Lärarens uppdrag har under de senaste åren blivit mer och mer mångfacetterat, och med ökade krav på inkluderande förhållningssätt ska undervisningen i klassrummet anpassas utifrån allas individuella behov och förutsättningar. Skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014, vilket medförde att många åtgärder som tidigare hamnat under särskilt stöd hamnade under lärarens ansvar inom undervisningens ram som begreppet extra anpassningar. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetet med extra anpassningar ser ut, hur pedagoger beskriver arbetet med extra anpassningar och hur elever upplever att de får stödet. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med sju pedagoger och tre elever på sammantaget tre olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats med sociokulturellt, relationellt perspektiv i bearbetning och analys av resultat. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar är levande och tas fram och utformas tillsammans med eleverna men svårigheter finns ibland med att få eleverna att använda dem i undervisningen på grund av att de känner sig utpekade. Resultatet synliggör även framgångsrika strategier som deltagande pedagoger använder för att få arbetet med extra anpassningar naturligt och inkluderande, nämligen att göra dem mer tillgängliga, att lyfta upp dem på gruppnivå så att de ibland är valbara för alla. Ytterligare en strategi är att vara konsekvent normgivande i sitt förhållningssätt mot att alla är olika, lär sig på olika sätt och att det inte är något som är konstigt. Det har gjort att de har fått ett tillåtande klassrumsklimat där eleverna inte känner att det är utmärkande att de behöver extra anpassningar. Om arbetet med extra anpassningar blir naturligt för alla så blir det mindre utpekande och känslan av att vara udda minskas. ii Arbetet med extra anpassningar handlar i mångt och mycket om att skapa goda lärmiljöer där alla elevers olikheter tas tillvara ur ett relationellt sätt att se på eleven som vem och inte vad, där ett tillåtande arbetsklimat gör skolundervisningen tillgänglig för alla. I mitt resultat har jag hittat flera faktorer som tyder på att eleverna känner sig trygga när ett inkluderande arbetssätt används och lärarna med fasta ramar och förhållningssätt arbetar med tydlighet mot värdegrundande frågor och tar diskussioner dagligen, när de dyker upp, om allas olikhet som norm och allas lika värde som gemensamt rättesnöre.

Syftet med undersökningen är att analysera hur rektorer på några gymnasieskolor berättar om reformen av det pedagogiska stödet på gymnasiet och hur anpassningarna återges påverkar skolpraktiken. Syftet är också att analysera berättelser om hur politiska direktiv påverkar skolpraktiken. Intervjuer med sex rektorer är empirisk grund för studien. Rektorernas berättelser analyseras med hjälp av forskning om skolreformer, organisation, inkludering samt teori om symbolisk interaktionism. Studien visar att reformen av det pedagogiska stödet, extra anpassningar var behövlig enligt berättelser från rektorerna i min studie då dokumentationsbördan tidigare upplevdes som omfattande. Det visar också att berättelserna går isär vad gäller definition av extra anpassningar samt av hur dokumentation och uppföljning sker. Mycket av ansvaret har fallit på specialpedagogen vars uppdrag är brett till sin definition. De sex rektorernas framställningar beskriver också en situation där specialpedagogen har svårt att hävda sig mot andra yrkesgrupper i skolan.  Enligt forskning har arbetsbördan för pedagogerna ökat men det resultatet överensstämmer inte på ett samstämmigt sätt med de intervjuade rektorernas framställningar. Det blir tydligt att dilemman uppstår när olika förändringar ska implementeras, att direktiven upplevs otydliga och därmed måste tolkas vilket skapar olikvärdighet. Studien visar också att skolreformerna har haft en liten och ibland till och med negativ effekt på resultaten i skolan.  Det rektorerna återger visar generellt sett på en negativ bild gentemot politiska direktiv, dess grund, omfattning och i den takt de kommer. Skolpolitiken beskrivs av vissa som en ”lekstuga” och en ”sandlåda”. En nyansering av det resultatet är dock att statliga direktiv upplevs som mer omfattande än kommunala och att reformen av det pedagogiska stödet visar på åsikten från rektorerna att den visar på tillit från politikernas sida. När det gäller hur rektorerna berättar går det att urskilja tre påverkansdimensioner; ålder, år i yrket samt intresse för frågan. Med lång yrkeserfarenhet och intresse blir svaren mer ”privata” utan så mycket fokus på att förberedas. Det märks också på ordvalen ovan.

This is a study aimed at investigating the use of digital tools in mathematics teaching by mathematics teachers and special educators in support of pupils. I delimit my purpose for the use of digital tools as part of an additional adjustment. In my theory, I have different chapters describing the research on digital tools and support efforts that demonstrate that digital tools such as extra adjustment enhance the students' knowledge development and their motivation. My result shows how mathematics teachers and special educators use digital tools as additional adaptation in the regular mathematics education. The result shows that mathematics teachers mainly use digital tools as additional adaptation to make the students more motivated and also to give them the opportunity to view mathematical methods from another perspective. In my discussion, I critically review the results against previous research. It shows that mathematics teachers' motives for digital tools are consistent with what scientists say, that digital tools in teaching are motivating to the students.

