Eftersom jag under två års tid hade förmånen att arbeta som pedagog innan jag påbörjade den här kunskapsöversikt så har jag haft möjlighet att planera otaliga lektioner i flera olika ämnen. Det har fått mig att inse att även om innehållet i mina lektioner var densamma utvecklades mitt sätt att lära ut. Det var alltså tydligt att eleverna hade betydligt svårare att ta åt sig informationen när jag som lärare inte hade fungerande sätt att lära ut. I början av min arbetserfarenhet och utbildning var fokus oftast på ​vad​ som skulle läras ut. Jag har under mina två år inom skolans värld bevittnat att frågan om ​hur​ kunskaperna ska läras ut är av minst lika stor vikt. Eftersom en stor del av vardagen består i att tackla utmaningar och lösa problem blir det därför viktigt att vi hjälper eleverna lära sig hur de kan hantera dessa problem, oberoende av dess storlek. Jag har därför funderat vad är det eleverna behöver lära sig som de kommer ha nytta av resten av livet? Det jag identifierat som ytterst viktigt är att man hittar en inre drivkraft och vilja att vilja lära sig nya saker. Även samarbetsförmågan är en viktig pusselbit för att nå bästa möjliga resultat, då det ofta är ihop med andra elever, kollegor eller vänner som ideér formas, utvecklas och finslipas. Det i sin tur gör att förmågan att samarbeta är en ytterst användbar och direkt nödvändig kunskap att ha till framtida utmaningar.

Kooperativt lärande är en metod som det talas väldigt positivt om i samband med undervisning i grundskolan. Det är många fördelar som lyfts fram när kooperativt lärande nämns, ändå kan det vara svårt att få uppleva detta i praktiken. Många forskare lyfter hur kooperativt lärande kan gynna elevernas utveckling i matematik, men inte lika många nämner vad som påverkar lärare till att använda eller inte använda sig av kooperativt lärande i sin matematikundervisning. Denna studie har fokus på varför eller varför inte lärare väljer att använda kooperativt lärande i sin matematikundervisning i grundskolans årskurs 4–6. Syftet med studien är att undersöka hur lärare definierar kooperativt lärande, samt vilka faktorer som påverkar lärares användande eller icke användande av kooperativt lärande i matematikundervisningen. Studien bygger på en kvalitativ metod, där en digital enkätundersökning med öppna frågor har genomförts. Respondenterna är lärare som undervisar i matematik i grundskolans årskurs 4–6.    Resultatet av vår studie visar att respondenterna uppfattar definitionen av kooperativt lärande på olika sätt. En del av respondenterna ser kooperativt lärande som grupparbete, men tidigare forskning visar att det är mycket mer än så. Resultatet visar även att många av lärarna som använder sig av kooperativt lärande i sin matematikundervisning gör det på grund av att de fått fortbildning inom kooperativt lärande. Vidare framgår det i resultatet att de som har besvarat att de inte använder sig av kooperativt lärande i sin matematikundervisning skriver att de har tidsbrist, saknar kunskap och att de är relativt nya i undervisningen av matematik.  Slutsatsen av detta är att fortbildning kan påverka lärares användning av kooperativt lärande i sin matematikundervisning.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka lärares inställning till grupparbete som arbetsform i undervisningen i årskurs F-3 utifrån egna erfarenheter och uppfattningar. Studiens frågeställningar var att undersöka vilka positiva och negativa sidor av grupparbeten som lärarna upplevde, samt vilka sätt att strukturera undervisningen på som de såg som mest fördelaktiga för elevers lärande. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer och åtta lärare på sex grundskolor i Mellansverige intervjuades. Resultaten visade att lärarna såg att elevernas prestationer höjs samt att fler elever kommer till tals som positiva effekter av grupparbete som arbetsform. Att arbetsformen ställer högre krav på lärare och att elevernas prestationer sänks upplevde lärarna som negativa sidor. Av resultaten framkom även att inställningen till grupparebeten varierade beroende på hur lärarna valde att strukturera grupparbeten i undervisningen. De flesta lärare såg en tydlig struktur gällande ansvarsfördelning som mest effektiv för elevers lärande.

