Under andra världskriget genomfördes tidernas största barnförflyttning mellan Finland och Sverige med upp emot 70 000 barn. Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur mobiliseringen kring krigsbarnsverksamheten såg ut lokalt i Halmstad kommun och vid det privata filantropiska barnhemmet Knästorpshemmet utanför Lund. Utifrån frågor kring verksamheternas ekonomi och marknadsföring och de aktivas motiv har jag studerat källmaterial från de båda verksamheterna som har bestått av bland annat brev och protokoll. Jag har använt mig av en kvalitativ textanalys och har använt mig av teorier som en förklaringsmodell. Till den sociala rörelse som Finlandshjälpen blev har jag använt mig av Ron Eyermans teori om moralisk performans inom sociala rörelser. Jag har även använt mig av en genusteori inom frivilligt politiskt deltagande och deltagande faktorer inom frivillig aktivet från Nancy Burns m.fl. för att studera hur könsfördelningen såg ut inom verksamheterna och om deltagande faktorerna kunde spela en roll i aktiviteten. Undersökningens huvudresultat är att de olika verksamheterna hade olika ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheterna. Knästorp var beroende av influtna bidrag, medan Halmstad hade tillgång till de kommunala pengarna. Deras marknadsföring skedde genom samma kanaler men de använde sig inte av samma argument för att vädja om bidrag hos allmänheten.

När Finland dras in i Andra världskrigen ställs svensk neutralitetspolitik på prov. Då staten inte släpper på neutraliteten organiserar sig omgående frivilligorganisationer och privatperso-ner på både svensk och finsk mark för att kunna hjälpa det krigshärjade Finland. I krig är det alltid de civila som blir mest drabbade och för att hjälpa barnen så börjar man att transportera finska barn till tryggheten i Sverige. De flesta barnen kommer till svenska famil-jehem. Barnhem och sjukhem tar emot de barn som inte fått plats i familjehem eller de barn som behöver sjukvård. Falu Rotaryklubb startar ett barnhem för sjuka finska krigsbarn i Stråt-enbo och syftet med denna studie är att ta reda på hur detta startade, vilka meriter och egen-skaper den blivande föreståndarinnan för barnhemmet hade samt vilka de första barnen på barnhemmet var. Studien utgår till stor del från det av föreståndarinnan skapade fotoalbumet som går att finna på Dalarnas Folkrörelsearkiv. I samma arkiv kan man finna Falu Rotaryklubbs protokoll från möten som rör barnhemmet, brevväxlingar samt betyg och tjänstgöringsbetyg för den bli-vande föreståndarinnan. Det visar sig att barnhemmet i Stråtenbo blir en välorganiserad och stark verksamhet med god ekonomi för att klara verksamheten. Föreståndarinnan hyllas och kommer att betyda mycket för barnen, deras föräldrar och verksamheten.

<p>Studie över barnförflyttningen mellan Finland och Sverige under Vinterkriget och Fortsättningskriget</p>

Studie över barnförflyttningen mellan Finland och Sverige under Vinterkriget och Fortsättningskriget

Det senaste året har hela världen på olika sätt berörts av en pågående flyktingkatastrof som resulterat framförallt av kriget i Syrien. Fler människor än någonsin söker asyl i Sverige och svenskarnas engagemang för att hjälpa har synts i både traditionella och sociala medier. Detta är dock inget nytt fenomen. Sverige stod inför en liknande situation under åren 1939-1945 när tiotusentals finska barn togs om hand av svenska fosterfamiljer. Reportaget De finska krigsbarnen beskriver fenomenet med de finska krigsbarnen och visar på de likheter som finns med dagens situation. Reportaget består utav tre olika delar: två dokumentärfilmer i tre delar vardera, kallade Armos resa respektive Irjas resa. Till dessa hör även en kortare artikel som presenterar förflyttningen av de finska krigsbarnen under andra världskriget och förklarar varför denna händelse är relevant än idag. I filmerna får man lära känna Christer (Armo) Faberstedt och Irja Olsson som båda kom till Sverige som krigsbarn för drygt 70 år sedan. Utöver det journalistiska arbetet tillkommer även denna reflektionsrapport där författaren reflekterar över sina erfarenheter från arbetsprocessen.

