SFI-undervisningen är en viktig hörnsten för integration av migranter till Sverige. Tidigare studier har dock visat att SFI-kursdeltagare ofta avslutar sin kurs sent. Detta är något som försvårar integrationen av dessa grupper till samhället och medför således kostnader. Sedan 2010 har ett ekonomiskt belöningssystem, SFI-bonus, använts för att motivera eleverna. Det är i nuläget dock oklart om hur effektiva sådana belöningssystem är. Syftet med denna uppsats är därför att studera hur några SFI-kursdeltagare uppfattar att SFI-bonusen påverkar deras studiemotivation jämfört med andra faktorer som påverkar motivationen. Eftersom motivationen har en stor betydelse för inlärningen, är ämnet också intressant ur ett lärarperspektiv. Kan en ekonomisk belöning fungera som ett pedagogiskt instrument och ge kursdeltagare bättre motivation? I uppsatsen kartläggs även likheter och skillnader i elevernas uppfattningar samt övriga faktorer som motiverar kursdeltagarna. Vidare diskuteras vilka elever som gynnas av detta ekonomiska belöningssystem. Studien är kvalitativ och metoden är samtalsintervju. Materialet i studien är intervjuer med åtta SFI-kursdeltagare i en stor stad i Mellansverige. De teoretiska perspektiven jag utgår ifrån i analysen är faktorer som påverkar andraspråksinlärningen, varav motivation som den viktigaste, samt attityd och det affektiva filtret. Resultaten visar att samtliga intervjupersoner anser att det är viktigt att kunna svenska, och det som motiverar kursdeltagarna mest är att kunna erhålla arbete i Sverige. SFI-bonusen säger de flesta inte påverkar deras studiemotivation alls och de gör inte heller någonting extra för att få denna bonus – dock har de en positiv attityd till att få bonusen. Hälften av eleverna har läst de kurser som krävs för att få SFI-bonusen på mindre än hälften av den utsatta tiden. De andra läser i vanlig takt och har fortfarande möjligheten till SFI-bonusen. Samtliga av de förstnämnda har läst svenska i sina hemländer, och därför kan det inte påstås att SFI-bonusen skulle ha haft en stor inverkan på deras studietakt.

Denna studie har som syfte att betrakta hur bisatsanvändning hos vuxna avancerade inlärare av svenska som andraspråk ser ut jämfört med inlärare med svenska som modersmål; detta med avseende på både frekvens och variation. För att besvara mina två frågeställningar angående först frekvens och sedan variation har jag valt att granska uppsatser skrivna av L2- och L1-komvuxstuderande som har gått de högskolebehörighetsgivande gymnasiekurserna Svenska som andraspråk B respektive Svenska B på Komvux. Uppsatserna är skrivna som en del i det nationella prov som inlärarna har deltagit i vid slutet av kursen. För att bevara reliabiliteten för denna undersökning har jag utgått ifrån en definition och indelning av bisatser som presenteras i Svenska akademiens grammatik, kallad SAG, och Svenska akademiens språklära, kallad SAS. Genom att söka de bisatser som inlärarna använder och sammanställa dem i jämförelsetabeller har jag lyckats med att kontrollera och jämföra de olika bisatsgrupper och bisatsinledare som L2- respektive L1-inlärare använder. Undersökningen visar att det finns skillnader i bisatsanvändningen mellan dessa två inlärargrupper men att skillnaderna inte är avsevärt stora. Jämfört med L1-texterna har bisatser i L2-texterna högre frekvens vilket kan bero på att L2-uppsatserna i genomsnitt är längre, 800 ord/text gentemot 700 ord/text. Däremot har bisatserna i L2-texterna mindre variation. Vad gäller bruket av olika bisatsgrupper visar undersökningen att båda inlärargrupperna använder sig av alla tre bisatstyperna attributiva, nominala och adverbiella bisatser men att frekvensen av attributiva och adverbiella är högre i L2-uppsatserna medan frekvensen av nominala bisatser är lägre. Vad gäller bisatsinledare visar undersökningen att de fyra bisatsinledare som, att, vilken och när har högst frekvens i båda grupperna. Undersökningen visar också att mer än 50 % av de bisatser som undersökningen omfattar används av båda grupperna medan cirka 25 % används endast av L1-inlärarna och 23 % används av endast L2-inlärarna.

No description available.

Detta arbete undersöker det muntliga interimspråket hos två f.d. illitterata L2-inlärare av svenska. Informanternas språksystem analyseras utifrån Klein och Perdues teori om basvarietet som slår fast att kortutbildade inlärare som tillägnar sig ett L2 informellt utvecklar ett språksystem som präglas av förenklade strukturer och ett begränsat ordförråd, men som fungerar väl i kommunikativa syften. Arbetet syftar till att pröva om teorin är tillämpbar även på f.d. illitterata inlärare som deltagit i formell undervisning och uppnått kursmålen för SFI 1A. Undersökningen, som fokuserar på lexikon och tempus, bygger på samtal som har spelats in och transkriberats. Resultatet visar att basvarietetens kännetecknande drag i hög grad kan appliceras även på de formella inlärarnas språksystem.

I den här studien har fem vuxna andraspråksinlärare intervjuats i en norrländsk inlandskommun. Syftet var att undersöka deras narrativ gällande deras lärande från deras hemländer samt deras studier i svenska i Sverige. Fokus har varit att synliggöra vilka symboliska kapital som framhävts som viktiga i lärandet i hemländerna samt i Sverige i och utanför skolan. Undersökningen visar bland annat att respondenternas tidigare skolbakgrund med hårda regler och bestraffningar har gjort dem fokuserade i klassrummet. Det visar även att man trots många år i skolan på högre utbildningsnivå inte självklart har någon fördel när man kommer till Sverige. Undersökningen visar också att sociala kontakter med svensktalande är viktiga för att lära sig svenska. Flera av respondenterna är vana att studera själv hemma. De anser att mer jobb och praktik tidigare inom sfiundervisningen skulle leda till att de lär sig mer svenska snabbare. De upplever friheten i svenska skolan som något positivt samtidigt som något nytt och främmande som leder till vissa svårigheter.