No description available.

<p>Syfte med uppsatsen är att ge en bättre förståelse av vad som menas med begreppet ”annat socialt nedbrytande beteende” i § 3 LVU och visa eventuella skillnader i hur lagstiftningen, domstolar och socialtjänsten använder detta begrepp. Vi har undersökt hur begreppsdefinitionen har utvecklats genom lagstiftningsprocessen och hur den återspeglas i förarbeten, juridisk litteratur, prejudikat och praxis. Uppsatsen är skriven utifrån en juridisk metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare i Hälsingland och en länsrättsdomare för att ta reda på hur dessa använder begreppet. Vi har gjort en sammanställning av olika problembeteenden som ungdomar kan uppvisa och diskuterat om dessa är socialt nedbrytande beteende i lagens mening. I lagstiftningen är definitionen av rekvisitet diffus och generell, detta innebär problem för socialsekreterare att använda rekvisitet. Socialsekreterarna är inte vana och tillräckligt utbildade att använda begreppet vilket kan leda till en mindre rättssäker prövning för den enskilde.</p>

Syfte med uppsatsen är att ge en bättre förståelse av vad som menas med begreppet ”annat socialt nedbrytande beteende” i § 3 LVU och visa eventuella skillnader i hur lagstiftningen, domstolar och socialtjänsten använder detta begrepp. Vi har undersökt hur begreppsdefinitionen har utvecklats genom lagstiftningsprocessen och hur den återspeglas i förarbeten, juridisk litteratur, prejudikat och praxis. Uppsatsen är skriven utifrån en juridisk metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare i Hälsingland och en länsrättsdomare för att ta reda på hur dessa använder begreppet. Vi har gjort en sammanställning av olika problembeteenden som ungdomar kan uppvisa och diskuterat om dessa är socialt nedbrytande beteende i lagens mening. I lagstiftningen är definitionen av rekvisitet diffus och generell, detta innebär problem för socialsekreterare att använda rekvisitet. Socialsekreterarna är inte vana och tillräckligt utbildade att använda begreppet vilket kan leda till en mindre rättssäker prövning för den enskilde.

No description available.

Syftet med denna kvalitativa dokumentstudie är att med feministisk kritisk teori belysa hur flickors sexualitet konstrueras som en del av en problembild i förvaltningsrättsliga domar vid beslut om tvångsvård enligt §3 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och specifikt enligt rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende. Studiens empiri består av domskälen i 17 rättsfall i första instans där flickorna i domarna är 15–18 år gamla. Genom att studera domskälen vid tillämpandet av rekvisitet så kan vi synliggöra vad förvaltningsrätten tar fasta på som skäl för tvångsvård vid flickans egna beteende när det inte primärt handlar om kriminalitet eller missbruk. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med fokus på feministisk kritisk teori och teorin om sexuella script. Analysen har genomförts med hjälp av Carol Lee Bacchis diskursanalytiska verktyg ”What’s the problem represented to be?” där vi använt fem av de sex frågor som ingår i verktyget och formulerat om dessa för att passa vårt syfte. Dessa frågor lyder; 1) Hur framställs flickors sexualitet som ett problem?, 2) Vad underförstås och impliceras kring flickors sexualitet?, 3) Vilka följder får problemframställningarna och vilka subjekt konstrueras?, 4) Vad lämnas oproblematiserat när flickors sexualitet konstrueras som ett problem? samt 5) Hur skulle lösningen skilja sig om flickors sexualitet framställdes annorlunda? Den första och andra frågeställningen besvarade vi genom att kategorisera fram tre teman vilka innehöll tre framträdande diskurser; 1) Den vagabonderande flickan som ljuger, 2) Den sexuellt utåtagerande flickan och 3) Flickan som utsätter sig för risker. Med hjälp av dessa teman har vi kunnat besvara våra frågeställningar. Studiens resultat visar bland annat att problembilden som presenteras om flickorna handlar om att de frångår samhällets grundläggande normer genom att befinna sig i miljöer som inte anses lämpliga, att de har ett normbrytande sätt att uttrycka sin sexualitet på samt genom att ljuga och avvika från hemmet eller placeringar. Vi menar att detta konstruerande av flicknormen innebär ett begränsat handlingsutrymme och aktörskap för flickor att uttrycka sin sexualitet och ha rätt till självbestämmande. Tidigare studier visar att den vård som flickor många gånger hamnar i efter ett beslut om tvångsvård enligt LVU dessutom sällan har kunskaper för att hjälpa flickorna med de problem som antingen de själva eller samhället anser att de har.

I syfte att undersöka på vilket sätt flickor diskrimineras i svenska domstolar, utfördes en kritisk diskursanalys ur ett genusperspektiv på utvalda domar. Efter en genomgång av kammarrättens domslut från år 2021 under lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), § 3 rekvisit något annat socialt nedbrytande beteende valdes sju pojkars respektive sju flickors domslut ut. Med Faircloughs tredimensionella modell som verktyg, analyserades textens struktur, vokabulär och grammatiska uppbyggnad, samt vad som inkluderas och exkluderas i domslutens text. I analysen av de utvalda domsluten konstaterades att flickor och pojkar framställdes på olika sätt och fick olika handlingsutrymme utifrån rekvisitet något annat socialt nedbrytande beteende. Vi fann tecken på att de asociala normer rekvisitet bygger på visade på en diskriminering och paternalisering av flickor. En sådan könsskillnad i kategorisering av flickor och pojkar kan bidra till en rättsosäkerhet i domstolsbesluten, där lika fall får olika utfall. Flickorna i vårt material dömdes således efter andra normer och snävare gränser än pojkarna. Vår studie grundade sig i tidigare forskning, men utvecklades även med nya upptäckter. Dessa byggde på förtryckande och förlegade normer, vilket tydde på en existens och upprätthållning av historiska diskurser. Diskurserna var således de samma som i tidigare forskning, men i takt med att samhället har förändrats och nya sociala problem har uppstått blev utfallen annorlunda.

