Detta arbete undersöker det muntliga interimspråket hos två f.d. illitterata L2-inlärare av svenska. Informanternas språksystem analyseras utifrån Klein och Perdues teori om basvarietet som slår fast att kortutbildade inlärare som tillägnar sig ett L2 informellt utvecklar ett språksystem som präglas av förenklade strukturer och ett begränsat ordförråd, men som fungerar väl i kommunikativa syften. Arbetet syftar till att pröva om teorin är tillämpbar även på f.d. illitterata inlärare som deltagit i formell undervisning och uppnått kursmålen för SFI 1A. Undersökningen, som fokuserar på lexikon och tempus, bygger på samtal som har spelats in och transkriberats. Resultatet visar att basvarietetens kännetecknande drag i hög grad kan appliceras även på de formella inlärarnas språksystem.

I den här studien undersöks förståelse av och attityder till ordvitsar i reklamerna Lidl  ”Lidl är Lidl. Allt annat är olidligt.” och Delicato ”Tallriksmodellen”. Syftet med undersökningen är att ta reda på likheter och skillnader för L1- och L2-talare av svenska i deras attityder och förståelse av ordvitsar i en reklam. Samt vilka bakomliggande faktorer som spelar in. Metoden som användes i den här kvalitativaundersökningen tog sin form i en enkätundersökning samt en multimodal analys av två reklamer.  Studiens resultat visar att det är avgörande hur lång vistelsetid i Sverige, startålder och studietid en L2-inlärare har och hur det påverkar förståelsen av ordvitsar i reklam. En slutsats är att det visade sig vara ganska lika resultat i förståelse av och attityder till ordvitsar i reklam mellan L1- och L2-talare av svenska vilket spräckte en förutfattad mening om att ordvitsarna skulle vara mer uppskattade för L1-talarna än L2-talarna.

I den här studien har den syntaktiska strukturen hos två grupper L2-inlärare med olika teckenspråkskunskaper undersökts. Deras resultat har jämförts med en kontrollgrupp döva förstamålstalare. Resultatet visar att L2-grupperna i stort sett använder samma ordföljd (SVO) som kontrollgruppen vilket kan bero på facilitering (positiv transfer) från svenskan som också är ett SVO-språk. Vidare verkar L2-grupperna vilja uttrycka ett verb två gånger i en sats – en så kallad verb-sandwich. Användningen av verb-sandwich minskar med tiden, och istället ökar de seriella verben – flera semantiska verb efter varandra. Resultatet visar också att ju större teckenspråkskunskaper man har, desto fler subjektlösa satser uttrycks. Med tiden blir många av referenterna i återberättelserna implicita i takt med att L2-deltagarna lär sig behärska constructed action. Vad gäller bisatserna tycks de adverbiella bisatserna utvecklas först hos L2-inlärarna, men användningen av dem minskar efterhand. Med tiden utvecklas även objektsbisatserna. Till sist utvecklas de relativa satserna som är svåra för L2-gruppen att lära sig eftersom man måste behärska de icke-manuella signalerna. Gruppernas bisatsutveckling jämfördes slutligen med en annan undersökning som studerade L2-inlärare av talad modalitet. Även här var ordningen av bisatsutvecklingen adverbiella bisatser>objektsbisatser>relativa satser.