Denna studie tar ansats från fenomenologin och granskar utmaningarna kring kooperativt lärande i matematikundervisningen som dem upplevs av verksamma lågstadielärare. Syftet var således att skapa en djupare inblick i vilka utmaningar som kan uppstå samt utifrån lärares svar presentera möjliga lösningar. Detta för att samtliga som är intresserade av kooperativt lärande kan komma till att implementera arbetsmetoden i sin matematikundervisning. För att kunna besvara frågeställningarna i studien användes semi-strukturerade intervjuer med fem verksamma lågstadielärare som alla undervisar i matematik. Samtliga har olika erfarenheter om att arbeta med kooperativt lärande i matematikundervisningen. Grunden till studiens resultat och analys är baserade på lärarnas svar. I slutsatsen som dras utifrån resultatet framkom det att utmaningarna som lärare upplever är bland annat avsaknad av praktisk kunskap om arbetsmetoden, gruppförberedelserna, elever som befinner sig i svårigheter samt individuell bedömning vid grupparbeten. Förslag på ösningar som framkom är bland annat kontinuerlig fortbildning i kooperativt lärande för personalen, stöttning från lärarens sida i form av genomtänkta gruppindelningar och matematikuppgifter. Vidare lyfts värdegrundsarbete som en möjlig lösning vid förberedelse av elevgruppen och individuella uppgifter som komplettering i bedömningsprocessen.

Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka om kooperativt lärande kan leda till inkludering och ökad måluppfyllelse främst inom matematiken. Lärarna som deltagit i studien är verksamma lärare i årskurs F-6. Semistrukturerade intervjuer i kombination med enkäter användes på en skola. Den teoretiska utgångspunkten i studien är det sociokulturella perspektivet med inriktning på kommunikation och lärande. Resultatet visar att de flesta lärarna anser kooperativt lärande bidra till inkludering och ökad måluppfyllelse, men att det finns avgörande faktorer som påverkar det kooperativa lärandets gynnsamhet. Dessa faktorer är bland annat lärarens och elevernas attityd till metoden.

Syftet med detta arbete är att utifrån två frågeställningar undersöka hur SO-lärare kan arbeta språkutvecklande för att stärka andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Det som undersökts är vilka metoder och vilka material verksamma lärare anser vara användbara i sin undervisning samt hur de anser sig kunna använda elevers tidigare erfarenhet för att stärka varandra. Studien är till för att lyfta vikten och behovet av en språkutvecklande ämnesundervisning. Studien är även tänkt att kunna bidra till förståelse och användas som inspiration och hjälp för att arbeta språkutvecklande. Teorin som används grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt kooperativt lärande. Undersökningsmetoden som används är en kvalitativ intervjustudie där det varit fokus på lärarnas erfarenhet och uppfattning av att jobba språkutvecklande. Resultatet visar att interaktion, grupparbete, ämnesspecifika ord och begrepp och hur lärarna tillämpar skolspråk i klassrummet är metoder som stärker andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Slutsatsen visar vikten av att integrera språk i ämnesundervisningen för att effektivisera elevernas språk- och kunskapsutveckling.

No description available.

Denna kvalitativa studie undersöker lärares uppfattning om kooperativt lärande och dess påverkan på elevernas språkliga och kommunikativa förmåga i förhållande till elevernas demokratiska bemötande i ämnet svenska. De teoretiska perspektiven studien utgår från är de sociokulturella och pragmatiska. Ett övergripande resultat som framkommit i studien är att elevernas demokratiska bemötande och språkliga utveckling är beroende av varandra. Det framkommer även att samtalet mellan eleverna är grunden för att göra eleverna delaktiga. Elevernas delaktighet krävs och förbättras när undervisningen byggs upp utifrån kooperativa lärandet, samt att elevernas språkutveckling gynnas. Ett aktivt arbete med elevernas demokratiska bemötande bidrar till att eleverna blir mer medvetna om sitt agerande. Vår slutsats är att lärarens inställning till metoden, elevernas ömsesidiga beroende, elevens demokratiska bemötande samt elevens språkförmåga är viktiga faktorer för att arbetet med KL ska fungera framgångsrikt.

Översikten samlar information från 25 olika studier från tre olika forskningsdatabaser: ERC,ERIC och MathEduc. Samtliga studier är peer review granskade blivit utvalda genom sökningar där forskningens innehåll, dess koppling till ämnet och därmed relevansen varit avgörande faktorer. Syftet med kunskapsöversikten är att se hur forskningen ställer sig till kooperativt lärande i matematik, ifall det är prestationshöjande och ökar måluppfyllelsen hos eleverna, samt hur arbetsmetoden påverkar elevernas förhållningssätt gentemot ämnet.I resultatet presenteras kooperativt lärandets eventuella påverkan av elevers måluppfyllelse och förhållningssätt till matematik Dessa begrepp kan ses som mångbottnade och definieras därför detaljerat i bakgrunden, innan de sammanställs och analyseras i resultatet genom att ställas mot relevant forskning. Kooperativt lärande som undervisningsmetod har enligt (Skolverket, 2011) successivt blivit vanligare i skolan, vilket lett till att det idag finns gott om forskning kring ämnet.Studierna som sammanställs i resultatet visar positiva effekter av kooperativt lärande, både vad gäller elevernas måluppfyllelse och förhållningssätt till matematik. Studierna genomfördes i olika länder och med olika åldrar men visade ändå snarlika resultat. Däremot visar i en av studiernas resultat att elever med väldigt låg matematisk kompetens inte gynnas märkbart av kooperativt lärande och istället bör möta en varierad undervisning.Avslutningsvis i diskussionsdelen kommer mitt personliga perspektiv få mer utrymme och mina egna tankar och åsikter vävas in. Saker som kunnat göras annorlunda i arbetet kommer även belysas.

