individuell inskolning. Det övergripande syftet med undersökningen är att kartlägga hur inskolningen går till i ett antal kommuner i Sverige. Till grund för undersökningen ligger tre frågeställningar. Dessa rör vilken metod man använder vid inskolning, hur inskolningen går till, vem som bestämmer och vad som avgör att en viss metod används. Ansatsen i studien är kvantitativ och frågorna ställs genom en enkätundersökning. Undersökningsgruppen består av 43 förskollärare och 43 förskolechefer som arbetar vid huvudsakligen kommundrivna förskolor i Stockholm, Malmö, Norrköping, Skellefteå, Mariestad och Uppsala. Undersökningen tittar på trender och tendenser i svaren från de tre huvudfrågorna. Resultaten visar både likheter och olikheter mellan kommunerna och mellan förskollärares och chefers svar. Huvudresultatet är att den föräldraaktiva introduktionen är den mest frekventa i hela landet. Det vanligaste är att man skolar in flera barn åt gången, att man har en utsedd ansvarspedagog för inskolningen och att man skickar ut information till föräldrarna innan inskolningen börjar om hur den kommer att gå till. Arbetslaget och förskolechefen är de som oftast bestämmer vilken metod som används. Informationskällor till beslutet är oftast litteratur och beprövad erfarenhet för förskollärarna, och facktidskrift, litteratur och beprövad erfarenhet för cheferna.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskollärare och vårdnadshavares uppfattning kring föräldraaktiv introduktion. Vår studie bygger på fyra olika förskolors arbete kring föräldraaktiv introduktion. Dessa förskolor är verksamma i samma kommun. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där semistruktuerade intervjuer av förskollärare och vårdnadshavare legat till grund för resultatet för studien. Resultatet visar att både förskollärare och vårdnadshavare ser positivt på den föräldraaktiva introduktionen och kan inte tänka sig introducera eller introduceras till förskolan på något annat sätt. Det framkom enligt respondenterna att det blir lättare att observera och skapa relationer mellan barn, vårdnadshavare och pedagoger då de tillsammans vistas i förskolans verksamhet under längre tid under dagen. Vi kan tydligt se att det inte finns några klara direktiv på hur föräldraaktiv introduktion bör se ut.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur pedagoger uppfattar sin roll vad det gäller att skapa goda relationer till barn och deras föräldrar samt den kvarvarande barngruppens betydelse under den föräldraaktiva introduktionen i förskolan. Studien utgår från två frågeställningar som handlar om hur pedagoger uttrycker sin relationsskapande roll och hur de uttrycker den kvarvarande barngruppens roll vid föräldraaktiv introduktion. I studien intervjuades fyra pedagoger om deras tankar och erfarenheter kring hur de skapar tillitsfulla relationer under den korta introduktionprocessen samt tankar kring den kvarvarande barngruppens bemötande av nya familjer. Resultatet analyserades utifrån anknytningsteoretiskt perspektiv och utifrån tidigare forskning. I resultat framträder betydelsen av att skapa förtroendefulla relationer till föräldrar och där olika pedagogpositioner växte fram. Resultat visar att centrala delar för att skapa relation till barnet handlar om att vara lyhörd, vikten av att tillgodose barnets basbehov, att medvetet utgå från barnets intresse för att skapa kontakt och anpassa miljön efter barnet och vilken pedagogisk närvaro som är av betydelse. I resultat presenteras också att den kvarvarande barngruppen ses som förebilder för nya familjer gällande rutinsituationer och förmedlande av redan existerande normsystem, trots delvis mindre positiva reaktioner. Genom pedagogers interaktion med kvarvarande barngruppen, och kvaliteten i denna, tycks det ske en tyst kommunikation och förståelse för det nya barnet i fråga om hur väl pedagogen kan fungera som en trygg bas.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelser av vilka förutsättningar introduktionen ger. Studiens frågeställning är: hur uppfattar förskollärare arbetet med föräldraaktiv introduktion. Studien har genomförts med kvalitativ ansats och den kvalitativa metod som använts för att samla in empirin är sex semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska utgångspunkt är det relationella perspektivet och begreppen mellanmänskliga möten och tillit har beaktats. Resultatet visar att förskollärare upplever den föräldraaktiva introduktionen som positiv, både för barnet, vårdnadshavare och förskolans verksamhet. Respondenterna upplever ibland en osäkerhet i sin profession i närvaro av vårdnadshavare men uttrycker samtidigt att det är i samarbete med vårdnadshavare de lär känna barnet bäst. Den föräldraaktiva introduktionen som arbetssätt introducerar inte bara barnet in i förskolan utan även deras vårdnadshavare. Detta medför goda förutsättningar för barnets befinnande på förskolan och en hållbar relation mellan förskola och hem, både under introduktionen och i framtiden.

Denna studie inriktar sig på att undersöka hur förskolepersonal förhåller sig till och arbetar med  introduktionen i förskolan. Studien är en kvalitativa studie som grundar sig i sex stycken semistrukturerade intervjuer, som gjort på olika förskolor. Intervjupersonerna som deltog i studien är pedagoger som i sin verksamhet arbetar med att introducera små barn i förskolan samt har erfarenhet av olika introduktionsmetodik. Baserat på tidigare forskning som nämns i studien, har man upptäckt att introduktion är en komplex process. För att uppnå trygg introduktion samt för att barnen ska få en bra tid på förskolan krävs det tid och engagemang från de vuxna. Tidigare forskning lyfter också att barnets trygghet i förskolan skapar möjligheter för barnet att utforska och leka vilket i sin tur leder till ett livslångt lärande. Det insamlade materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin och anknytningsteorin som gav oss både sociala och psykologiska aspekter. Vår tolkning av resultaten i studien gav oss insyn att det finns vissa aspekter som väger tyngre än andra. Introduktionen är en individuell process och bör anpassas efter varje enskilt barn. Att bygga tillitsfulla relationer är avgörande för att skapa en trygghet på förskolan. Genom en god samverkan med vårdnadshavare samt tydliga strategier, förhållningssätt och rutiner grundar en god introduktion i förskolan.