En av de stora upptäckterna i livet är att lära sig läsa, men det är en ännu större upptäckt att förstå det lästa, det vill säga att läsa för att lära. Dessvärre visar de senaste internationella läsundersökningarna, bland annat Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS), att läsförståelsen hos svenska elever har försämrats. Därför är syftet med vår studie att reda ut hur fyra lärare i åk 4-6 arbetar för att utveckla sina elevers läsförståelse. Vår teoretiska utgångspunkt är bland annat det sociokulturella perspektivet. För att kunna genomföra studien använde vi oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade sex lärare från två olika skolor, men urvalet bestod endast av fyra. Resultatet tyder på att läsförståelseutvecklingen är beroende av en mängd olika faktorer, särskilt att eleverna behöver skapa förförståelse, arbeta med ordkunskap samt använda sig av lässtrategier för att kunna göra inferenser och för att på egen hand klara av svårigheterna de stöter på under läsningen. Den dominerade läsundervisningen bland lärarna utmärks av en reciprok undervisning, där de fyra grundstrategierna innehar en central roll. Lärarnas fokus ligger främst på att arbeta med den övergripande faktorn som deras elever behöver utveckla. Efter denna studie har vi utvecklat en förståelse för att vissa faktorer är svårare än andra att arbeta med och att pedagogernas kompetens inte alltid är tillräcklig för att läsförståelseundervisningen ska bli gynnsam.