Das Airtraq ist ein neues Videolaryngoskop, für das eine Version für die Doppellumenintubation existiert. Die Doppellumenintubation gilt aufgrund spezifischer Charakteristika als schwierige Intubation. In dieser Studie wurde der Nutzen des Airtraq-Laryngoskops im Vergleich zum Macintosh-Laryngoskop untersucht. / The Airtraq is a disposable optical laryngoscope that is available in a double-lumen tube version. The aim of this study was to compare the Airtraq with the Macintosh laryngoscope for intubation with a double-lumen tube in patients undergoing elective thoracic surgery.

Ziel der Studie war es zu untersuchen, ob Patienten, die eine Nicht-nüchtern-Einleitung erhalten, vom Einsatz des GlideScope-Videolaryngkops gegenüber dem Macintosh-Laryngoskop profitieren können. In die Studie wurden 60 Patienten der HNO- und der Augenklinik miteingeschlossen und zur Verwendung des Macintosh-Laryngoskops oder des GlideScope-Videolaryngoskop durch Randomisierung zugeteilt. Alle Patienten erhielten eine Nicht-nüchtern-Einleitung. Wir erhoben Daten zur den Vitalparametern Herzfrequenz, mittlerer arterieller Blutdruck sowie zur Sauerstoffsättigung, zur Visualisierung des Rachenraumes nach Mallampati sowie Cormack und Lehane, maßen die Intubationsdauer sowie die Anzahl der benötigten Versuche und untersuchten die Laryngoskope auf Blutauflagerungen als Zeichen von Verletzungen im Mund- und Rachenraum. Im Anschluß an die Eingriffe wurden die Patienten 30 Minuten und 24 Stunden postoperativ zu Halsschmerzen, Schluckbeschwerden und Heiserkeit befragt. In der Auswertung der Daten zeigten sich zwischen den Gruppen bezüglich der Vitalparameter, der Visualisierungsparameter sowie der benötigten Intubationsversuchen keine signifikanten Unterschiede. Bei der GlideScope-Gruppe wurde eine signifikant längere Intubationsdauer erfasst sowie von den Patienten 24 Stunden postoperativ signifikant mehr Halsschmerzen und Heiserkeit angegeben. / We conducted a study with the aim of testing possible advantages that the GlideScope-videolaryngoscope could offer for patients undergoing rapid sequence inductions. 60 patients of the clinics for ORL and ophthalmology were included in the study, randomizing the allocation to the usage of either the Macintosh-laryngoscope or the GlideScope-videolaryngoscope. We obtained data of the vital signs heart rate, mean arterial blood pressure and oxygenation of the blood, data about the visualization of the pharynx and larynx (using the Mallampati test and the classification by Cormack and Lehane), measured the durations and needed attempts of intubations as well as scanning the laryngoscopes for traces of blood as suggestions for laceration in the patients oral and pharyngeal cavities. The person were questioned about the presence of a sore throat, dysphagia or hoarseness 30 minutes and 24 hours after the procedures. The data didn't show differences between the two groups concerning vital signs, visualization parameters or number of needed attempts to intubate. The GlideScope-group showed a significantly longer duration of intubations as well as significantly higher rates of sore throat and hoarseness 24 hours after the procedures.

Syftet var att beskriva och jämföra olika hjälpmedels användbarhet för att skapa och upprätthålla fri luftväg genom tracheal intubation hos patienter med obesitas i samband med anestesi. Metoden var en litteraturstudie där artiklar systematiskt sökts fram och kvalitetsgranskats. De var publicerade mellan 2005-2012 i databaserna PubMed, Cinahl, Medline, Scopus samt sökmotorn Google Scholar och har även sökts fram genom manuella sökningar i de funna studiernas referenslista. Resultatet baseras på 21 kvantitativa studier och visar att video- och optiklaryngoskop är det dominerande hjälpmedlet idag för att kunna genomföra tracheal intubation på patienter med obesitas. Utöver video- och optiklaryngoskop finns även larynxmasker, flexibelt fiberendoskop och vanliga laryngoskop. Användbarhet av de olika hjälpmedlen avgörs utifrån faktorer som intubationstid, antalet intubationsförsök, Cormack-Lehane klassificering, skador vid användandet och anestesipersonalens upplevelse av intubation med det olika hjälpmedlen. Slutsatsen är att video- och optiklaryngoskop har bäst användbarhet hos patienter med obesitas. Det tar kort tid att intubera, har totalt sett stort antal lyckade intubationer, bra Cromack-Lehane klassificering och orsakar få skador vid användandet jämfört med de övriga hjälpmedlen.

Att hantera och etablera en säker luftväg för patienten ingår i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning. Videolaryngoskop har utvecklats för att enklare ska kunna etablera en säker luftväg via intubation. Korrekt handhavande och användande av videolaryngoskop minskar riskerna för patienten och ökar patientsäkerheten.Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av att intubera med videolaryngoskop. Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes vilket resulterade i fyra kategorier: Är en trygghet vid svår intubation och underlättar handledning, Gammal vana och upplevda svårigheter att handha videolaryngoskop, Kan minska skador och vara skonsammare för patienten, och Begränsatantal och avsaknad av rutiner minskar användandet. Denna studie visar att anestesisjuksköterskor upplevde att videolaryngoskop är ett bra hjälpmedel vid intubation men även vid handledning och utbildning. För att stärka patientsäkerheten behöver videolaryngoskop användas mer, vilket kan tydliggöras med uppdaterade rutiner. Författarna till denna studie menar att mer forskning inom området behövs varför anestesisjuksköterskor väljer att inte använda videolaryngoskop. / To manage and establish a patient's airway is included in the competence description for anesthesia nurses. Videolaryngoscope have been developed to make it easier to establish a safe airway by intubation. A proper handling and use of videolaryngoscopes reduces patientrisks and increases patient safety. The aim of this study was to investigate anesthesia nurses experiences of intubating with videolaryngoscope. This is a qualitative study where the data collection consisted of semi-structured interviews with nine anesthesia nurses. A qualitative content analysis was made, which resulted in four categories: Is a security in case of difficultintubation and facilitates guidance, Old habits and perceived difficulties to handle, Can reduce injuries and be gentler for the patient, and Limited number and lack of routines reduces usage. This study shows that anesthesia nurses experienced that videolaryngoscopes are a good helping instrument for intubation but also for tuition and training. To strengthen patient safety, videolaryngoscopes need to be used more often, which can be clarified with updated routines. The authors of this study believe that more research in the field is needed, which is why anesthesia nurses choose not to use videolaryngoscopes.