Denna uppsats ämnar studera en interkulturell förhandling mellan två parter från Sverige respektive Tanzania. Ur ett retoriskt perspektiv undersöks hur förhandlingsparterna, i denna specifika förhandling, följer Hellspongs interkulturella förhandlingsideal respektive inte, utifrån en analys av attityd och actio. Intressanta sekvenser väljs ut som visar parternas utmärkande drag som sedan transkriberas och analyseras. Slutsatserna visas sedan genom analysens helhet.Resultatet blev att vid de olika förhandlingspunkterna började oftast den part yttra sig som upplevde en viss irritation över att något inte fungerat. Därefter fördes en diskussion om förhandlingspunkten som ledde till att någon eller några av delegaterna var extra uppmärksamma på den interkulturella kommunikationen vilket i sin tur ledde till en rörlighet hos individerna till att se förhandlingsärendet ur ett nytt perspektiv. Därmed kunde parterna finna nya nämnare i problematiken som kunde mynna ut i en ömsesidig förståelse och en eventuell förändrad överenskommelse.