Abstract Syftet med vår studie är att undersöka hur lärare använder sig av kooperativt lärande ute i skolorna och i vad mån kooperativt lärande bidrar till språk-och kunskapsutveckling. Vår undersökning bygger på en kvalitativ metod och etnografisk studie, i vårt fall klassrumsobservationer. Våra observationer har vi genomfört på två olika skolor, i fem olika klasser, med elever i åldrarna 7-10 år. Resultatet har analyserats efter analysmetoderna koncentrering och kategorisering. Resultaten och analysen visar att det finns både för- och nackdelar inom det kooperativa lärandet och att läraren genom sitt arbete har en stor roll i detta. Vår slutsats är att lärarens roll, strukturerna, strategierna och samarbetsfärdigheterna är det som bygger upp det positiva ömsesidiga beroendet. Det vi också såg var att det fanns en tendens till att arbetsformen tog över från ämnesinnehållet. Utvecklingsområden vi såg inom svenska är att eleverna har möjlighet att utveckla sitt tal- och skriftspråk, genom att de får lov att kommunicera, tänka och lära tillsammans.