I detta examensarbete undersöks frågeställningen hur och varför det motbjudande gestaltas i samtidskonsten. I gestaltningen prövas frågeställningen. Den består av en installation i ett svart målat rum i Vita Havet på Konstfack, som genom att fokusera på kroppsrester och rening gestaltar det motbjudande genom att kontextualisera det. Gestaltningen är beroende av en sinnlig läsning där lukt och ljud blir betydelsebärande. De material som används i installationen är jord, flytande kroppsrester, vatten färgat av svagt jodluktande kaliumpergamanat. Ett från början ursprungligt vitt badkar med badkarsplast som ska skydda emaljen från missfärgning. En diabildsprojektion av en abstrakt bild på en vägg som förpackar installationen så att besökaren inte förskräcks av rummets innehåll vid första anblicken. I uppsatsen undersöks frågeställningen genom närläsning av några konstnärliga installationer av samtidskonstnären Elin-Maria Johansson. Dessa bearbetas utifrån konstteoretiska, historiska, feministiska, psykoanalytiska och sociologiska aspekter med hjälp av konstteoretikern Tom Sandqvist, sociologen Zygmundt Bauman och psykoanalytikern Julia Kristeva. Undersökningen utgör ett exempel som behandlar hur och varför det motbjudande gestaltas inom konsten. Undersökningen visar bland annat att det motbjudande arrangeras visuellt som kontraster mellan ordning och kaos och flytande och fasta strukturer samt i av val av material. Undersökningen visar också hur alternativa fiktiva gestaltningar kan bryta normer. / BI

No abstract available / Dissertation (MA)--University of Pretoria, 1969. / gm2013 / Historical and Heritage Studies / unrestricted

Psychobiographical research, with the use of psychological theory, allows us to uncover and unravel the life of an individual. This important area of research for the application of a psychological theory has, however, been under-utilized, especially in South Africa. The importance of psychobiographical case study research for the development and testing of theories of human development throughout the lifespan, has been supported by a number of academics in the field. The research subject was Sibella Margaretha (Isie) Krige. Isie (1870-1954) was married to General Jan Christiaan Smuts (1870-1950). He was a prominent South African and Commonwealth statesman, military leader, botanist and philosopher. Although much has been written on General Smuts, a psychobiography on the life of Isie had not been written yet. Isie was chosen as the research subject through purposive sampling. The study employed a qualitative psychobiographical research method, which aimed to explore and describe Isie’s psychological development in terms of Daniel Levinson’s (1996) theory of the Human Life Cycle. Collected data were analysed in accordance with Huberman and Miles’ (2000) approach. It integrated three sub-processes, namely data reduction, data display, as well as the drawing of conclusions and verification. The findings of the study indicate that Isie’s life was consistent with the pattern which Levinson (1996) identified. Isie was relatively successful in resolving the life tasks and transitional periods proposed by Levinson. The findings of the study also indicated that the development of Isie’s life structure was strongly influenced by a number of sociohistorical and global events. This research study has given a positive demonstration of the value of development theory. Furthermore, it emphasized the uniqueness of individuals in coping with the challenges of life. As a result it has opened up the possibility of perceiving people and their actions in a different way. Consequently, recommendations regarding the psychobiographical research design and methodology in future have been made.

Under sensommaren 2017 offentliggörs den strukturplan som tagits fram av Stockholm Stad, tillsammans med fyra bygg- och bostadsföretag, som föreslår att det ska byggas bostäder i det gamla industriområdet Lövholmen i centrala Stockholm. En exploatering som kräver att de konstnärer som idag är verksamma i området behöver flytta. Syftet med uppsatsen är dels att studera hur liminala platser inordnas i ett konstnärligt och alternativt identitetsskapande, och dels att undersöka hur informanternas erfarenheter av att vara verksamma på en sådan plats inverkar på hur de förhåller sig till exploateringsplanerna. Med utgångspunkt i intervjuer och observationer på sociala medier beskrivs hur Lövholmen, med sin smuts och relativa oordning, kan inordnas i informanternas konstnärliga praktiker och berättelser om sig själva som alternativa konstnärer. Platsen ses som ett undantag och en möjlighet att undkomma vad informanterna uppfattar som en annars kollektiv, kommersiell och homogen stad. Att förhålla sig negativ gentemot en nybyggnation blir på så vis ett sätt att framhäva och försvara den egna identiteten och för individen viktiga värden.

