Under våra praktikperioder i förskolan har vi sett att förskollärare inte använder litteratur i den utsträckning som vi tidigare upplevt, vi vill av denna anledning ta reda på varför det har blivit så. Studiens syfte har därför varit att skapa en utökad förståelse för barnlitteraturens användning och förskollärarnas tankar samt tillvägagångssätt när det gäller litteraturen inom förskolan. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Under dessa intervjuer har vi fått en inblick i förskollärarnas synvinkel och handlingssätt i verksamheten. I analysen har vi granskat och kopplat vårt empiriska material till Salmson & Ivarssons teoretiska perspektiv, normkreativitet. Även Björkman & Bromseths normkritiska pedagogik har varit en byggsten i uppbyggnaden av vår analys. De begrepp som blivit centrala för vår studie är: barnlitteratur, normer, normkritik, normkritisk pedagogik och normkreativitet. I vårt resultat har vi sett att känslan av tidsbrist är betydande för förskolans verksamhet och att litteraturanvändningen blir lidande. Syftet och den röda tråden i litteraturen faller på målsnöret och istället används böckerna som ett tidsfördriv utan vidare utformat syfte. Det sätt som litteraturen kan användas på är för att belysa samhällets normer och värderingar men det krävs att det genomtänkta syftet får möjlighet att utformas. Utifrån vår studie tolkar vi att förskollärarna behöver ge sig själva mer tid och prioritera det normkreativa arbetssättet som finns inom en normkritisk pedagogik. Vi menar att lässtunden kan vara det arbetssätt inom normkreativiteten som lyfter verksamhetens litteraturanvändning till nästa nivå.