Den aktuella studien behandlar hur svensklärare organiserar läsförståelseundervisningen för elever med lässvårigheter och vilken stöttning svensklärarna ger dessa elever. Syftet är att i den empiriska delen undersöka hur en grupp svensklärare beskriver sin stöttning av elever med lässvårigheter. Elever som har svårt med läsningen behöver stöttning för att utveckla läsförmågan. Det har visat sig i forskning att många lärare uppfattar att läsförståelse automatiskt utvecklas när eleven uppnått ett läsflyt, något som forskningen tillbakaslår då det bland annat kan krävas stödinsatser för att utveckla god läsförståelse, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien avser att utgå från är det sociokulturella perspektivet som belyser att människan lär genom språk och artefakter, vilket ger detta arbete nyckelorden kulturella redskap och stöttning. Den empiriska undersökningen avser att grunda sig i kvalitativ metod med hjälp av semistrukturerade intervjuer söka förståelse för hur en grupp svensklärare i årskurs 4-6 beskriver att de i läsförståelseundervisningen stöttar elever med lässvårigheter. / <p>Svenska</p>

Svenskämnet syftar bland annat till att utveckla elevers förmåga att använda språket för att tänka, kommunicera och för att lära. Läsförståelsen hos svenska elever ligger inte på samma höga nivå som tidigare. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka didaktiska val svensklärare gör i sin läsförståelseundervisning, men även hur de stöttar elever med lässvårigheter. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare undervisar i läsförståelse med olika undervisningsmetoder, vilket kan leda till att elever får ojämlika villkor för läsutveckling. För att utvecklas i sin läsförståelse behöver elever ingå i undervisning som präglas av att läraren har kunskap och förståelse för vad som utgör god läsförståelseundervisning. Lärare behöver även ha kunskap i hur stöttning till elever kan ske i läsförståelseundervisning, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien utgår från är det sociokulturella perspektivet, som belyser att människan lär genom språk och kulturella redskap. Denna teori har i analysen av lärarnas utsagor stått som hjälp att förstå resultaten som framkommit. Resultaten i studien visar att alla de medverkande lärarna försöker hitta den proximala utvecklingszonen för eleverna, men att lärarna både organiserar sin läsförståelseundervisning och stöttar elever med lässvårigheter baserat på skilda förståelser av vad som utgör god läsförståelseundervisning.