För hundra år sedan var tjänarinnorna en stor yrkesgrupp. De fanns i alla klasser, från husmamsellen på en herrgård till en barnpiga med mat och husrum som enda lön. I den här kandidatuppsatsen med kulturhistorisk inriktning studeras berättelser av och om tjänarinnor. Empirin utgörs av arkivmaterial i form av en frågelista, NM 189 Tjänarinneyrket, från Nordiska museet. Syftet med studien är att undersöka frågelistsvaren, analysera kategoriseringar och på så vis belysa tjänarinnornas vardagsliv. Målet är även att ge en övergripande bild av tjänarinneyrket, dess historia och villkor. Frågeställningarna är: på vilket sätt påverkades tjänarinnorna av kategoriseringar, hur kategoriserades tjänarinnorna och hur kategoriserade tjänarinnorna sig själva och sin omgivning? Den teoretiska och analytiska delen av studien ligger främst i den empiriska insamlingen. Utgångspunkterna och inspirationen hämtas från strukturalismens idéer om att vi kategoriserar och strukturerar vår omvärld som ett sätt att förstå den.   Kategoriseringarna som redovisas i uppsatsen har delats in i fyra kapitel med olika teman. Temat Titlar och tilltal visar hur språket användes som en markör för skillnader och likheter mellan olika kategorier. I Rum och plats redogörs för hur kategorierna tjänarinnor och arbetsgivare delades upp, samt hur fysiska gränser drogs mellan dem. Tid och tidsuppfattning är ett tema som utreder tjänarinnornas sätt att se på tid och hur deras tiduppfattning förändrats. Temat Smuts och tabu undersöker olika sätt att tolka smuts och tabu samt synen på tjänarinnornas umgängesliv.   Resultatet visar att tjänarinnornas vardagsliv påverkades av kategoriseringar. Kategoriseringar påverkade dem, genom till exempel språkliga normer som användandet av olika titlar och tilltal, fysiska gränsdragningar för de platser tjänarinnan rörde sig på, tidsuppfattning i form av synen på fritid, samt hur synen på smuts och tabu begränsade tjänarinnornas umgängesliv. Ju mindre avstånden var i tankevärlden mellan kategorierna desto närmare kunde man också se att människorna var fysiskt, socialt och språkligt.

This Master's thesis emphasizes on the analysis of three key factors, that affected the development of the Union of South Africa during the interwar era - the struggle for equality of Afrikaners with Britons, pre-apartheid legislation and a political rivalry of Boer Generals Jan Smuts and James Hertzog. This thesis aims on answering the question, whether the interwar policy of the Union was more affected by the matter of race segregation or by attempts to secure adequate political equality of the Afrikaners. The thesis is dividend to three main chapters, in which the author analyzes all the phenomenon. The nature of so called Afrikanerdom and the interwar political situation are being described, as well as the development of the non-white community in the Union and its attempts of political emancipation. Racial legislation is also explained closely. This thesis focuses on proper explanation of serious social problem of the selected era - the problem of poor whites and describes the way, the South African government tried to deal with it. Key Words Union of South Africa, Jan C. Smuts, James B. M. Hertzog, Afrikanerdom, Interwar Policy

I ett försök att identifiera hur social förändring kan ske i ett samhälle så har den här uppsatsen undersökt fenomenet utbrändhet, dess förändringsprocess i svensk massmedia och de faktorer som skapar dess plats i en social struktur. Den här uppsatsen argumenterar för att (1) Det i massmedia sker en aktiv och passiv förhandling kring vad utbrändhet är/bör vara och vad det betyder för samhället, och (2) Den förhandlingen kan förstås genom att se diskursen kring utbrändhet i massmedia som ett emergent fenomen vars egenskaper aktivt och kontinuerligt förändras i en process som drivs av individers reaktioner på avvikanden och överträdelser i deras sociala system. Detta har åstadkommits genom att med ett kvalitativt arbetssätt identifiera, tematisera och analysera artiklar i populära svenska dagstidningar där ”utbrändhet” samt liknande nyckelord använts över en period på 10 år. Materialet har sedan analyserats ur ett strukturalistiskt perspektiv med fokus på en modern och sekulär tolkning av Mary Douglas’ koncept kring smuts vilket i uppsatsen benämnts avvikelser. Genom att göra detta vill uppsatsen öppna för att renhetsperspektiv kan vara ett relevant perspektiv att använda för att förstå både moderna samhällen och förändringsprocesser. Uppsatsen argumenterar utöver detta även att det förstå förändringsprocesser är relevant för antropologin.

