This project explores the zombie’s status and function as an artistic traumatic grotesque within the 2000s. Coined as a grotesque “stream” by art historian Frances S. Connelly, the traumatic grotesque interrupts established visual norms by presenting contemporary social anxieties in monstrous form. Though a historically filmic monster, the zombie made its formal and enduring appearance in visual art amid the near-continuous cultural traumas of the 2000s. My goal was a better understanding of how the zombie, as expressed in art and film, embodies the traumatic imagery and psychology of three specific tragedies. They are: Britain’s 2001 Foot and Mouth disease outbreak, Damien Hirst and Jenny Saville, and Danny Boyle’s 28 Days Later (2002); 9/11, Dana Schutz’s “Self Eaters” series (2003-2005), and George A. Romero’s Land of the Dead (2005); and the 2008-2010 Great Recession, Jillian McDonald, and AMC’s The Walking Dead Season Four (2013-2014).The zombie’s iconographic crossover marks art history’s need for a detailed history of both zombie symbolism and how the social contexts of past and present iterations affect the monster’s function and reception. I used a combination of semiotics, psychoanalysis and critical theory to begin that examination. First, a brief historiographic analysis of grotesque theory establishes the artistic construct’s evolving “yes, and…” semiotic functions. From within a socio-historical breakdown of zombie movies, the monster uses its grotesque characteristics to critically challenge the viewer’s social identity. During cultural trauma, sociological and psychoanalytic effects transform the zombie into a traumatic grotesque. By invoking viewer identification and traumatic memory, the zombie traumatic-grotesque engages individual viewers in self-realized moments of either progressive or traditional cathartic trauma processing. / Art History

Uppsatsen tittar på värdeproduktionen inom konst med utgångsläge i tre samtida konstverk, som i samband med dess försäljning varit utmärkande. Dessa verk är Rabbit (1986) av Jeff Koons, Propped (1992) av Jenny Saville och Girl with Balloon (2006) av Banksy. Uppsatsen sammanför för första gången dessa tre verk och ställer sig den retoriska frågan om hur det kommer sig att Koons säljer dyrare än Saville men att Banksy är populärare än Saville? Det empiriska materialet är konstverken, litteratur och auktionskataloger. Syftet som föreligger uppsatsen är att undersöka relationen mellan konstens estetiska uttryck i förhållande till dess ekonomiska marknadsvärde samt den uppmärksamhet som genereras genom popularitet och kontroversiella handlingar/aspekter. Frågeställningarna rör både kontextuell biografisk bakgrund av verk och konstnär, samt ifrågasätter vilka gemensamma teman som är involverade inom konstens värdeproduktion i samband med försäljning. Detta görs med hjälp av social konsthistorisk teori. Uppsatsen är uppdelad i två huvudkapitel. Produktionskontext kapitlet presenterar varje konstnär och verk med hjälp av panofskys ikonologiska/ikonografiska analysmodell i tre nivåer. Det andra kapitlet Försäljningskontext tittar på försäljningen i samband med världens två största auktionshus, med grund i auktionskatalogerna och litteratur. Resultatet visar att tre olika teman är involverade inom konstens värdeproduktion. Dessa är ekonomiskt värde, konstnärligt värde och uppmärksamhetsvärde. Analysen visar att dessa tre teman är beroende och dirigerande av varandra inom konstens värdeproduktion och att de alltid är i samverkan med varandra. Det framgår också av undersökningen att uppmärksamhets värdet är flyktigt och högt beroende av produktionskontexten primärt.

No description available.

No description available.