Sammanfattning                                                                            Min studie riktar sig mot föräldrar/familjer med ursprung från Eritrea som har funktionshindrade barn. Barnet är antingen född i Sverige eller i hemlandet Eritrea. Anledningen till min studie är att jag vill undersöka hur det är att komma till ett land som Sverige och hur det funktionshindrade barnet påverkar föräldrarnas liv.   Min studie har två syften. Det första syftet är att öka kundkapen om och förståelsen för funktionshinder och etnicitet i kombination. Det andra syftet är att föräldrar till funktionshindrade barn med ursprung från Eritrea skall få komma till tals.   Jag har genomfört kvalitativa samtalsinterjuver och för tolkning och reflektion till min studie har jag använt mig av metodologin hermeneutik. Jag har avgränsat mig till att enbart undersöka föräldrar till funktionshindrade barn med ursprung från Eritrea som är bosatta i Sverige. Undersökningen baserar sig på informanternas egna berättelser och uppfattningar av verkligheten som är deras. Det är enbart föräldrarnas situation som beskrivs.   Frågeställningar i uppsatsen är följande; hur är det att leva med ett funktionshindrat barn i ett land som Sverige? Hur ser man på funktionshinder? Hur fungerar samhällsinsatserna för de familjer som är berättigade till sådana? Hur ser man på sitt funktionshindrades barns framtid? Studien visar på vissa likheter och skillnader i familjernas upplevelser kring att ha ett barn med funktionshinder i Sverige. Två av tre informanterna som har varit bosatta i Sverige relativt länge, upplever inte kontakten med de samhälleliga insatserna som ansträngande, tillskillnad från den tredje informanten som inte är lika tillfreds med samhällets insatser. De likheter som jag har funnit i mina informanters berättelse är bland annat religionens betydelse i deras vardag, den syn och attityd som finns mot funktionshinder, både i hemlandet och här i Sverige samt oro för hur deras funktionshindrade barn skall klara sig i vuxenlivet.    Nyckelord; funktionshinder, etnicitet, dubbelutsatthet, LSS insatser

<p>Denna studie ville belysa en specifik grupps livsföring bland personer med funktionshinder nämligen de som inte kan föra sin egen talan. Området utforskades genom intervjuer med föräldrar. Syftet var att öka kunskapen om hur föräldrar till personer med flerfunktionshinder bemästrar sin situation. Frågeställningarna var dels hur föräldrarna uppfattade omgivningens stöd och stress, vad de tyckte om ett normalt liv och hur de bedömde samhällets insatser, dels deras syn på barnets autonomi och betydelsen av deras makt i relation till barnet. Studien hade en kvalitativ och fenomenologisk ansats och användes som metod. Resultatet visade att merparten av föräldrarna utvecklade aktiva copingstrategier för att anpassa sig till situationen även om de led av en kronisk sorg. Omgivningens stöd minskades med tiden. Föräldrarna tyckte inte att deras barn lever ett normalt liv men ett värdigt liv. De var nöjda med samhällsinsatserna men kommunala neddragningar kunde ibland hämma familjens möjligheter. Samtidigt som de var nöjda med personliga assistenters insatser hade de problem med enskildheten i hemmet. Föräldrarna bevakade barnets självbestämmande genom att kämpa för deras rättigheter. Föräldrarnas makt över dessa barn kunde förstås som ett positivt element vilket hjälper dem att organisera barnets vardag och lösa konflikter.</p>

Denna studie ville belysa en specifik grupps livsföring bland personer med funktionshinder nämligen de som inte kan föra sin egen talan. Området utforskades genom intervjuer med föräldrar. Syftet var att öka kunskapen om hur föräldrar till personer med flerfunktionshinder bemästrar sin situation. Frågeställningarna var dels hur föräldrarna uppfattade omgivningens stöd och stress, vad de tyckte om ett normalt liv och hur de bedömde samhällets insatser, dels deras syn på barnets autonomi och betydelsen av deras makt i relation till barnet. Studien hade en kvalitativ och fenomenologisk ansats och användes som metod. Resultatet visade att merparten av föräldrarna utvecklade aktiva copingstrategier för att anpassa sig till situationen även om de led av en kronisk sorg. Omgivningens stöd minskades med tiden. Föräldrarna tyckte inte att deras barn lever ett normalt liv men ett värdigt liv. De var nöjda med samhällsinsatserna men kommunala neddragningar kunde ibland hämma familjens möjligheter. Samtidigt som de var nöjda med personliga assistenters insatser hade de problem med enskildheten i hemmet. Föräldrarna bevakade barnets självbestämmande genom att kämpa för deras rättigheter. Föräldrarnas makt över dessa barn kunde förstås som ett positivt element vilket hjälper dem att organisera barnets vardag och lösa konflikter.