Studien behandlar specialpedagogiskt stöd i nätbaserad vuxenutbildning. Syftet är att bidra med ökad kunskap om hur man kan möta och stödja eleven för att eftersträva ökad tillgänglighet. Problempreciseringen handlar om på vilket sätt ökad tillgänglighet eftersträvas genom att lärare, studie- och yrkesvägledare, kurator och specialpedagog möter och stödjer elever. Dessutom identifieras utvecklingsområden. Inledningsvis genomfördes en enkät med eleverna och denna låg till grund för två fokusgruppintervjuer. Den ena gruppen bestod av lärare och den andra gruppen utgjordes av studie- och yrkesvägledare, kurator samt specialpedagog. Resultatet visar att det finns flera sätt att uppmärksamma och identifiera behov av extra anpassningar samt olika former av anpassningar, men även några utvecklingsområden. Sådana exempel är att vid bristande studieaktivitet bör lärare undersöka orsaken till detta samt rutiner för systematiskt arbete med uppföljning och utvärdering behöver skapas.

Syftet med vår studie var att få en inblick i hur grundskolelärarna får en känsla av sammanhang (KASAM) i arbetet med extra anpassningar inom ordinarie undervisning för att stödja elever med ADHD. Våra frågeställningar var, vilken begriplighet har lärarna i sitt arbete med extra anpassningar för att stödja elever med ADHD, hur förklarar lärarna att de hanterar extra anpassningar, och vilka extra anpassningar anser lärarna som mest meningsfulla att använda i undervisningen? Vi har använt oss av en kvalitativ metod där sex olika intervjuer utfördes med hjälp av en intervjuguide. Vår teoretiska utgångspunkt i studien var KASAM. Vi har kopplat det tre komponenterna, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet till vår diskussion och vårt resultat. Vårt resultat visar att de sex intervjuade lärarna hanterar extra anpassningar i undervisningen. Lärarna använder många olika extra anpassningar som kan stödja elever med ADHD. Betydelsefulla extra anpassningar är bland annat struktur, planering och rutiner.

Sammanfattning Studiens syfte har varit att förstå hur elever i årskurs 7-9 upplever det stöd som skolan ger i form av extra anpassningar för att underlätta momenten läsning och skrivning. Studien är ett kvalitativt arbete inspirerat av narrativ metod. Elever i årskurs 9 skrev om sina upplevelser av extra anpassningar. Efter flera genomläsningar kodades materialet till kategorier som motsvarade olika områden av berättelsernas innehåll. Efter analys och tolkning utformades fyra olika narrativ, berättelser sammanfogade utifrån det tolkade datamaterialet, två ur ett utifrånperspektiv och två ur ett inifrånperspektiv, elever som inte hade, respektive hade extra anpassningar. Narrativen bildar utgångspunkt för resultatpresentationen. För merparten av informanterna är extra anpassningar viktiga och en demokratisk rättighet för elever i olika typer av svårigheter. Elever känner till vilka rättigheterna är och vilka anpassningar som kan göras. Flertalet är bekanta med läs- och skrivstöd i form av dator, Ipad, talsyntes, muntliga prov, förlängd provtid m.m. Elever som har olika anpassningar är till övervägande delen nöjda med dem. Man saknar fortsatt färdighetsträning i läsning och skrivning. Viss social påverkan förekommer i form av låg självkänsla hos elever med anpassningar vilka bekräftas av aningar hos utifrånperspektivet om att dessa känslor troligen finns. Man kan mellan och bortom raderna utläsa ett ”vi och dom”-perspektiv. Detta kan få elever att avstå från extra stöd eller anpassningar. Studien kan bidra med förståelse för vikten av att arbeta för stärkt självkänsla hos elever i läs- och skrivsvårigheter, att prioritera färdighetsträning även på högstadiet samt att arbeta med demokratisk värdegrund. Sökord: specialpedagogik, extra anpassningar, alternativa lärverktyg, elevupplevelser, narrativ

Studiens syfte är att undersöka hur lärare uppger att de arbetar med extra anpassningar i det ordinarie klassrummet. Studien ämnar behandla vilken typ av anpassningar lärare uppger att de utformar och i vilken utsträckning beskrivna anpassningar utformats för enskilda elever respektive hela elevgrupper, hur en ändring i skollagen enligt lärarna påverkat arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt lärarnas inställning till den egna förmågan att möta elevers olikheter. Studien utgår från befintliga perspektiv på specialpedagogik, inkludering och delaktighet. Undersökningen har skett genom en analys av sex intervjuer med lärare som arbetar i grundskolans årskurs ett till tre. Analysen visar att en tydlig majoritet av de anpassningar som lärarna beskriver är individuella. Vidare visar den att skilda utgångspunkter och perspektiv verkar påverka vilka typer av anpassningar som görs. Dessa perspektiv verkar också i viss mån påverka lärarnas inställning till den egna och skolans förmåga att möta elevers olikheter, och i förlängning även hur lärare upplever en ändring i skollagen.