Sammanfattning Huvudsyftet med vår studie var att med hjälp av metoden kvalitativ intervju undersöka lärares uppfattning av kooperativa lärgrupper. Studien hade sin utgångspunkt i den sociokulturella lärandeteorin eftersom vi anser att lärande sker genom interaktion och samarbete mellan elever. Vi ville även utifrån vårt valda teoretiska perspektiv, ta reda på om lärare anser att kooperativa lärgrupper är ett bra arbetssätt för att utveckla elevers lärande och samspel, samt hur de uppfattar skillnaden mellan kooperativa lärgrupper och traditionella grupper. Det empiriska materialet vi har utgått ifrån består av fyra intervjuer av lärare i årskurs 2–4, från skolor runt om i Uppsala. Resultatet visade att alla lärare i studien har en positiv syn av kooperativt lärande och lärgrupper. Lärarna var eniga om att kooperativt lärande och lärgrupper innebär att eleverna ska vara lärresurser för varandra för att kunna utveckla såväl de sociala förmågorna som de akademiska kunskaperna. I studiens resultat framgår att samtliga lärare främst strukturerar sina lärgrupper utifrån elevernas samarbetsförmåga, då de upplever svårigheter i att placera eleverna i lärpar utifrån tanken om proximal utvecklingszon. Resultatet visade att lärarna i studien uppfattar sammanhållningen och det ömsesidiga beroendet i lärgruppen som viktigt för ett lyckat samarbete. De två nämnda faktorerna ska enligt lärarna gynnas av de olika roller som eleverna i lärgruppen har och som gör alla gruppmedlemmarna lika delaktiga. Gällande lärarnas uppfattning av elevernas lärande så visade resultatet att de anser att lärgrupper påverkar det sociala samspelet på ett positivt sätt. Utifrån sitt eget perspektiv ansåg lärarna att lärgruppens självständighet underlättar för dem att göra bedömningar och ta del av elevernas kunskap genom gruppens diskussioner. Det framgår i resultatet att alla lärare uppfattade sin roll som strukturerande, instruerande och observerande. Slutligen visade resultatet att lärarna i studien uppfattade skillnaden mellan traditionella grupper och kooperativa lärgrupper som att gruppmedlemmarna i den kooperativa gruppen är beroende av varandra på ett annat sätt än i den traditionella gruppen. De menade också att lärandet liksom processen står i fokus i den kooperativa lärgruppen snarare än slutresultatet som i den traditionella gruppen.

I denna studie undersöks hur sex lärare i svenska på högstadiet arbetar med att utveckla elevers samarbetsförmåga. Då denna förmåga inte betygsätts men poängteras som viktig i läroplanerna är det av vikt att se hur arbetet med förmågan fortgår. Resultaten har fåtts fram genom kvalitativa intervjuer. De har sedan analyserats med hjälp av Meads responsteori samt Lewins fält- och kanalteori. I resultatet framkommer att lärarna anser ett givande och tagande, samt en förståelse för att flera är smartare än en, som viktiga aspekter av samarbete. Lärarnas metoder för att få eleverna att samarbeta skiljer sig åt, men de anser alla en god samarbetsförmåga vara av stor betydelse. Tidsbrist och press att betygsätta pekas ut som hindrande faktorer för att göra det som önskas i fråga om samarbete, både med kollegor och eleverna emellan. Slutsatsen som dras är att lärarna behöver få mer tid att arbeta med samarbetsförmåga, antingen i lärarutbildningen eller i deras dagliga verksamhet. Om denna tid inte avsätts signaleras till både lärare och elever att förmågan inte är av lika stor vikt som andra aspekter av undervisningen. Då förmågan poängteras som avgörande för framgång och välmående av både EU, tidigare forskning, läroplaner och informanterna, är det av största vikt att lärarna får denna tid.

I denna studie har intresset varit att utforska vad kooperativt lärande är och vilka effekter lärare anser att det har på matematikundervisningen. Fokus har legat på att titta närmare på hur lärare synliggör de fem grundprinciper som ligger till grund för det kooperativa lärandet. Dessa fem grundprinciper är: positivt ömsesidigt beroende, samarbetsfärdigheter, eget ansvar, lika delaktighet och samtidigt stödjande interaktion och återkoppling (feedback, feedup och feedforward). Jag har valt att intervjua fyra lärare vilka är utbildade inom kooperativt lärande och använder detta i matematikundervisningen. De frågeställningar som har varit ett utgångsläge för att besvara studiens syfte är: Hur kan kooperativt lärande användas i matematikundervisningen? På vilket sätt arbetar lärarna med kooperativt lärande för att stärka elevernas matematikkunskaper? Vilka utmaningar finns inom det kooperativt lärandet? Hur synliggörs grundprinciperna för att uppnå ett kooperativt lärande? Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och teorin om socialt beroende.   Ett kooperativt lärande är ett samarbete mellan elever som ska utveckla deras kunskaper och sociala förmågor. Det handlar om strukturer för hur interaktionen mellan eleverna ska ske, vilken organiseras av läraren. Resultatet visar att det går att ersätta den traditionella undervisningen i matematik helt med de kooperativa övningarna. Det visar även på att det endast går att använda de kooperativa övningarna till repetition av begrepp och befästa kunskapen på detta sätt. Oavsett vilken av dessa metoder som används så ser lärarna en positiv utveckling av kunskaper hos eleverna genom att använda de kooperativa övningarna inom matematiken. Eleverna får synliggöra sina tankar och lära sig sätta ord på hur de tänker. Genom de fem grundprinciperna skapas ett kooperativt lärande och undersökningen visar att samarbetsfärdigheter är den grundprincip lärare lägger störst vikt på. Det går inte att förvänta sig att arbetssättet ska fungera direkt och ge en positiv påverkan på elevernas lärande i matematik. Det är en process som kräver mycket arbete och förberedelse för att fungera och ge positiva effekter. Slutligen konstateras att läraren behöver ha goda kunskaper om kooperativt lärande för att framgångsrikt kunna använda det i matematikundervisningen.

