"Death is inevitable. A funeral, in one form or another, regardless of culture or religion, is inevitable. Obtaining insurance cover for a funeral is usually easy, generally affordable, and most importantly: based on an inevitability. It is therefore not surprising that funeral insurance is a considerable portion of Life Insurance business in South Africa. Countless South Africans ensure that, even if they have no other insurance policies in place, they have, at the very least, funeral cover for themselves or their loved ones. In terms of the Insurance Act 18 of 2017, there are a total of nine classes of Life Insurance Business, namely: Risk, Fund Risk, Credit Life, Funeral, Life Annuities, Individual Investment, Fund Investment, Income Drawdown and Reinsurance. Funeral cover can be underwritten under either the Risk class or the Funeral class of Life Insurance Business. The classes of Life Insurance Business have various prudential and market conduct standards that need to be adhered to. Although some of these standards are constant throughout the various classes, there are some standards that differ. The mini-dissertation explores these differences, as well as what effect these differences would have on the public. In essence, the author discusses the two classes in which funeral insurance can be underwritten, the various standards that are applicable to the two classes, as well as whether or not the choice of class would ultimately affect the policyholder, and if so, if said effect is to the policyholder’s detriment." / Mini Dissertation (LLM)--University of Pretoria, 2020. / Mercantile Law / LLM / Unrestricted

Many South Africans, especially those with low incomes, remain excluded from the formal financial services and products market, ironically so, as these low-income households are more exposed to unforeseen economic shocks and being unable to recover from the unexpected financial impact thereof. Low-income households live in more risky environments and are vulnerable to numerous financial threats. They are also the least able to cope when a crisis present itself as they are the least likely to have any savings to deal with these crises. Vulnerability and poverty causes a downwards spiral of misfortune when reinforcing each other. Microinsurance has been considered as the next revolution in addressing the vulnerability and risk of low-income households in developing countries such as South Africa. Huge investments have been made by development agencies in an attempt to break the circle of poverty by offering reliable protection to the poor. A well-designed regulatory framework is important for the efficient and effective provision of microinsurance. Significant steps have been taken in an attempt to formalise the insurance sphere and to make provision for microinsurance. The question now arises, will microinsurance be a useful tool to include the low-income market in to the financial insurance industry and will microinsurance be profitable for insurers, taking in to consideration the cost and expenses of insurers due to over regulation and requirements by various legislation versus the applicable caps prescribed in the policy framework for microinsurance products? / Mini Dissertation (LLM (Insurance Law))--University of Pretoria, 2020. / Ubuntu-Batho Community Development Trust, an organisation established by Mr Patrice Motsepe and his partner Dr Johan van Zyl / Mercantile Law / LLM (Insurance Law) / Unrestricted

Law / LL.D.

Thesis (doctoral)--Universität Zürich.

Thesis (Ph. D.)--University of Pennsylvania, 1931. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references.

Thèse--Université de Genève. / "Bibliographie": p. 235-240.

This study traces the development of the principles of insurance law in the Netherlands from 1500 to 1800. In the first part the origin of the insurance contract and its recognition and distinguishing features, and its classification and definition in pre-codified Dutch law are described. The adjudication of disputes arising from insurance contracts and the jurisdiction of Dutch courts in this regard are also considered. In the second part the principles of pre-codified Dutch insurance law are detailed, from the general requirements for the conclusion of a valid insurance contract to the termination of insurance contracts. In the process matters such as the object of risk and the perils insured against in marine insurance; aspects of non-marine insurance; the parties to the insurance contract, including the involvement of third parties; the premium, the duration, alteration and control of the risk; insurance fraud; loss and its prevention, notice and proof; the principle of indemnity and co-insurance, double insurance, over- insurance and under-insurance; and the insurer’s right of recourse and the doctrine of abandonment are also analysed.The primary materials consulted for this research were the published sources of Dutch insurance law prior to the beginning of the nineteenth century. In order to place developments in the Netherlands in a broader perspective, some comparative investigation was also undertaken into the earlier position in Spain, the contemporary position in Hamburg and London, and the subsequent codifications of insurance law in the Wetboek van Koophandel in the Netherlands and in the Marine Insurance Act of 1906 in England. / Law / LL.D.

