Syftet med studien är att få större förståelse för hur sex lärare förhåller sig till det kooperativa lärandet i den ordinarie undervisningen. Vi vill även få mer kunskap om hur lärarna utvärderar arbetsmetoden. Studien är av kvalitativ karaktär och en semistrukturerad intervjuform har använts som datainsamlingsmetod. Vi genomförde sex intervjuer med verksamma lärare som arbetar med kooperativt lärande i undervisningen. Resultatet visar att samtliga tillfrågade lärare har en positiv inställning till kooperativt lärande, då de ser flera vinster med arbetssättet. Vinsterna är bl.a. aktiva elever, gruppstärkande samt språkutvecklande aspekter. Kooperativt lärande är inte bundet till något specifikt ämne, utan används ämnesövergripande. Utvärderingen av arbetsmetoden visade sig vara något knapphändig. Det var vanligt förekommande att strukturer utvärderas snarare än vad arbetsmetoden kooperativt lärande generar i. Det mest intressanta resultatet är lärarnas positiva inställning till kooperativt lärande trots avsaknad av mätbara kunskapsresultat.

För godtagbara kunskapskrav vid slutet av årskurs 3 ska eleven getts möjlighet att samtala i och om ämnet matematik. Att kommunicera matematiskt är en bidragande faktor för att uppnå ett fördjupat lärande. Faktorer som främjar kommunikationen likt arbete i grupp används inte i samma utsträckning i matematikämnet som andra ämnen. Syftet är därmed att se till lärarens sätt att föra och bedöma elevernas muntliga förmågor i matematiken genom samarbetsinlärningsstrategier och strukturer. Studien ska även se till vilka påverkningsfaktorer samarbetsinlärningsstrategier och strukturer har på kommunikationen vid arbetet i grupp. Området blir belyst i en systematisk litteraturstudie baserat på 10 granskade studier för att besvara frågeställningarna. Det urval av litteratur som gjorts visar i resultatet till att kommunikationen som nämnts ovan är en viktig del för att uppnå matematiska förmågor. Resultatet visar även till att elever gynnas av planerade samarbetsinlärningsstrategier och strukturer som pågår under längre perioder både i sin sociala och prestationsmässiga förmåga. Trovärdigheten för resultatet kan påverkas då det är svårt att generalisera slutsatser ur ett bredare perspektiv utifrån den mängd litteratur som granskats.

