Jag har med denna uppsats undersökt hur den franske målaren och skulptören Jean Dubuffet (1901-1985) arbetade med olika material med ett fokus på de materialval han gjorde för sina skulpturer. Jag har valt att se närmare på tre monumentala skulpturer som Dubuffet skapade under 1970-talet och även undersökt vad han genom verkens material kommunicerar. Vidare har jag analyserat och diskuterat verkens motiv och utformning för att understödja min diskussion om materialets egenskaper. Dubuffet intresserade sig som så många andra konstnärer för de avantgardisitska idéer som spred sig i mellankrigstidens Europa. Dubuffet ville föra en konstnärlig revolution mot den etablerade kultureliten och mot den klassiska konsten som han ansåg formats av den västerländska kulturen. Vidare var han mycket intresserad av material och hur material i sig kunde påverka konstens utformning och mening och han ägnade en stor del av sin karriär till att experimentera med olika naturliga material. Under 1960-talet började Dubuffet ägna all sin tid åt att skulptera och för de första skulpturserierna använde han endast naturliga och okonventionella material. Efter några år började Dubuffet istället arbeta med syntetiska material vilket jag för min uppsats har valt att undersöka anledningen till. Det naturliga som hans tidigare verk uttrycks av försvinner i samband med de nya syntetiska materialen. De syntetiska materialen bidrog dock till att Dubuffet enklare kunde skapa storskaliga verk då de inte var lika tunga utan enklare att hantera och arbeta med än de naturliga materialen. Jag har kommit fram till att materialets funktionalitet kan ha varit av betydelse då det syntetiska materialet troligtsvis är mer hållbart på längre sikt. De syntetiska materialen tror jag också lämpade sig bättre för det yviga och odetaljerade formspråket som jag anser samtliga undersökningsobjekt uttrycks av. Dock har jag kommit fram till att den djärvhet som jag anser karaktäriserar Dubuffets konst bibehålls och uttrycks även genom de senare verken skapade med de syntetiska materialen. Jag har dragit slutsatsen att Dubuffet genomgick en konstnärlig utveckling som innebar att han ville undersöka och arbeta med olika nya material för att kunna förverkliga sina konstnärliga visioner. Slutligen så tror jag att hans uppdragsgivares önskemål även kan ha påverkat hans val av material.

L’ouvrage que nous allons étudier est un objet singulier, objet d’art, œuvre littéraire, œuvre d’art, livre de peintre ou album, il présente au lecteur de multiples facettes. Offrant au public une collaboration inédite et captivante entre le poète Francis Ponge et le peintre Jean Dubuffet, l’ouvrage se présente comme un album de lithographies : une série de trente-quatre épreuves, composées par Jean Dubuffet de septembre à novembre 1944, sont précédées et « préfacées » par un texte de Francis Ponge. L’album, intitulé Matière et mémoire, ou les lithographes à l’école, est publié en novembre 1945 – soit exactement un an après la rencontre du peintre et du poète - à l’atelier Fernand Mourlot, il ne sera tiré qu’à une soixantaine d’exemplaires avant que ne soit détruite la pierre lithographique. Cette sorte d’ouvrage se caractérise par un certain « rapport de force » entre le texte et l’image, rapport inverse à celui qui s’opère dans le livre illustré traditionnel, puisque c’est ici l’image qui préexiste, le texte étant élaboré à partir, à cause même des lithographies. Suivant pas à pas le chemin de la genèse de l’œuvre, nous verrons comment s’est engendré ce projet, sa réalisation et la part non négligeable prise par Jean Paulhan – alors en relation et correspondance suivie avec Jean Dubuffet et Francis Ponge – dans l’élaboration de l’œuvre commune, livre de rencontre plus que de dialogue. Notre exemplaire de référence porte le numéro 22, conservé à la Bibliothèque Nationale de France ; il comporte le dossier de notes de Francis Ponge, l’invitation à l’exposition des lithographies à la Galerie André et possède une reliure originale, réalisée en 1985 par Max Leroux. / The work which we are going to present is a singular object, a work of art, a literary work, a work of art, painter's book(pound) or album, it presents to the reader of multiple facets. Offering to the public a new and fascinating collaboration between the poet Francis Ponge and the painter Jean Dubuffet, the work appears as an album of lithographies: a series of thirty four tests, consisted by Jean Dubuffet from September till November, 1944, are preceded and "introduced" by Francis Ponge's text. The album, entitled Matière et mémoire, ou les lithographes à l'école, is published in November, 1945 - exactly one year after the meeting of the painter and the poet - to the workshop Fernand Mourlot, it will be pulled only in about sixty copies before is destroyed the lithographic stone. This kind of work is characterized by a certain "balance of power" between the text and the image, report inverts to the one who takes place in the traditional illustrated book, because it is here the image which preexists, the text being elaborated to leave, before cause of lithographies. According to step by step the road of the genesis of the work, we shall see how engendered this project, its realization and the not insignificant part taken by Jean Paulhan - then in relation and correspondence followed with Jean Dubuffet and Francis Ponge - in the elaboration of the common work, a book of meeting more than dialogue. Our reference copy wears the number 22, kept by the Bibliothèque Nationale de France; it contains the file of Francis Ponge's notes, the invitation in the exhibition of lithographies in the Gallery André and possesses an original binding, realized in 1985 by Max Leroux.