Syftet med uppsatsen var att genom en fallstudie undersöka mottagningsprocessen i Värmland och vilka organisationer och aktörer som var inblandade med de finska krigsbarnen, samt att se genom en kvalitativ texttolkning om fallstudien visade några skillnader i mottagningsprocessen och flyktingmottagningen generellt beskrevs i den tidigare forskningen. Att den tidigare forskningen visar att Värmland relativt snabbt klassades som ett skyddsobjekt med anknytning till Tysklands ockupation av Norge så innebar det att inga flyktingar fick vistas i Värmland efter 1940. Klassningen som skyddsobjekt och det höga antalet barn som Värmland tog emot i förhållande till sin befolkning tyder på att den norska flyktingströmmen inte påverkade de finska barnen i Värmland. Den generella mottagningen av barn från Finland i Sverige, ger inte heller någon klar bild på att den massiva invandringen till Sverige under andra världskriget påverkade barnens vistelse. Makthavarna i Sverige och det svenska folkets hållning mot våra nordiska grannar var att man såg det sin plikt att hjälpa dem så långt man kunde. Var det genom donationer, krigsmaterial eller att öppna sina hem till tusentals barn, så försökte många personer i Sverige att hjälpa till så gott dom kunde. Att barnen evakuerades till Sverige och inte flydde är ändå av den största betydelse när man ska se till resultatet av uppsatsen. Den enorma ideella uppoffring Sverige och svenska familjer gjorde för cirka 70 000 finska barn får en allt för liten plats i svensk historia, tycker jag.

This essay is about the children who came from Finland to the province of Norrbotten in northern Sweden during World War II, how local communities came to help Finnish warchildren and the experiences of Finnish war-children in northern Sweden during the latter part of the twentieth century. This will be investigated by the help of the social affinity theory, that comes with solidarity with people and places experienced as “close”. The social affinity theory helps explaining why Sweden was inclined to help Finland during World War II. The essay includes three interviews, two with war children, and one with a child of a war child that came to stay in Sweden after the war.

<p>Antal ensamkommande asylsökande barn som kommer till Sverige har kraftigt ökat de senaste åren. Migrationsverket har tidigare haft hela ansvaret för mottagande av ensamkommande asylsökande barn, men sedan en lagändring 2006 ansvarar kommunerna nu för omhändertagande och boende. I landets olika kommuner som valt att ta emot ensamkommande asylsökande barn skiljer sig boendet åt, vissa kommuner erbjuder plats i familjehem och andra på HVB-hem. Studien har undersökt beslutsgång och beslutsgrunder vid val av boendeform i tre utvalda kommuner. Studiens fokus var på om Sveriges historiska erfarenheter med finska och judiska krigsbarn under andra världskriget tagits hänsyn till, vad nuvarande forskning säger och om kommunernas tidigare erfarenheter påverkade vid kommunernas beslut. Studien genomfördes explorativt samt jämförande och informationsinsamlig skedde via kvalitativa intervjuer med kommunrepresentanter. Kommunernas olika val av boende fungerade och stämde till viss del överens med vad aktuell forskning visade och i beslutsprocesserna har det inte tagits hänsyn till relevanta historiska erfarenheter. Studien visade att det krävs mer evidensbaserad kunskap för hur olika placeringar påverkar ensamkommande asylsökande barn.</p>

<p>Förevarande kvalitativa studie hade som syfte att få fördjupade kunskaper om hur det kan upplevas att komma som ensamt flyktingbarn till ett okänt land, samt hur man idag som vuxen ser tillbaka på dessa upplevelser. Materialet analyserades med hjälp av meningskategorisering i en hermeneutisk ansats och grundade sig på halvstrukturerade intervjuer med fyra finska krigsbarn vilka idag uppnått pensionsålder. Resultatet visade skilda upplevelser vilka kan förstås genom olika bemötanden från fosterfamiljernas sida, hemförhållanden, ålder vid tiden för separation från föräldrarna, vistelsetid i det nya landet eller kontakt med biologiska föräldrar. Upplevelserna förefaller ha verkat traumatiserande för den enskilde individen vilket lett till konsekvenser i vuxen ålder. Koncentrationssvårigheter, separationsångest, rädslor, svårigheter att lita på andra och dålig självkänsla är några av följderna men även positiva konsekvenser såsom anpassningsförmåga, har nämnts i intervjuerna. Trots detta har intervjupersonerna levt till synes normala liv där begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) användes som en förståelsemodell.</p>

Antal ensamkommande asylsökande barn som kommer till Sverige har kraftigt ökat de senaste åren. Migrationsverket har tidigare haft hela ansvaret för mottagande av ensamkommande asylsökande barn, men sedan en lagändring 2006 ansvarar kommunerna nu för omhändertagande och boende. I landets olika kommuner som valt att ta emot ensamkommande asylsökande barn skiljer sig boendet åt, vissa kommuner erbjuder plats i familjehem och andra på HVB-hem. Studien har undersökt beslutsgång och beslutsgrunder vid val av boendeform i tre utvalda kommuner. Studiens fokus var på om Sveriges historiska erfarenheter med finska och judiska krigsbarn under andra världskriget tagits hänsyn till, vad nuvarande forskning säger och om kommunernas tidigare erfarenheter påverkade vid kommunernas beslut. Studien genomfördes explorativt samt jämförande och informationsinsamlig skedde via kvalitativa intervjuer med kommunrepresentanter. Kommunernas olika val av boende fungerade och stämde till viss del överens med vad aktuell forskning visade och i beslutsprocesserna har det inte tagits hänsyn till relevanta historiska erfarenheter. Studien visade att det krävs mer evidensbaserad kunskap för hur olika placeringar påverkar ensamkommande asylsökande barn.