In my paper I adress the question of what happens in the relationship between the beholder, the artwork and the artist when they meet in the era of Web 2.0. The new smartphone based medium that I write about is Instagram. The artist i write about is the Swedish illustrator Jesper Waldersten. My purpose with this paper was to explore how the the beholder, pictures and artist relate to one another i relation to Instagram and how the interface of the smartphone and the app affect the beholder in these relationships. I also seek out to understand the difference between how Instagrams interface affect the beholder in comparison to the interface of the artists web page and his book. I use the method of qualitative empiricism to study Walderstens account. I do this study by counting number of pictures, comments, changes, descriptions and overall alterations over a set period of time. What I found out is that Instagram without a doubt is an important cornerstone of our Web 2.0 participatory-culture and that it have created a space in which we can behold art in a new kind of way. This is partly thanks to how the interface affects the picture and the beholder, but most of all because of how the different Instagram users affect each other.

Syftet med denna studie är att analysera hur döden skildras i 2018 års illustrerade nyutgåva av Bröderna Lejonhjärta. Boken, skriven av Astrid Lindgren, utgavs först 1973, och är i denna nyutgåva illustrerad av Jesper Waldersten. Genom upprepad läsning och tematisk analys har tre områden valts ut för en mer ingående analys – närmare bestämt berättarteknik, bildspråk samt ett antal illustrationer. Illustrationerna har sedan analyserats med ikonografisk analys följt av en övergripande intermedial analys av text och bild för att utröna huruvida de samspelar med varandra. Gemensamt för alla tre analysområden är att de visar på en ständig framåtrörelse som bidrar till att döden skrivs fram allt tydligare ju längre in i berättelsen man kommer. Berättar-jaget går från att vara rädd för döden till att i princip omfamna den och bildspråket går från implicita, religiösa anspelningar om paradiset till explicita, upprepade dödsskildringar. Samtidigt rör sig illustrationerna från ljus och hopp till ett kargt, suggestivt mörker. Resultatet blir att döden skrivs fram med symboler, religiösa konnotationer, liknelser och metaforer som i sin tur förstärks ytterligare genom illustrationerna. Studien avslutas med en didaktisk reflektion som belyser de olika tolkningarna som kan göras av Bröderna Lejonhjärta. Här diskuteras även vikten av att arbeta med boken i undervisningen som ett sätt att möjliggöra för diskussioner av stora frågor om livet och döden – något som även återspeglas i Lgr22.