This thesis deals with the development of the political environment and society in the Union of South Africa between 1939 and 1948. This period is characterized not only by close cooperation with Great Britain during World War II, the temporary suppression of nationalist opposition and the dominance of the United Party led by Jan Smuts in the South African political scene, but also social tensions and escalating conflict between the mainly Afrikaner "white" populations in the Union and non- European ethnic groups. Regardless of the fact that the Union was in World War II on the side of the victors and the sacrifice that had to bring in comparison with many other belligerent countries was relatively small, Smuts and his United Party suffered a fatal defeat in the first post-war elections in 1948. These elections not only meant the actual end of Smuts' political career and departure of United Party to permanent opposition, but also the beginning of the rule of Afrikaner nationalists for more than forty years. This paper aims to analyse the changes in society and the political climate in the Union during World War II and in the first three years after the war and the reasons that led to long-term dominance of nationalists in South Africa. Key Words Union of South Africa, Second World War, Union...

I uppsatsen läggs ett intersektionellt perspektiv på konsthistorien. Det sker genom en belysning av det sydsvenska bonadsmåleriets undanskymda plats i allmänhet och de kvinnliga bonadsmålarnas osynliga roll i synnerhet. Uppsatsen består av fyra kapitel. I det första studerar jag den svenska konsthistorieskrivningen i tre historiografiska undersökningar: först en narrativ, sedan en kvantitativ och sist en komparativ diskussion av några historiografiska verk. Min huvudsakliga slutsats är att klassanalys lyser med sin frånvaro, ordet klass och framför allt arbetarklass nämns förhållandevis sällan. Genusstrukturer analyseras i varierande grad och på olika sätt medan etnicitet mest omnämns som en kanoniserad uteslutning. I det andra kapitlet introduceras först den sydsvenska bonadstraditionen. Därpå presenteras Bengta Persdotter i Hyhult som ett exempel ur den kvinnliga skaran målare. I samband med det görs en möjlig attribuering av en bonad till henne. En historiografisk undersökning av folkkonstbegreppet påvisar hur det skapats av forskare för att särskilja folket från den kulturella eliten. Först betecknade folkkonst det förindustriella bondesamhällets konstnärliga föremål och den lyftes fram i en strävan att profilera en nationell identitet under senare 1800-tal. Under tidigt 1900-tal kom forskarnas attityder att bli nedlåtande. Teorier om ”gesunkenes Kulturgut” och stilretardation myntades för att leva kvar mot seklets slut. Ett begrepp som fortfarande används är ”horror vacui” vilket jag analyserar kritiskt och ger ersättningsförslaget ytmässig bildförtätning. En annan utveckling av begreppet är att det efterhand vidgats till att omfatta konsumtionssamhällets vardagsyttringar i en väldigt bred förståelse. Det får till följd att värderingen relativiseras. Undersökningen visar därtill att folkkonsten försummats av konstvetenskapen. Exempel på forskningens växlande värdering av sydsvenskt bonadsmåleri redogörs. I det tredje kapitlet diskuterar jag först resultatet från första kapitlet i relation till olika texter om konsten i termer av hur kultur och institutioner förhåller sig till främst klass men också kön och etnicitet. Några resultat från rapporter på fältet belyser situationen och tydliggör behovet av att inkludera de sociala kategorierna klass, kön och etnicitet i analyser av ojämlika maktförhållanden i konstvärlden. I det fjärde kapitlet jämför jag några bilder på bönder och adelsmän med avsändare från de olika klasserna adel, borgarklass och allmoge för att föra en diskussion om betydelsen av avsändarperspektiv och identifikation. I min diskussion drar jag några slutsatser om den diskursiva tystnaden kring framförallt klass. I uppsatsen dras linjer mellan olika skeenden i historien och våra dagar för att åskådliggöra samband mellan odlade attityder och dominerande norm i det fält som utgörs av konsten och konstvetenskapen.