Denna kunskapsöversikt inriktar sig på elever i lågstadiet i relation till det kooperativalärandets effekter på matematiklärande. Mer specifikt ligger fokus på att besvara vilka föroch nackdelar det kooperativa lärandet kan ha för elever lärande i matematik. Det specifikasyftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka det kooperativa lärandets effekt förelevers utveckling inom matematik, med fokus på elever i matematiksvårigheter.Huvudfrågeställningen är således ¨Vilken effekt har det kooperativa lärandet på elever imatematiksvårigheter?¨. För att besvara frågeställningen kombinerades sökorden¨cooperative learning¨, ¨mathematical difficulties¨ och ¨mathematics¨ med booleskaoperatorer i två forskningsdatabaser, ERIC och JSTOR. Totalt har åtta vetenskapliga artiklarvalts ut som behandlar forskning inom området kooperativt lärande. Resultatet från studientyder på att kooperativt lärande har positiva effekter när eleverna får ta del av varandraskunskaper och erfarenheter. Resultatet visar även på att de matematiska förmågorna;resonemangsförmåga, problemlösningsförmåga, begreppslig förmåga,kommunikationsförmåga och argumentationsförmåga lättare kan utvecklas genomkooperativt lärande. Något som också framkom i resultatet var att det kooperativa lärandetkan ha negativa effekter för främst elever i matematiksvårigheter eftersom de kan känna sigmer utsatta i situationer där de får möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter. Framtidaforskning behövs för att undersöka hur den kooperativa arbetsmetoden kan vara merfördelaktig än traditionell undervisning.

Studien syftar till att skildra svensklärares användning av grupparbete i årskurs 4–6 genom att i en enkätundersökning undersöka faktorer som kan påverka lärarnas upplevelser av arbetssättet, samt hur de värderar olika aspekter av ett grupparbete i sin planering. I bakgrunden ges en översikt av viktiga begrepp samt vilka svårigheter och möjligheter som grupparbeten kan medföra i undervisning, samt tidigare forskning kring ämnet. Därefter analyserades data utifrån bakgrund, tidigare forskning och teorierna: Sociokulturell teori och ETG-modellen. Resultatet visar att lärarna har generellt bra upplevelser av arbetssättet och att de ser flera språkutvecklande fördelar med att använda grupparbeten, men uppger vissa svårigheter som kan liknas vid resultat från tidigare studier. Dessa faktorer verkar dock inte påverka i vilken utsträckning grupparbeten används. Resultatet visar även att lärarna har ambitioner att planera uppgifter som kräver samverkan, samtidigt som deras värdering av gruppsammansättning, bedömning och ämnesinnehåll kan visa att interaktion och samarbete missgynnas i grupparbeten.

Uppsatsen är en systematisk kunskapsöversikt som syftar till hur man skapar förutsättningar för delaktighet utifrån kooperativt lärande. Studien presenterar även lärarens roll inom kooperativt lärande för att uppnå så goda resultat som möjligt i klassrummet. Därefter har resultatet kopplats till en delaktighetsmodell framtagen av tidigare professor vid Stockholms Universitet, Ulf Jansson. Resultatet av kunskapsöversikten visar att kooperativt lärande främjar elevernas delaktighet. Heterogena grupper visar sig vara bättre än homogena eftersom elever med olika kunskapsnivåer blandas, får ta del av varandras kunskaper och använder varandra som hjälpmedel. Kunskapsöversikten visar även att läraren har en betydelsefull roll inom kooperativt lärande och det är hens ansvar att sätta ihop eleverna i grupper samt att se till så att alla elever får en tydlig roll och att de fullföljer uppgiften. Resultatet visar även att läraren bör vara tillgänglig och stötta eleverna längst arbetets gång för att främja elevaktiviteten.