Under sensommaren 2017 offentliggörs den strukturplan som tagits fram av Stockholm Stad, tillsammans med fyra bygg- och bostadsföretag, som föreslår att det ska byggas bostäder i det gamla industriområdet Lövholmen i centrala Stockholm. En exploatering som kräver att de konstnärer som idag är verksamma i området behöver flytta. Syftet med uppsatsen är dels att studera hur liminala platser inordnas i ett konstnärligt och alternativt identitetsskapande, och dels att undersöka hur informanternas erfarenheter av att vara verksamma på en sådan plats inverkar på hur de förhåller sig till exploateringsplanerna. Med utgångspunkt i intervjuer och observationer på sociala medier beskrivs hur Lövholmen, med sin smuts och relativa oordning, kan inordnas i informanternas konstnärliga praktiker och berättelser om sig själva som alternativa konstnärer. Platsen ses som ett undantag och en möjlighet att undkomma vad informanterna uppfattar som en annars kollektiv, kommersiell och homogen stad. Att förhålla sig negativ gentemot en nybyggnation blir på så vis ett sätt att framhäva och försvara den egna identiteten och för individen viktiga värden.