Kooperativt lärande är en undervisningsmetod där elever lär av varandra. I Sverige är intemetoden särskilt välanvänd inom matematikundervisning där matematikboken har endominerande roll. Denna kunskapsöversikt undersöker, genom en systematisklitteratursökning, huruvida kooperativt lärande kan öka elevers motivation och attitydgentemot matematiken och om den ökade motivationen leder till högre prestation.Resultatet visar att kooperativt lärande är en effektiv metod för att skapa ett intresse förmatematik. Många elever uppskattar arbetsmetoden och de lär sig mer än endastämneskunskaper när de får arbeta tillsammans. Flertalet elever som undervisas medkooperativt lärande presterar bättre på kunskapsmätningar än de som undervisas medtraditionell undervisning. Det kan för läraren vara en väldigt tidskrävandeundervisningsmetod att implementera och den måste vara väl strukturerad för att ge bästaresultat.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att genom befintlig forskning undersöka på vilket sätt elever kan utveckla de fem matematiska förmågorna - kommunikations-, resonemangs-, begrepps-, metod- och problemlösningsförmågan - genom kooperativt lärande samt synliggöra elevers perspektiv av denna metod. Kooperativt lärande är en metod som bygger på sociala interaktioner där uppgiften ska leda till ett gemensamt mål. Genom sökningar i olika databaser analyserades och sammanfattades 12 olika vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att kooperativt lärande har en positiv inverkan på fyra av de fem matematiska förmågorna (undantag för metodförmågan som tas upp i diskussionen) hos elever om samarbetet fungerar som det ska samt att majoriteten av eleverna finner metoden positiv och givande. Många elever menar att det är en fördel att kunna diskutera och resonera tillsammans med sina klasskamrater när de fastnar på en uppgift, vilket är en stor del av det kooperativa lärandet. Däremot anser en del elever att ljudnivån i klassrummet kan öka när man arbetar i grupp, vilket kan leda till att det blir svårt att koncentrera sig. Resultatet visar även att lärarens roll är viktig för att metoden ska fungera på ett gynnsamt sätt, läraren ska finnas som stöd genom att lyssna aktivt och ställa följdfrågor, för att ge eleverna förutsättningar att utveckla sin språkliga kompetens. Även gruppkonstellationerna är av yttersta vikt för att få en så lärorik undervisning som möjligt, det är viktigt att alla i gruppen deltar och att man har ett ömsesidigt beroende i gruppen, vilket är en av grundprinciperna inom kooperativt lärande. Däremot påvisar resultatet att gruppsammansättningar är en svår uppgift och att det inte finns tillräckligt med forskningsmaterial för att kunna ge konkreta rekommendationer för hur man som lärare ska sätta ihop grupper på bästa sätt, därför har relationen mellan lärare och elev stor betydelse. Läraren måste känna eleverna för att kunna göra så bra grupper som möjligt, som i sin tur ska kunna arbeta kooperativt, för att alla elever ska utveckla sina matematiska förmågor. I början av läroplanen för grundskolan, förskoleklass och fritidshem står det klart och tydligt att eleverna ska få möjlighet att utveckla sin samarbets- och kommunikationsförmåga. Ordet kooperativt lärande står däremot inte skrivet och läroplanen är tolkningsbar, men ett sätt att tolka den är att eleverna ska få möjlighet att utveckla dessa förmågor genom just kooperativt lärande. Som framtida lärare är det relevant att undersöka det kooperativa lärandet för att veta hur man ska arbeta med denna metod för att ge eleverna optimala förutsättningar till att utveckla sina matematiska förmågor. Som ett avslut på denna kunskapsöversikt diskuteras resultatet utifrån forskningsartiklarna och personliga erfarenheter från vår verksamhetsförlagda utbildning samt frågor i relation till vårt resultat som skulle kunna vara intressanta att undersöka i framtida studier.