Syftet med denna studie är att kritiskt analysera skillnaden, såsom det beskrivs av lärare, mellan kooperativ undervisning och undervisning där enskilt räknande undervisning utgör en större del av arbetet. Denna studie utförs ur en kvalitativ ansats där åtta lärare i årskurs 1-6 har intervjuats. Den data som samlats in tolkas med hjälp av kategorikoder som visar att kooperativ undervisning används i stor del av matematikundervisningen, vilket även synliggörs tydligare i resultatet med hjälp av de tidigare kategorikoderna. Resultatet synliggör även hur dessa lärare kan arbeta med kooperativt lärande och hur lärarna menar att arbetssätt påverkar elevernas matematiska utveckling.

Målet med kunskapsöversikten var att undersöka hur kollaborativt och kooperativt lärande kan gynna elevers kunskapsutveckling i ämnet matematik i skolans yngre åldrar, och vidare att undersöka de aspekter som kan anses viktiga för att främja elevers lärande i dessa arbetssätt. Kollaborativt lärande definieras som individbaserade uppgifter där man kan använda klasskamraterna som stöd, medan kooperativt lärande utgår från par- och gruppbaserat lärande där gruppen bedöms och belönas gemensamt. Denna översikt gjordes genom en systematisk litteratursökning där data insamlades från referensdatabaserna ERIC och LibSearch. Resultatet indikerar att både kooperativa och kollaborativa arbetssätt främjar elever med olika prestationsnivåer både kunskapsmässigt och socialt. Vidare betonas vikten av lärarens roll och de aktiva val som görs i form av gruppens utformning samt utlärda kommunikationsmönster. I diskussionen konstateras att läraren har en central roll för att de kooperativa och kollaborativa arbetssätten ska bli gynnsamma, detta eftersom det är lärarens planering och didaktiska val som avgör hur kunskapsfrämjande metoderna blir.

Syftet med studien är att studera vilken typ av interaktion som möjliggörs i ettkooperativt lärande i arbete med fermiproblem. Utgångspunkten för studien ärJohnson och Johnsons (1989) teori om kooperativt lärande, där fokus ligger påden främjande interaktionen. Empirin samlades in genom observationer medobservationsscheman och tillhörande ljudinspelningar. Det genomfördes tvåobservationer i årskurs fem, där eleverna fick lösa ett fermiproblem i mindregrupper. Därefter gjordes en kvalitativ analys av den insamlade datan. Resultatetpekar på att flera aspekter av den främjande interaktionen möjliggjordes i arbetemed fermiproblemet. Resultatet indikerade även att fermiproblemetskaraktärsdrag, val av strategi och uppskattningar, möjliggjorde främst tre avaspekterna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att arbetet med fermiproblem i ettkooperativt lärande kan gynna interaktionen i klassrummet.

Kooperativt lärande (KL) som en undervisningsmetod har blivit allt vanligare både på nationell och internationell nivå. KL beskrivs som en undervisningsmetod för att strukturera samarbetet mellan elever i små grupper och på så sätt kan de dra nytta av varandra för att uppnå gemensamma mål (Umans & Lidén, 2018).  Metoden KL introducerades för oss i samband med de teoretiska och verksamhetsförlagda kurserna. KL lyftes upp som en idealisk metod av många lärare. Gillies (2003) menar att KL är en metod som använts länge då flera skolor kunde se fördelar med att låta eleverna arbeta kooperativt i mindre grupper. KL som en inlärningsmetod har i flera internationella studier visat sig gynna elevernas kunskapsutveckling och uppmuntrar till lärande i matematikämnet och andra ämnen (Vega et al., 2015 och Johnson et al., 2014). KL benämns som samarbetsinlärning och grundar sig i den sociokulturella kunskapssyn på lärande som kan kopplas till Vygotskij (Wiktorson, 2008). KL som en undervisningsmetod ställs oftast mot den traditionella undervisningen som innebär envägskommunikation (Slavin, 2015). Läroplanen för matematik lyfter upp fem matematiska förmågor som undervisningen ska utveckla: förmågorna är problemlösningsförmåga, begreppsförmåga, metodförmåga, kommunikationsförmåga och resonemangsförmåga (Skolverket, 2018). Det finns tecken på att resonemangsförmågan är den som lärare upplever som mest problematisk att förhålla sig till (Balan & Jönsson, 2021). Idag finns många lärare som jobbar med resonemang, men som inte riktigt kan definiera resonemang på korrekt sätt eller använda rätt metoder för att utveckla resonemang (Lithner, 2008).  Detta förstärks av Herman (2018) som menar att det finns flera studier som visar en låg nivå på resonemangsförmåga bland elever i grundskolor. Resonemang involveras i princip i alla matematiska aktiviteter (Herman, 2018). Lithner (2008) delar upp resonemang i två delar, imitativa och kreativa resonemang. Imitativa är memorerande strategier som inte leder till en djupare förståelse. Kreativa resonemang anses grunda sig i djupare förståelse och gynnar elevers utveckling i längden. När det gäller kreativa resonemang så finns få studier som undersöker vilka undervisningsformer som behövs för att arbeta med den typen av resonemang. KL skulle kunna vara den undervisningsform som behövs för att arbeta med kreativa resonemang, därmed har vi valt att undersöka det (Karmarski & Mevarech, 2003).