I syfte att undersöka på vilket sätt flickor diskrimineras i svenska domstolar, utfördes en kritisk diskursanalys ur ett genusperspektiv på utvalda domar. Efter en genomgång av kammarrättens domslut från år 2021 under lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), § 3 rekvisit något annat socialt nedbrytande beteende valdes sju pojkars respektive sju flickors domslut ut. Med Faircloughs tredimensionella modell som verktyg, analyserades textens struktur, vokabulär och grammatiska uppbyggnad, samt vad som inkluderas och exkluderas i domslutens text. I analysen av de utvalda domsluten konstaterades att flickor och pojkar framställdes på olika sätt och fick olika handlingsutrymme utifrån rekvisitet något annat socialt nedbrytande beteende. Vi fann tecken på att de asociala normer rekvisitet bygger på visade på en diskriminering och paternalisering av flickor. En sådan könsskillnad i kategorisering av flickor och pojkar kan bidra till en rättsosäkerhet i domstolsbesluten, där lika fall får olika utfall. Flickorna i vårt material dömdes således efter andra normer och snävare gränser än pojkarna. Vår studie grundade sig i tidigare forskning, men utvecklades även med nya upptäckter. Dessa byggde på förtryckande och förlegade normer, vilket tydde på en existens och upprätthållning av historiska diskurser. Diskurserna var således de samma som i tidigare forskning, men i takt med att samhället har förändrats och nya sociala problem har uppstått blev utfallen annorlunda.