I de flesta organisationer och företag finns idag komplexa arbetsuppgifter som kan kallas kunskapsintensiva och som bygger på att personer med någon form av specialiserad kunskap samarbetar och sammanför sin kunskap. Genom att graden av specialisering ökar blir också kunskap allt mer distribuerad inom och mellan organisationer. Organisationer och företag kan därför i allt högre grad beskrivas som distribuerade kunskapssystem. Det innebär att de använder kunskap i en omfattning som ingen enskild aktör kan överblicka eller i förväg förutsäga var den kommer att behövas och när. Organisationer tenderar därför att bli decentraliserade system utan överskådlighet. Samtidigt blir förmågan till kunskapsintegration en allt viktigare faktor för organisationers framgång och konkurrenskraft. Vad avgör då vår kollektiva förmåga att hantera kunskap?   Syftet med denna avhandling är att bidra till en ökad förståelse av hur kunskap integreras, eller inte, på gruppnivå i kunskapsintensiva miljöer. De frågor som undersöks är vad kunskapsintegration är och vad som gör om den blir effektiv eller inte. Vidare undersöks vad som gör att vissa grupper lyckas bättre med detta än andra, och särskilt vilken roll deltagarna spelar i denna process. Vad är det som gör att grupper får kollektiv förmåga? / Diss. Stockholm : Handelshögskolan i Stockholm, 2011