Afrikaans Deneys Reitz, die derde van president F.W. Reitz se vyf oorlewende seuns, is op 2 April 1882 te midde van die politieke en ekonomiese ontwaking van die Vrystaat in Bloemfontein gebore. Hy het op die ouderdom van 17 by die Boeremagte aangesluit en doen hier die ondervindinge op wat hy later in sy eerste boek, Commando: A Boer journal of the Boer war, weergee. Met die sluit van vrede weier hy om die eed van getrouheid teenoor Brittanje af te lê en wend hom na Madagaskar waar hy onder meer as ‘n transportryer werk. Hy keer in 1903, op aandrang van Isie Smuts, na Suid-Afrika terug, kwalifiseer as ‘n prokureur en open ‘n prokureurspraktyk in die Noordoos-Vrystaatse dorp Heilbron. Gedurende die 1914-rebellie skaar hy homself aan die Botha-Smuts regering se kant en voer hy die Heilbronkommando aan teen die rebelle. Tydens die Eerste Wêreldoorlog sluit hy hom aanvanklik by Botha en Smuts in Duits-Suidwes-Afrika aan en daarna by die Britse leër in Brittanje. Hy spandeer die meeste van die Eerste Wêreldoorlog in die loopgrawe aan die Wesfront in Frankryk en vorder tot die rang van kolonel in bevel van ‘n bataljon van die First Royal Scots Fusiliers. Met sy terugkeer na Suid-Afrika in 1920 wend hy hom tot die politiek en as lid van die Suid-Afrikaanse Party verteenwoordig hy eers Bloemfontein-Suid (1920) en later Port Elizabeth. Vanaf 1929 verteenwoordig hy Barberton. Hy dien aanvanklik in die parlement as Minister van Lande, waar hy onder meer betrokke raak by wetgewing i.v.m. die totstandkoming van die Krugerwildtuin. Hy dien ook as Minister van Lande in die koalisie kabinet van J.B.M. Hertzog (1933) en daarna as Minister van Landbou en Bosbou (1935), Minister van Mynwese (1938), Minister van Naturellesake (1939) en as adjunkpremier in Smuts se Oorlogskabinet (1939-1943). Vir die periode van 1924 tot 1933 dien hy as deel van die amptelike opposisie, terwyl hy hoofsaaklik as ‘n prokureur in Johannesburg werk. In dié periode het hy ook uitgebreide private- en sakereise na onder meer Noord- en Suid-Rhodesië, die Belgiese Kongo en die Kaokoveld in Suidwes-Afrika onderneem. Sy bekendheid het hy grootliks verwerf uit die publikasie van sy herinneringe van die Anglo Boereoorlog, gepubliseer as Commando in 1929. Dit is erken as ‘n boek van uitstaande gehalte en word beskou as ‘n klassieke werk oor die Anglo-Boereoorlog. Die res van sy lewe, vanaf 1902 tot 1940, het hy in die boeke Trekking on en No outspan beskryf. Deneys Reitz was getroud met Leila Agnes Buissine Reitz (13/12/1887 – 29/12/1959). Sy was Suid-Afrika se eerste vroulike parlementslid en het Parktown verteenwoordig. Leila was veral by maatskaplike werk betrokke en het spesifiek op kinders en kindermisdadigers gefokus. Deneys en Leila het twee seuns gehad - Jan en Michael. Weens swak gesondheid word Reitz in 1943 as Hoë Kommissaris in Londen aangestel, waar hy in 1944 sterf. English Deneys Reitz, the third of president F.W. Reitz’s five living sons, was born in Bloemfontein on 2 April 1882 during the political and economical awakening of the Orange Free State. As a boy of seventeen he joined the Boer forces in the Anglo-Boer War, gaining the experience he set down in his first book, Commando: A Boer journal of the Boer war. After the peace he was an irreconcilable and lived as a transport rider in Madagascar, returning to South Africa in 1903 after prompting by Isie Smuts. He qualified as an attorney and practiced in the town of Heilbron in the north-east Free State. During the 1914 rebellion he commanded the Heilbron Commando against the rebels in support of the Botha-Smuts government. During World War I he first joined Botha and Smuts in German South West Africa and then in German East Africa, where after he enlisted with the British Army. He spent most of the First World War in the trenches in France, where he rose to command a battalion of the First Royal Scots Fusiliers. Upon his return to South Africa he entered Parliament in 1920 as a member of the South African Party, representing first Bloemfontein South (1920) and later Port Elizabeth. He represented Barberton from 1929. He initially held the portfolios of Lands (1923-24), becoming involved in developing legislation for the establishment of the Kruger National Park. He also served as Minister of Lands in the coalition government of J.B.M. Hertzog (1933), Minister of Agriculture and Forestry (1935), Minister of Mines (1938), Minister of Native Affairs (1939) and as deputy premier in Smuts’ War Cabinet (1939-1943). Reitz was a member of the formal opposition from 1924 to 1933, while also working as an attorney in Johannesburg. In this period he travelled extensively in both his private and official capacities to North and South Rhodesia, the Belgian Congo and the Kaokoveld in South West Africa. His real claim to fame, however, arises from his memoirs of the Anglo-Boer War, which he published under the title of Commando in 1929. This was immediately recognised as a work of outstanding quality and has become a South African classic on the Anglo Boer War. Later he wrote Trekking on and No outspan, continuing the story of his career. Deneys Reitz was married to Leila Agnes Buissine Reitz (13/12/1887 – 29/12/1959), the first South African women elected to parliament. She was member for Parktown. Leila, who was involved in welfare work, focused on children and delinquents. Deneys and Leila had two sons of their own - Jan en Michael. Due to ill health Reitz was appointed Union High Commissioner in London in 1943, where he later passed away. / Thesis (DPhil)--University of Pretoria, 2009. / Historical and Heritage Studies / unrestricted