Studiens syfte har varit att undersöka uppfattningar om och erfarenheter av användande av alternativa läs- och skrivverktyg på gymnasiet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med gymnasieelever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och speciallärare/specialpedagoger från två kommuner. Syftet valdes utifrån en önskan att skapa mer kunskap om hur alternativa verktyg som extra anpassningar påverkar lärandet och hur implementering och uppföljning av arbetet med alternativa verktyg genomförs. Jag har använt tematisk analys för att identifiera och presentera mönster och teman i insamlad empirisk data. Genom ett abduktivt tillvägagångssätt har tre teman genererats: läs- och skrivstrategier, att delta i klassens arbete på lika villkor och talet om alternativa verktyg. Temana delas in i flera underteman som förklaras, belyses med citat och tolkas. För att generera en fördjupad helhetsförståelse kopplas temana samman med ett sociokulturellt perspektiv på lärande och artefakter, specialpedagogiska perspektiv och forskning om läsning, skrivning och alternativa verktyg. Studien visar att elevers läsning, skrivning och lärande underlättas av alternativa verktyg och av att lärande sker i samspel med andra. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi som tidigt fått färdighetsträning och lärt sig att använda alternativa verktyg i grundskolan fortsätter att använda verktyg på gymnasiet. Artefakterna/verktygen har blivit en naturlig del av deras läs- och skrivstrategier. De elever som möter alternativa verktyg först på gymnasiet behöver enskilda samtal för implementering och uppföljning av verktygsanvändandet. Beroende på vilket begrepp som väljs för att beteckna verktyg, alternativa eller kompensatoriska, läggs betydelser in i tekniken.

Denna studie syftade till att undersöka hur skollagen och Skolverkets allmänna råd för dokumentation av extra anpassningar skulle kunna vara en utmaning för grundskollärare. För studien användes intervju som metod med både brett valda och styrt valda deltagande lärare i Uppsala län och i Stockholms län. I intervjuerna var fokus att ta reda på lärarens tolkning, vilket specialpedagogiskt perspektiv läraren använde sig av och vilka omkringliggande faktorer som påverkade informantens arbete. I analysen av studien upptäcktes det att också inkludering var av vikt för vår studie eftersom det visade sig vara centralt i lärarens dagliga arbete. Analysen av intervjuerna visade att samtliga lärare såg skollagen och Skolverkets allmänna råd för dokumentation av extra anpassning som en utmaning. Det som skiljer är att några av lärarna såg det som en negativ utmaning medan andra såg det som en positiv. Synsätten har efter analys visat sig kunna kopplas samman med lärarens tolkning, egna inställning, erfarenheter samt organisatoriska faktorer.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka olika typer av extra anpassningar som erfarna högstadielärare använder för elever i matematiksvårigheter. Studiens frågeställningar är: Vilken uppfattning har högstadielärare i matematik om extra anpassningar? Vilka extra anpassningar använder högstadielärare i matematikundervisningen? Hur stödjer de valda extra anpassningarna eleverna i matematiksvårigheter? Metod: Studien har en kvalitativ ansats, som omfattas av en semistrukturerad och personlig intervju med två matematiklärare, samt lektionsobservationer. Lärarna i studien har arbetat i minst tjugo år som matematiklärare och har samarbetat de senaste sjutton åren, på samma skola. Resultat: Resultatet har visat att begreppet extra anpassningar inte har tolkas enligt Skolverkets rekommendationer och även att en del arbete, som anses vara särskilt stöd, används och dokumenteras på samma sätt som extra anpassningar. Trots missuppfattningarna kring begreppet, har resultatet visat att lärarna gör många extra anpassningar  som har  positiva effekter för elevers utveckling och lärande. Slutsatser: Arbetet med extra anpassningar upplevs inte som tidsbesparing för lärare, som det var tänkt när det introducerades år 2014. Lärarna upplever tidsbrist och på grund av det, hinner de inte att bland annat hålla sig uppdaterade vid förändringar och nyheter. Oftast är lärarna tvungna att blint följa lokala regler, som kan vara felaktiga och  missgynna både lärare och elever. Studiens huvudslutsats är att lärarnas kompetens och intresse för den enskilda elevens utveckling är skolans viktigaste framgångsfaktor.

Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse av hinder i matematiklärande ur ett lärarperspektiv med avseende på särskilt stöd i matematik och hänsyn till inkludering. Då vi vill ha en fördjupad förståelse väljer vi en kvalitativ inriktning på vår studie. Vi har genomfört tolv intervjuer med lärare. Det framkom en rad olika teman när det gäller hinder i matematiklärandet. Teman som lärmiljön, självförtroendet och motivation, koncentrationssvårigheter samt sociala svårigheter. När eleverna uppvisar svårigheter i matematik sker en rad olika extra anpassningar, vilka görs inom ramen för undervisning. När de är otillräckliga får eleverna det som kallas för särskilt stöd så som en-till-en undervisning, mindre undervisningsgrupp och specialpedagogiskt riktat stöd.  Utöver skillnader i lärmiljöerna och orsaker till särskilt stöd fann vi dilemman kring begreppen inkludering och exkludering hos lärarna. Deras åsikter skiljde sig åt. De ansåg att eleverna kan vara exkluderade i en inkluderande miljö, likväl som de kan vara inkluderade i en, av forskningen menad, exkluderande miljö. Detta medför att det finns skillnader i vilka insatser som görs för eleverna och vilket stöd som sätts in för elever i behov av särskilt stöd. Vi har fått en inblick i hur det fungerar på de skolor vi besökt och vi har fått en fördjupad förståelse av hur de möter elever i behov av särskilt stöd men också hur de vill att det ska fungera, om rätt förutsättningar finns.

Den här studien har tagits fram med hjälp av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer (Bryman, 2011) med syftet att undersöka musiklärares uppfattningar om extra anpassningar i musikundervisningen, deras möjligheter och hinder i arbetet kring extra anpassningar samt stöd i musikundervisningen. All data har därefter analyserats med hjälp av tematisk dataanalys (Fejes &Thornberg,2016) vilket presenteras utifrån tre övergripande teman. Resultatet baserar sig på ett kritiskt perspektiv (Nilholm, 2008) som finns inom specialpedagogik. Informanterna i studien lyfter vikten av att se eleven som individ och att ge eleven de förutsättningar och extra anpassningar som eleven behöver. Informanterna uppger också att de har ett gott samarbete med elevhälsan och specialpedagog på sina skolor. Studien tar upp flera aspekter såsom brist på förutsättningar och tidsbrist som hinder i musikundervisningen. De möjligheter som kom fram i studiens resultat var att det är viktigt att vara lösningsfokuserad och att kunna skapa en egen lärandemiljö i musikundervisningen.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka vilka extra anpassningar komvuxlärare säger att de gör i sin undervisning, samt hur de resonerar kring sina förutsättningar för arbete med extra anpassningar. Studiedeltagare är sex komvuxlärare från tre olika skolor. Resultaten baseras på empiri som samlats in genom individuella semistrukturerade intervjuer. Det insamlade empiriska underlaget har analyserats enligt Braun och Clarkes (2006) tematisk analysmodell. Resultaten diskuteras utifrån relationellt, kategoriskt, och systemteoretiskt perspektiv på arbete med extra anpassningar. Resultaten visar att lärarna gör olika typer av extra anpassningar på grupp- och på individnivå, samt att de uppfattar sina förutsättningar utifrån organisations-, grupp- och individnivå. Resultaten visar att förutsättningar kan variera mellan skolorna, men att de oftast upplevs som stjälpande i arbetet med extra anpassningar. Lärarna upplever att det saknas ekonomiska resurser, professionell vokabulär och samsyn i organisationen. Lärarna önskar möjligheter för egen specialpedagogisk kompetensutveckling och även utökad kurslängd, eftersom de upplever det nuvarande fem-tio veckors upplägget som ett hinder för arbete med extra anpassningar. Vidare pekar resultaten på att arbetet med kartläggningen av elevernas förkunskaper och förutsättningar för lärande är bristfälligt och har således en negativ påverkan på lärarnas arbete med extra anpassningar. Resultaten visar även att arbetsbelastningen upplevs som för hög för att kunna hinna med att anpassa undervisningen.