Utifrån våra egna erfarenheter under verksamhetsförlagd utbildning (VFU) märkte vi attarbetssätt och arbetsformer spelar en viktig roll för att skapa motivation hos eleverna. Vårtintresse fångades av de metoderna som vilar på samspelet mellan eleverna. Bland de olikaarbetsmetoder vi såg under VFU, blev vi inspirerade av kooperativt lärande. De positivaerfarenheterna av detta arbetssätt är grunden till denna kunskapsöversikt.Huvudsyftet med kunskapsöversikten är att undersöka hur kooperativt lärande definieras samtproblematiseras och om metoden påverkar elevernas motivation till att lära sig matematik och iså fall på vilket sätt. Genom att undersöka faktorerna bakom kooperativt lärande kommer vi attfå en större förståelse för hur metoden påverkar elevernas motivation inom ämnet matematik.Utifrån huvudsyftet formulerades tre frågeställningar: Vad är kooperativt lärande? Hur kanlärarna använda sig av kooperativt lärande på ett framgångsrikt sätt i ämnet matematik? Hur kanelevernas motivation till matematik påverkas genom kooperativt lärande?Vi använde oss av befintlig forskning och undersökte fyra databaser på engelska och svenska. Vifann 17 artiklar som på ett eller annat sätt undersökte kooperativt lärande i förhållande tillmotivation och matematik.Vi fann att kooperativt lärande har en positiv påverkan på elevers motivation och kan leda till attderas prestationer förbättras. Om läraren lyckas skapa ett välfungerande kooperativt lärande ärdet inte bara prestationen och motivationen som höjs utan då höjs också elevernassjälvförtroende och samarbetsförmåga. Detta gör metoden också mer effektiv än traditionellundervisning när det kommer till att öka elevernas prestationer. Det vi förstår från vårkunskapsöversikt är att motivation påverkas genom kooperativt lärande för att eleverna har maktöver sitt eget lärande och kan påverka sin prestation i skolan. Det återstår att forska vidare påvilken effekt kooperativt lärande har på matematik och undersöka hur motivationen ochprestationen påverkas.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och presentera en del av de framgångsfaktorer och hinder som existerar i arbetet mot en inkluderande matematikundervisning. För att kunna undersöka detta ställdes två frågor, Vilka framgångsfaktorer finns i arbetet mot en inkluderande matematikundervisning?  samt Vilka hinder finns i arbetet mot en inkluderande matematikundervisning? Genom att genomföra en systematisk litteratursökning i databaserna ERIC, ERC, SwePub, Google scholar och Diva-portal fann vi de artiklar som denna kunskapsöversikt bygger på. I processen har boolesk söklogik i kombination med trunkering och specifika sökord använts för att få ett så precist resultat som möjligt. Även kedjesökningar har genomförts. Totalt valdes 19 artiklar ut för granskning.  För att möjliggöra en tydlig presentation har resultatet delats in i fyra delar:  inkludering i relation till elever med stor tillgång till matematik, inkludering i relation till elever i matematiksvårigheter, framgångsfaktorer för inkluderande matematikundervisning samt hinder för inkluderande matematikundervisning. Resultatet speglar både hinder och framgångsfaktorer i arbete mot en inkluderande matematikundervisning. Framgångsfaktorer som identifierats är bland annat CRA-metoden (Concrete, representational, abstract) vilket innebär att eleverna arbetar med konkret material för att nå det abstrakta tänkandet, differentierad undervisning och kooperativt lärande. De hinder som identifierats och som påverkar möjligheten till inkludering på ett negativt sätt är tid för att planera och ta vara på kunskaperna som finns inom skolorganisationen samt kunskap om hur lärarna ska möta alla elevers olikheter i klassrummet.  Forskning kring inkludering i relation till skolämnet matematik visar på att den mest betydande framgångsfaktorn för inkludering är differentierad undervisning. Av resultatet går det att utläsa att den gemensamma nämnaren för de allra flesta hinder i arbetet mot en inkluderande matematikundervisning är tid för samplanering och kunskapsutbyte.   Nyckelord: Differentierad matematikundervisning, framgångsfaktorer och hinder för inkludering, grundskolans tidiga år och kooperativt lärande.

Denna uppsats undersöker hur elever upplever införandet av kooperativa strukturer i undervisningen, hur det påverkar deras talutrymme, delaktighet och arbetsglädje, eftersom eleverna på den skola jag ville undersöka inte kände att de upplevde arbetsglädje eller delaktighet i den mån skolledning och lärare önskade. De upplevde inte heller att de var aktiva och fick prata och berätta så mycket som de ville om ämnet på lektionerna. Jag ville se om införandet av kooperativa strukturer kunde påverka detta åt det positiva hållet. Syftet med den här magisteruppsatsen var således att undersöka hur införandet av kooperativt lärande påverkade talutrymmet, delaktigheten och arbetsglädjen för eleverna i år 4–6. För att undersöka uppsatsens syfte använde jag mig både av enkäter och intervjuer i min studie och den är alltså genomförd med mixed methods. Enkäterna utfördes vid två tillfällen; ett innan implementeringen av kooperativt lärande och ett efter cirka fyra månader. Efter de båda enkättillfällena genomfördes fyra semistrukturerade gruppintervjuer. Enkäterna analyserades med hjälp av t-tester och intervjuerna genom tematisk analys. Enkätsvaren visade inte några statistiskt säkerställda skillnader (vare sig positiva eller negativa) efter att kooperativa strukturer införts i undervisningen. I intervjuerna framkom det att eleverna i studien upplevde både arbetsglädje, delaktighet och att de hade ett stort talutrymme i klassrummen, men de uttryckte inte att de upplevde att det hade ökat i och med införandet av kooperativt lärande. Jag lyfter i min diskussionsdel fram tankar kring varför det blev så.

