Avsikten med min uppsats är att analysera Levinas begrepp Il y a, det finns, som han utvecklar som en del av sin kritik mot Heideggers fundamentalontologi. Levinas diskussion om det finns är riktad mot Heideggers idé att ångesten utsätter oss för intet, något som Levinas motsätter sig eftersom han menar att man aldrig kan nå intet i livet. Den centrala frågeställningen i denna uppsats är varför det finns är ett nödvändigt begrepp, vi har ju redan Heideggers begrepp varat? I min uppsats jämför jag även Levinas idé om det finns med Heideggers idé om långtråkigheten, ångesten och kastadheten. I sitt letande efter varat utforskar Heidegger två sinnestillstånd: det ena, långtråkigheten, uppenbarar varat. För Heidegger är långtråkigheten en stämning bland andra möjliga, där varat som sådant framträder för oss just för att det varande drar sig tillbaka, på ett liknande sätt som i ångesten, den motsatta sidan av samma mynt. I den uppenbaras intet. Mot detta ställer Levinas en annan upplevelse: sömnlösheten, som synliggör det han kallar det finns.

Terrorattentet mot World Trade Center i New York den 11 september betraktas som en avgörande händelse för hur vi förstår världen idag. Själva datumet har blivit synonymt med händelsen. Francis Fukoyama (1989) kallar tiden före 9/11 och efter kommunistblockets fall i början av 90-talet för historiens slut. Den stora kampen mellan olika ideologier är utkämpad och den liberala demokratiska kapitalismen har segrat. Världen har landat i en jämvikt. Om kommunistblockets fall är historiens slut så är 9/11 historiens återkomst där en ny kamp och nya skiljelinjer inträder. Men för personer födda i början av 90-talet är den tiden inte slutet utan början och 9/11 är deras introduktion till världen och historien. För många av dem är det den första nyheten de minns.   Denna studie undersöker formativa nyhetserfarenheters betydelse genom att analysera 90-talisters berättelser om 9/11. Analysen utgår ifrån ett fenomenologiskt perspektiv, närmare bestämt Erving Goffmans framing-teori, genom en kombinerad tematisk och narrativ analysmetod.   Studien visar hur fem svenska personer födda mellan 1990 och 1995 ramar in 9/11 och deras inramning skiljer sig från den initiala mediala inramningen av händelsen.   Syftet med studien är att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka hur individer ramar in sitt första nyhetsminne och hur detta avviker från den mediala inramningen.