The purpose of this paper was to look into the procedural requirements for any other socially destructive behavior in 3§ in the Care of Young Persons act (LVU). A selection of 30 acts, from an administrative court in Sweden 2017, which resulted in 6 court cases that were analysed more closely. Content analyses is the method that was used to investigate the empirical material and look for common themes. The theoretical tool for this study was social constructionism and an intersectional perspective was used to complement the theory. 6 common themes, from the 6 court cases, were presented in the analysis and result to describe any other socially destructive behavior, in order to what the law says, as well as how the administrative court described why an adolescent should be taken into custody. In summary, the analysis showed a wide interpretation of the significance of any other socially destructive behavior and that these interpretations were not always consistent with the law itself.

Studiens syfte är att undersöka hur flickor som lever i hederskontext beskrivs av socialnämnd och förvaltningsrätt i ansökningar för Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Studien undersöker LVU 3 § vilken utgör att den unga har ett eget socialt nedbrytande beteende som kan legitimera för omhändertagande. LVU 3 § kan legitimera inlåsning av unga vilket gör den relevant i syftet att den kan skydda unga från hederskontext. Särskilt gestaltningar av ett annat socialt nedbrytande beteende i rekvisitet för LVU 3 § är av intresse för att förstå hur nämnd och rätt resonerar kring flickornas behov av vård. Ett annat socialt nedbrytande beteende innebär att den unga har ett beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. Tidigare studier har visat att det är svårt för socialnämnden att skydda flickor som lever i hederskontext och att socialarbetare känner en osäkerhet för hur de ska hjälpa dem. Då flickor som lever i hederskontext är en utsatt grupp blir det extra relevant att undersöka om det går att skydda flickorna med hjälp av LVU 3 § samt varför nämnden väljer att ansöka om det. Studiens empiri består av alla LVU-domar mellan 2015 och 2016 som på något sätt berör hedersproblematik. Domarna har analyserats i en tematisk analys utifrån teman kring det som anförs vara ett annat socialt nedbrytande beteende hos flickorna. I den tematiska analysen skapades temana 1) beskrivningar av flickornas gränslösa beteenden och deras sexuella relationer, 2) beskrivningar av flickornas beteenden som vagabonderande och utåtagerande och 3) beskrivningar av att flickorna inte låtit sig skyddas.  Resultatet har analyserats inom ramen för gräsrotsbyråkrati (Lipsky, 2010), ett fragmentariskt synsätt hos rätten (Eldén &amp; Westerstrand, 2004) och könsliga normer inom rättssystemet (Schlytter, 1999). I analysen definieras socialarbetare som gräsrotsbyråkrater vilka försöker skydda flickorna utifrån ett villkorat handlingsutrymme. Det fragmentariska synsättet hos rätten visar på att de ofta missar den större kontexten av heder som flickorna befinner sig i. Slutligen används Schlytters teori om kön och juridik i socialt arbete vilken visar på att förarbetena för LVU inte är anpassade för hedersproblematik. Flickorna blir beskrivna på ett sätt som liknar det som Schlytter urskiljer som rättsliga flicknormer. Studien visar även att det finns en vidgning av rekvisitet för ett annat socialt nedbrytande beteende vilket innebär att socialnämnden vidgar på rekvisitet för att flickorna ska passa in i det. Trots det får dessa flickor inte vård med LVU 3 § i lika stor utsträckning som andra flickor. Ytterst visar resultatet på att det finns ett stort antal avslag för LVU 3 § i materialet. Rätten har bifallit för LVU 3 § i enbart hälften av domarna vilket skiljer sig från det större projektet som studien tillhör. Ytterligare ger resultatet en bild av att nämnden ofta ansöker om LVU 3 § när flickorna sedan tidigare vårdas med LVU 2 §. I linje med tidigare studier blir det tydligt att vården inte fungerar för att skydda flickorna men att vård med LVU 3 § anses kunna skydda flickorna från hederskontexten.

Utifrån en rättsdogmatisk metod redogör uppsatsen de rättsliga förutsättningarna för att bereda en ung person vård enligt 3 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), när det handlar om att den unge riskerar att utsätta sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel eller socialt nedbrytande beteende. Rättspraxis och förarbeten tydliggör hur socialt nedbrytande beteende ska tolkas. Utredningen visar att det kan uppstå osäkerhet när det kommer till tolkning av begreppet socialt nedbrytande beteende och att det, oavsett om det handlar om ett omhändertagande på grund av missbruk eller annat nedbrytande beteende, ska göras en bedömning utifrån varje enskilt fall.

No description available.