Denna studie undersöker komplexiteten kring digital mognadsmätning inom arkiv- och informationsområdet i offentlig sektor. Studien utmanar ramverket för informationskultur som ett annat sätt att se på problemen som verksamheterna står inför när det kommer till arkiv- och informationshanteringen. En statusrapport som publicerades 2023 angående digital mognad i offentlig sektor visade att den svenska offentliga sektorn har brister i sin digitala mognad. Resultatet utgår från den modell som de har skapat speciellt för att mäta digital mognad i offentlig sektor, DiMiOS. Rapporten visar bland annat att verksamhetsområdet för dokument, ärende och arkiv är ett av två områden som har lägst mognad av de verksamhetsområden som undersökts. Studien utgår från rapportens resultat med fokus på de delar som verksamhetsområdet ärende, dokument och arkiv mätt lägst i för att undersöka användbarheten av att mäta digital mognad. Studien är uppbyggd på en kvalitativt blandad forskningsdesign genom en fallstudie med en underliggande etnografisk/insider ansats där intervjuer, observationer och dokumentstudier utgjorde insamlingsmetod. Resultatet visar att det finns en relativt god informationskultur i det studerade området och det går att finna likheter mellan ramverket för bedömning av informationskultur och DiMiOS principer. Vissa delar av modellen var svåra att undersöka då det till viss del fanns osäkerheter kring begrepp, och relevansen för respondenternas arbete. Det finns skillnader bland respondenternas upplevelser och mycket talar för att det är på ledningsnivå som många skillnader finns i och med engagemang och resurser. Informationskultur har inte ett tekniskt fokus, vilket DiMiOS till största del har, vilket leder till en krock dem emellan. Informationskultur som verktyg skulle kunna skapa en mer klar bild av det komplicerade verksamhetsområde som undersöks, och digital mognadsmätning kan ha vissa begränsningar om alla frågor inte har relevans. / This study explores the complexities of measuring digital maturity around archives and information in the public sector. The study challenges the information culture framework as a different way of looking at the problems faced by organisations when it comes to archive and information management. A status report published in 2023 on digital maturity in the public sector showed that the Swedish public sector has shortcomings in its digital maturity. The report is based on the results of the model they created specifically to measure digital maturity in the public sector, DiMiOS. The report shows, for instance, that the business area for case, document and archives is one of the two areas with the lowest maturity of the fields examined. This study is based on the results of that report, focusing on where the business area of documents, cases and archives measured lowest to investigate the usefulness of measuring digital maturity. The study is built on a qualitative mixed research design through a case study with an underlying ethnographic/insider approach where interviews, observations and document studies constituted the collection method. The results show that there is a relatively good information culture in the area studied and it is possible to find similarities between the framework for assessing information culture and the principles of DiMiOS. Some parts of the model were difficult to investigate as there was some uncertainty about concepts, and the relevance to the respondents’ work. There are differences among the respondent’s experiences, and there is much to suggest that it is at a management level that many differences exist in terms of commitment and resources. Information culture does not have a technical focus, which DiMiOS largely has, leading to a clash between them. Information culture as a tool could provide a clearer picture of the complex field under investigation, and digital maturity measurement may have some limitations if not all questions have relevance.