Den viktigaste uppgiften vid avtalstolkning är att försöka fastställa vad parterna hade för avsikt vid avtalsslutet. Av vikt vid fastställandet av den gemensamma partsviljan är hur parterna har handlat i tidigare liknande avtal. Försäkringsgivaren har enskilt utformat försäkringsavtalet så någon gemensam partsvilja kan i dessa fall sällan fastställas. Då det inte kan fastställas vad parterna hade för avsikt vid avtalets ingående, så ska avtalet tolkas med utgångspunkt i avtalets lydelse. Det vill säga hur en utomstående part uppfattar avtalet. Uttryck med juridisk innebörd antas vara använda i sin allmänna rättsliga betydelse. Fackuttryck tolkas mot bakgrund av den allmänna uppfattningen inom branschen. Tolkningsregler såsom oklarhetsregeln används som en sista utväg då avtalet inte har kunnat tolkas med hjälp av de vanliga tolkningsmetoderna. Tolkningsreglernas uppgift är att fastställa vad som ska anses vara det korrekta innehållet i det avtal som har ingåtts. Traditionellt sett har oklarhetsregeln inneburit att tolkning ska ske till nackdel för den part som har haft skuld till otydligheten, eller som har haft störst möjlighet till att förhindra oklarheten. Då det inte kan urskiljas vilken part som har haft störst möjlighet till att förhindra oklarheten så ska klausulen tolkas till nackdel för den som har författat den. Till grund för oklarhetsregelns uppkomst låg behovet av att kompensera försäkringstagaren för sitt underläge, eftersom försäkringstagaren inte hade något inflytande över avtalets formulering. I svensk rätt är oklarhetsregeln lagstadgad i AVLK som har sitt ursprung i EGdirektivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG). Oklarhetsregeln lyder enligt 10 § AVLK: ”Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.” Oklarhetsregelns tillämpningsområde utgörs oftast av förtryckta standardiserade avtalsvillkor som ena parten tillhandahåller, exempelvis försäkringsavtal. Oklarheten måste inte bero på en otydlighet i texten utan det kan också föreligga en oklarhet i avtalet på grund av att det har redigerats på ett sätt som gör läsaren förvirrad. Oklarhetsregeln utformas ofta som en culparegel vilket innebär att den part som formulerat otydligheten borde ha utformat avtalet tydligare. I försäkringsavtal förekommer det ofta allmänna fraser som kan uppfattas som oklara. Typiska exempel på oklara fraser är försäkringen täcker endast direkta och omedelbara skador samt lämna kvar och genom. Den svenska 10 § AVLK, den danska § 38 b DAvtL, den norska § 37 NAvtL samt den brittiska artikeln 7 i the Unfair Terms in Consumer Contracts Regulations bygger på ett EG-direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal. Anmärkningsvärt är att samtliga länders lagstadgade oklarhetsregel har en begränsad räckvidd. Detta innebär att oklarhetsregeln med stöd av lagtexten endast kan tillämpas på avtal mellan näringsidkare och konsument, andra avtal faller utanför. De avtal som inte rör konsument och näringsidkare får istället stödjas av rättspraxis då oklarhetsregeln tillämpas. I både Danmark, Norge, Sverige och Storbritannien tillämpas oklarhetsregeln i stort sett endast på avtal som är av standardkaraktär.

<p>Den viktigaste uppgiften vid avtalstolkning är att försöka fastställa vad parterna hade för avsikt vid avtalsslutet. Av vikt vid fastställandet av den gemensamma partsviljan är hur parterna har handlat i tidigare liknande avtal. Försäkringsgivaren har enskilt utformat försäkringsavtalet så någon gemensam partsvilja kan i dessa fall sällan fastställas.</p><p>Då det inte kan fastställas vad parterna hade för avsikt vid avtalets ingående, så ska avtalet tolkas med utgångspunkt i avtalets lydelse. Det vill säga hur en utomstående part uppfattar avtalet. Uttryck med juridisk innebörd antas vara använda i sin allmänna rättsliga betydelse. Fackuttryck tolkas mot bakgrund av den allmänna uppfattningen inom branschen.</p><p>Tolkningsregler såsom oklarhetsregeln används som en sista utväg då avtalet inte har kunnat tolkas med hjälp av de vanliga tolkningsmetoderna. Tolkningsreglernas uppgift är att fastställa vad som ska anses vara det korrekta innehållet i det avtal som har ingåtts. Traditionellt sett har oklarhetsregeln inneburit att tolkning ska ske till nackdel för den part som har haft skuld till otydligheten, eller som har haft störst möjlighet till att förhindra oklarheten. Då det inte kan urskiljas vilken part som har haft störst möjlighet till att förhindra oklarheten så ska klausulen tolkas till nackdel för den som har författat den.</p><p>Till grund för oklarhetsregelns uppkomst låg behovet av att kompensera försäkringstagaren för sitt underläge, eftersom försäkringstagaren inte hade något inflytande över avtalets formulering.</p><p>I svensk rätt är oklarhetsregeln lagstadgad i AVLK som har sitt ursprung i EGdirektivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG). Oklarhetsregeln lyder enligt 10 § AVLK:</p><p><i>”Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.”</i></p><p>Oklarhetsregelns tillämpningsområde utgörs oftast av förtryckta standardiserade avtalsvillkor som ena parten tillhandahåller, exempelvis försäkringsavtal. Oklarheten måste inte bero på en otydlighet i texten utan det kan också föreligga en oklarhet i avtalet på grund av att det har redigerats på ett sätt som gör läsaren förvirrad. Oklarhetsregeln</p><p>utformas ofta som en culparegel vilket innebär att den part som formulerat otydligheten borde ha utformat avtalet tydligare. I försäkringsavtal förekommer det ofta allmänna fraser som kan uppfattas som oklara. Typiska exempel på oklara fraser är försäkringen täcker endast direkta och omedelbara skador samt lämna kvar och genom.</p><p>Den svenska 10 § AVLK, den danska § 38 b DAvtL, den norska § 37 NAvtL samt den brittiska artikeln 7 i the Unfair Terms in Consumer Contracts Regulations bygger på ett EG-direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal. Anmärkningsvärt är att samtliga länders lagstadgade oklarhetsregel har en begränsad räckvidd. Detta innebär att oklarhetsregeln med stöd av lagtexten endast kan tillämpas på avtal mellan näringsidkare och konsument, andra avtal faller utanför. De avtal som inte rör konsument och näringsidkare får istället stödjas av rättspraxis då oklarhetsregeln tillämpas. I både Danmark, Norge, Sverige och Storbritannien tillämpas oklarhetsregeln i stort sett endast på avtal som är av standardkaraktär.</p>

Thesis (doctoral)--Universität Bern.