Kooperativt lärande, KL, är en metod där lärande sker genom social färdighetsträning och samarbetsfärdigheter. Metoden bygger på olika så kallade strukturer, som i denna studie syftar på de konkreta arbetssätt inom KL, och samarbete inom mindre grupper. Genom samarbete och arbete inom sociala situationer utvecklar eleverna kunskaper tillsamman. Syftet med studien är att analysera hur lärare beskriver att implementeringen av kooperativt lärande har gått till, vad det har inneburit för deras undervisning samt vilka faktorer som påverkat implementeringen av metoden. Studien bygger på en kvalitativ undersökningsmetod där fem lärare i grundskolans årskurser F-3 intervjuades. Undersökningens resultaten visar att lärarna menar att eleverna blev bättre på att samarbeta och kommunicera med varandra. De blev även bättre på att sätta ord på sina kunskaper. Lärarna kunde ta ett steg tillbaka och låta eleverna ta ett större utrymme genom att eleverna blev varandras lärresurser. Gemensamt hos alla intervjuade lärare var att metoden KL har haft stor framgång i klassrummen och att ingen av dem vill gå tillbaka till en mer traditionell undervisning.

I denna studie undersöks ett brädspel under utveckling. Innehållsmässigt bygger spelet på folklore och folkminne förlagt till delregionen Skaraborg. Med stöd av karta och resurskort berättar spelarna sagor. Utveckling och formgivning av spelet baseras i bland annat chunking-teori, effekter av kooperativt lärande och flytande roller bland spelare och spelledare. Svar eftersöks i frågan om spelare i sagoberättandet föredrar att samspela eller om de hellre tävlar mot varandra. För att utröna detta har spelet utvecklats med stöd av fokusgrupp och därefter testats med tre grupper av spelare i varierande ålder under spelsessioner som observerats. Efter spelsessioner har intervjuer hållits med spelledarna, vilka i spelet kallas Sagomästare. Svaren har analyserats för att bedöma vilka justeringar som går att göra i spelets fortsatta utformning, dels för dess potentiella underhållningsvärde och dels för dess möjliga funktion som pedagogiskt verktyg.

Denna studie har fokuserat kooperativt lärande, hur elevers betyg påverkas av ett arbetssätt som kooperativt lärande och vilken inverkan metoden har på pedagogernas arbetssätt inom planering och undervisning. Studien är inspirerad av aktionsforskning i samarbete med två undervisande pedagoger för åk 8 i ämnena religion och biologi. Pedagogerna har i sin undervisning testat metoden kooperativt lärande där eleverna har samarbetat indelade i små heterogena grupper. Studien består av en metodkombination innefattande en kvalitativ del med intervjuer med de två pedagogerna och en kvantitativ del bestående av individuellt sluttest för eleverna. I studien ingår även två kontrollklasser i vilka eleverna undervisades utan planerade samarbeten mellan eleverna. Studien utgår från teorin om socialt ömsesidigt beroende. Resultaten från studien visar att pedagogerna har fått syn på elevernas kunskaper genom hela arbetsperioden med kooperativt lärande, vilket har gjort att pedagogerna har kunnat sätta in rätt stöd genom följdfrågor till eleverna tidigt i arbetsprocessen. Dessutom visar studien att pedagogerna fått bra underlag för betygsättning redan innan sluttestet. I det kooperativa arbetssättet beskriver pedagogerna att de inte har behövt sätta in extra anpassningar som till exempel muntligt prov vid det individuella sluttestet. Elevernas betygsresultat på sluttestet och terminsbetyget efter studien visar att i interventionsklasserna har fler elever fått betyget A i jämförelse med kontrollklasserna.