Denna uppsats undersöker de spänningar - i språk, förståelse och kultur - som uppstår mellan de ekonomiska och kulturella fälten för kulturaktören i ett sponsorsamarbete, med fokus på finansiering, genomförande och resultat. Flerfallsstudien baseras på djupintervjuer med sex kulturaktörer i Stockholm, vars inställning till och erfarenheter av näringslivssamarbeten skiljer sig åt. Empirin analyseras utifrån Pierre Bourdieus teorier om fält, kapital och habitus. Philip Kotler och Kevin Lane Kellers teorier om sponsring används för att förstå näringslivets incitament. Analysen är gjord utifrån ett institutionellt perspektiv och visar att en medvetenhet om ekonomiseringen i samhället i stort påverkar utfallet av kulturaktörens näringslivssamarbeten. Spänningar kan undvikas om kulturaktören känner till och värnar om sitt kapital, detta resulterar i bättre samarbeten för både näringslivet och kulturaktören.

Syftet med denna rapport är att utreda hur kultur värdesätts i samhället. Tanken är att strukturera upp den kulturpolitiska debatten och sammanföra olika begrepp och perspektiv i en överskådlig modell. Rapporten fokuserar på de kulturverksamheter som är mål för den svenska kulturpolitiken, nämligen konstarterna, medierna, bildningsarbetet och kulturarven. Till grund för min analys ligger särskilt Anders Frenanders forskning kring den svenska kulturpolitiska historien. När det gäller att värdera kultur finns två dominerande synsätt genom historien. Med ett ”kulturkonservativt” synsätt uttalar man sig om vad som är bra och värdefull kultur i allmängiltig bemärkelse. Det ”kulturrelativistiska” synsättet innebär dock att det inte går att säga generellt vad som är bra kultur i och med att kulturella värden är relativa eller subjektiva. I min framtagna modell sätter jag denna värdering av kultur i förbindelse med kulturens finansieringskällor. De är också uppdelade i två kategorier, nämligen politik och kommersiell marknad. Politiken bedömer värdet för samhället i stort och den kommersiella marknaden bedömer det ekonomiska värdet baserat på utbud och efterfrågan. Med dessa perspektiv på kulturell värdering har jag analyserat och kategoriserat olika argument kring kulturens värden som lagts fram i debattboken ”Att vara eller inte vara – visioner om en annan kulturpolitik”, som kom i maj 2010. De slutsatser jag kunnat dra av detta är att det blir en stor utmaning för svensk kulturpolitik i framtiden att hitta utvecklade metoder för att sätta värde på kultur och att hitta nya former för dess finansiering. / The aim of the report is to examine how culture is being valued in society. The idea is to structure the Swedish cultural policy debate around certain terminologies and to bring different perspectives together in a clear and simple model. The report focuses on culture expressions covered within Swedish cultural policy, namely the visual arts, the media, the “learning-movement” and the cultural heritage. In terms of valuing culture, there are two principal perspectives dominating the debate through history, namely a “conservative” perspective that is highly normative in terms of what is good and bad culture, and a “relativistic” perspective, that is more individualistic and relative in nature. Additionally, cultural values are linked to sources of finance and support, which are also divided in two categories – the political sphere and the commercial marketplace. The political sphere measures the value for the society at large and the commercial marketplace works out the economic value based on the preferences of buyers and sellers. I have developed a model on cultural values based on these perspectives. This model lays the framework for analysing and categorising different arguments on cultural values found in 14 written documents in a contemporary debate book on cultural policy from a coalition of cultural organisations in Sweden. The conclusions I have drawn from this analysis is that it will pose a big challenge for cultural policy makers to find appropriate and elaborate measures to assess and finance culture in the future.