Sjömansyrket har länge varit mansdominerat och det ter det sig därför intressant att undersöka de kvinnliga sjömännens subjektiva erfarenheter av att vara minoritet. Studiens syfte är att undersöka kulturell exkludering av kvinnor som minoritet i en mansdominerad bransch. Detta görs genom frågeställningarna Vilka exkluderande uttryck i sjömanskulturen upplever kvinnor till sjöss? och På vilka sätt hanterar kvinnor dessa?. Studiens datamaterial består av sju semistrukturerade intervjuer med tematiskt öppna inslag. Studien har utgått från en abduktiv ansats, det vill säga det har skett en växelverkan mellan induktion och deduktion. De teoretiska utgångspunkter som främst används behandlar organisationskultur, samhällets könsstrukturer samt strukturella effekter och copingstrategier som har identifierats i förhållande till avvikarpositionen. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna trivs med sitt yrkesval och i många fall med branschen överlag, men att sjömanskulturen är manligt kodad vilket medför flertalet exkluderande uttryck. De exkluderande uttryck som identifieras är sjömansstereotypen, jargong, mumshaming, fysisk arbetsmiljö, uteslutning från språkliga praktiker, homogena chefsled samt jämställdhetsdiskursen. Utifrån studien tas en modell för en framgångsrik strategi fram, där anpassning, motstånd och socialt stöd kan ses som tre kompletterande delstrategier. En pågående förändringsprocess av kulturen i sjöfartsbranschen identifieras, vilken påverkas av att normer förändras på samhällsnivå. Detta märks särskilt genom hur Me too-rörelsen har medfört en stark förbättring av sjömanskulturen.