Syftet med denna uppsats är att studera svenska polisers berättelser om och erfarenheter av inre utlänningskontroll. Jag har dels varit intresserad av hur poliserna diskursivt konstruerar bilder av sig själva samt dem som ska hittas, men också hur poliserna förhåller sig till uppgiften att utföra inre utlänningskontroll. Jag har utfört tre intervjuer med poliser som arbetar inom gränspolisen samt en kompletterande intervju med en närpolis. Jag har utgått från ett diskursanalytiskt angreppssätt som betonar att våra sätt att tala på spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av vår omvärld, våra identiteter och sociala relationer. I den här studien har det framkommit att intervjupersonerna förhåller sig till en politisk/juridisk diskurs som gör deras arbete betydelsefullt. Deras arbete styrs av hur lagarna ser ut och påverkar även hur de uppfattar subjektpositioner och därmed vilka de ska hitta. Genom att konstruera gruppen av ”stackare” kan arbetet med att utföra inre utlänningskontroll legitimeras. Intervjupersonerna är medvetna om att olika begrepp kan användas för att föra olika politiska strategier och diskussioner, men vittnar dock om en känsla av att de själva är ”neutrala”. De gör det de blir tillsagda eftersom de betraktar sig som under polisorganisationens ledning, som i sin tur betraktas som en institution under regeringen/riksdagen.

Utgångspunkten i studien är den inre utlänningskontrollen ochförutsättningarna härför. Inre utlänningskontroll syftar till att kontrollera att personer inte uppehåller sig i landet utan tillstånd respektive sökaefter personer som ska lämna landet efter beslut om avvisning ellerutvisning. Det kan också handla om att söka kriminella eller potentiellt kriminella personer som inte får uppehålla sig inom Schengensamarbetets område. Polisen ansvarar för verksamheten och den ska bli mera effektiv sedan Sverige gick med i det så kallade Schengensamarbetet. Avhandlingen är flervetenskaplig till sin natur och fokuserar på polisens arbete utifrån ett juridiskt och sociologiskt perspektiv inom ramen för ett IMER-relevant område. Etnicitetsaspekten finns med som en röd tråd genom framställningen. Allmänna förutsättningar för polisarbete generellt samt rättsstatliga ideal i relation till konkret polisarbete diskuteras. Vidare görs en beskrivning av regelverket och vad som därtill hör i form av förarbeten och praxis. Genom ett migrationsteoretiskt perspektiv sätts kontrollen i en större kontext. Ett resultat av de fältarbeten som genomförts är att inre utlänningskontroll utmynnar i ett dilemma som alltid måste hanteras. Dilemmat består i en dragkamp mellan att respektera mänskliga rättigheter och att arbeta så effektivt som möjligt. Här föreligger det en risk för etnisk diskriminering. Som lagstiftningen är utformad är risken stor att polisens maktutövning blir godtycklig och att poliser tänjer på, eller försöker kringgå, lagen för att leva upp till kraven på så många kontroller som möjligt. Studien visar också att det är stor skillnad mellan hur olika poliser resonerar när de utför inre utlänningskontroll.