I detta arbete har vi undersökt hur terapeuter som behandlar våldsutsatta kvinnor beskriver sitt behandlingsarbete, sina förståelser av våld och sitt terapeutiska förhållningssätt, samt hur dessa förståelser och förhållningssätt förvaltas i deras terapeutiska praktik. Utgångspunkten har varit kritiska och feministiska perspektiv på psykologi och psykologisk praktik. Sex semi-strukturerade intervjuer ligger till grund för datainsamlingen. Data har analyserats med diskursivt färgad tematisk analys, vilket resulterade i temana Den kritiska hållningen och Den kliniska hållningen. Vi tolkar det som att informanterna i sina utsagor under de två temana tillskriver feminism, genusvetenskap och maktstrukturer olika legitimitet som kunskapsfält. I temat Den kritiska hållningen, utanför terapirummet, samlades tal om dessa områden som kunskap. I Den kliniska hållningen, innanför terapirummet, samlades ambivalent tal om dessa feministiska kunskapsfält; de tillskrivs inte samma tyngd. De subjektspositioner som blir möjliga för dem att inta tycks avhängigt den legitimitet terapeuterna tillskriver de kritiska- och feministiska perspektiven i de två temana. I diskussionen resonerar vi kring vilka konsekvenser detta kan innebära för terapiarbetet samt varför det tycks problematiskt att integrera kritiska- och feministiska perspektiv i psykoterapeutiskt behandlingsarbete. Vi drar slutsatsen att det behövs en organiserad kritisk rörelse för en etisk utveckling inom psykologi och psykoterapi i Sverige.