Jag har forskat om kvinnors röster i debatten om kvinnliga präster under åren 1957–1959. Detta har gjorts utifrån materialet bestående av tidskrifterna Svensk kyrkotidning, Svensk pastoraltidskrift, Vår kyrka, Herta samt Kyrkomötet. Dessa år var debatten intensiv då beslutet om kvinnans tillträde till prästerlig tjänst röstades igenom 1958. Mina frågeställningar var hur kvinnorna är representerade inom respektive materielgrupp, vilka argument kvinnorna framförde, om det i materialet går att urskilja en kvinnlig linje och på vilket sätt man kan urskilja den samt om det sker någon förändring i respektive materielgrupp och/eller i debatten som helhet. Kvinnorna hade som mest utrymme i tidskriften Hertha och Vår kyrka, dessa två källor presenterade också en mer mångsidig bild av frågan och hade andra inslag än teologiska. Kvinnornas representation i tidskrifterna är relativt stabila under åren 1957–1959, om än på olika sätt. I kyrkomötet ökade deltagandet med två kvinnor till tolv från år 1957 till 1958. Den kvinnliga linje i materialet som helhet vilken går att urskilja är att ingen kvinna var emot att kvinnor skulle arbeta i församlingarna, däremot var vissa mer för den tilltänkta särskilda kvinnliga tjänsten än prästämbetet. Det fanns också olika åsikter om av vilken karaktär frågan om kvinnliga präster var, dvs om den var av politisk, teologisk eller av kvinnosaks/jämställdhetskaraktär. Några av de mest framträdande argumenten för kvinnliga präster var att Jesu apostlaval och Paulus ord om kvinnans ställning i församlingen måste ses utifrån sin historiska kontext och inte som för evigt gällande ord. Några visade på att det i andra länder redan fanns kvinnliga präster och att det fungerade utan att störa vare sig församlingsliv eller ekumeniska samarbeten. Argument förekom om att Svenska kyrkan var på väg att bli romersk-katolsk och några presenterade ett lutherskt synsätt på frågan, vilket torde möjliggöra kvinnliga präster. Många argumenterade emot den oro i församlingarna och kyrkliga splittring som det från nej-sidan hade varnats för, om utfallet skulle bli ja till kvinnliga präster. De menade att det egentligen handlade om manliga prästers oro, inte församlingarnas och folkets, och att en splittring lika väl kunde ske om kyrkomötet röstade nej till kvinnliga präster.

Denna uppsats behandlar Svenska kyrkans identitet i lag (1998:1591) ur ett rättshistoriskt perspektiv. När lagen stiftades var det med det uttalade syftet att bevara Svenska kyrkans identitet genom den stundande relationsförändringen mellan stat och kyrka. Men vilken identitet var det som skulle bevaras? En exposé över hur Svenska kyrkans identitet har beskrivits och diskuterats, i såväl statliga som inomkyrkliga utredningar, lagförslag och beslut jämte doktrin, påvisar att det kan ha rått delade meningar, eller åtminstone oklarhet,i den frågan. En genomgång av vart och ett av de identitetsbegrepp som idag återfinns i lagenleder till slutsatsen att oavsett vilken identitet som avsikten var att bevara så blev utfallet ett specifikt: En alltigenom demokratisk folkkyrka vars organisation omöjliggör för kyrkan att uppställa garantier för att hon ska förbli evangelisk-luthersk. En jämförelse mellan hur Svenska kyrkans identitet beskrivits i tidigare lagstiftning och hur den idag regleras föranleder slutsatsen att lagen om Svenska kyrkan inte orsakat, men bidragit till,att Svenska kyrkans identitet har bevarats sådan som den var år 1995. Därtill påvisas att denna identitet, i åtminstone två avseenden, utgör en anomali i samfundets historia vilket kan anses utgöra skäl att ifrågasätta lagens syfte.