No description available.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar om tillgången till resurser och stöd för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) inom lågstadiet. Syftet var även att ta reda på vilka stöd och resurser som pedagogerna menar att de har idag, vilka utmaningar som finns med undervisningen och vilka stöd och resurser som enligt pedagogerna bör finnas i lågstadiet. Detta kopplades även till ramfaktorteorin. Genom en enkätstudie kunde syftet besvaras och resultatet av studien analyserades utifrån forskningsfrågorna. Enkäten besvarades av 38 pedagoger och inkluderade påståenden och fördjupande frågor. Svaren granskades utifrån ramfaktorteorin. De ramfaktorer som var relevanta för studien var tid, personal, gruppstorlek, lokaler, ekonomiska resurser, föräldrar, skolans ledning och organisation. Resultatet visade att många pedagoger upplevde att det var svårt att undervisa elever med NPF då olika ramfaktorer påverkade undervisningen. Dessa var främst gruppstorlek, tid, personal och fortbildning. Det fanns flera förslag på hur denna problematik skulle kunna åtgärdas enligt pedagogerna, som pekade på att elever med NPF behövde få ett individanpassat stöd där det finns stöttning från utbildad och kunnig personal i ett mindre sammanhang. Resultatet visade också att flera pedagoger ansåg att det inte fanns tillräckligt med stöd och resurser, men att de använde både extra anpassningar och särskilt stöd för att stötta elever med NPF. Denna studies resultat stämmer överens med vad som framkommit i tidigare forskning. Utifrån studiens kunskapsbidrag kan framtida forskning studera vidare för att finna en lösning för att det ska finnas tillräckligt med stöd och resurser för elever med NPF i lågstadiet.

Syftet med denna studie var att undersöka inkludering i klassrummet. I synnerhet, vill vi studera lärarens praktiska arbete gentemot elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd samt dess inställning och upplevda förutsättningar för att bedriva det arbetet. Vi ville undersöka hur hela processen ser ut, från att en elev visar tecken på svårigheter och behov av extra anpassningar till att beslut tas om att en elev behöver särskilt stöd. Det vi vill titta närmare på är även svårigheter och hinder som kan komma att uppstå under processens gång samt vilket ansvar läraren har i elevers inlärning. Detta gjordes via intervjuer tillsammans med åtta olika lärare från olika kommuner. Intervjufrågor vi ställde till lärarna delade vi in i olika kategorier som vi kallade för Att upptäcka behovet av anpassning, när behovet är bestämt, Lärarens praktiska arbete och uppföljning. På grund av en tidsbrist som uppstod och ledde till att vi behövde byta metod och strategi, valde vi att göra en förenklad tematisk analys. Detta innebär att vi sammanställde lärarnas svar utifrån dessa kategorier.Resultatet visade att lärarna arbetar aktivt med inkludering i sina klassrum oavsett stöd och behov som eleven behöver. Det visade sig även att vissa lärare saknar tillräckligt med kunskaper om hur man arbetar med elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Studien är även kopplad till det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs idéer om lärande och utveckling. Vi kom fram till att mycket av det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs idéer om lärande och utveckling tillämpas i lärarens praktiska arbete där fokus ligger inkludering, miljö och samspel med andra individer.

2014 gjordes förändringar i skollagen för att underlätta elevers möjligheter att få stöd för att utifrån sina förutsättningar kunna utvecklas och nå målen och detta utan att formella beslut först måste fattas. Skolinspektionens granskning visar dock att detta arbete kommit olika långt och att det behöver fortsätta utvecklas. Syftet med studien var att undersöka hur matematiklärare arbetar med extra anpassningar i den ordinarie undervisningen och hur det kan öka elevers möjlighet till inkludering, samt vilka förväntningar lärare har på speciallärares stöd i detta. Studien är baserad på en kvalitativ forskningsmetod och datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med tolv legitimerade matematiklärare som har minst två års yrkeserfarenhet. Det finns lärare representerade från samtliga stadier i grundskolan. Resultatet visar att innebörden av begreppet extra anpassningar tolkas väldigt olika av lärare samt att det finns stor förvirring i hur och var dessa anpassningar ska dokumenteras och utvärderas. Dock framgår det i studien att trots de svårigheter som lärarna upplever med detta, är de mycket positiva till att med hjälp av extra anpassningar skapa en inkluderande lärmiljö för eleverna. Det framkommer också i studien att matematiklärarna ser ett stort behov av stöttning från speciallärare i detta arbete. Slutsatsen blir att eftersom det i styrdokumenten finns ett stort tolkningsutrymme i arbetet med extra anpassningar behöver detta arbete fortsätta att utvecklas på skolorna. Därför har specialläraren en viktig roll att fylla i arbetet med extra anpassningar och inkluderande lärmiljö.

Syftet med studien är att undersöka hur bildlärare på två olika skolor bedriver sin undervisning utifrån elevers behov av extra anpassningar. Ytterligare ett syfte är att ta reda på hur undervisningen påverkas av extra anpassningar. Urvalet för studien är två bildlärare varav den ena arbetar på en högstadieskola och den andra på en skola med årskurs F-9. Båda lärarna har mer än 10 års erfarenhet i läraryrket. Empirin samlades in via semistrukturerade intervjuer, där sidospår och flexibilitet tillåts. Studien är genomförd med en kvalitativ metod, som passar väl för småskalig forskning, och har ett sociokulturellt perspektiv. Genom intervjuerna framgick lärarnas vanligaste anpassningar, hur de arbetar fram extra anpassningar på skolorna och betydelsen av gruppstorlek och grupprum för att kunna tillgodose extra anpassningar. Förutom faktorer som miljö och gruppstorlek framgår det att relationsskapandet är viktigt inte bara för undervisningen utan även för att kunna utföra extra anpassningar.

Denna studie syftar till att undersöka hur fem idrottslärare arbetar med extra anpassningar inom ramen för idrottsundervisningen på låg- och mellanstadiet. Studiens frågeställningar berör vilka extra anpassningar lärarna gör samt på vilket sätt de kommer fram till vilka extra anpassningar det finns ett behov av. Det material som samlats in för att besvara studiens syfte och frågeställningar inhämtades genom kvalitativa intervjuer. Det insamlade materialet har analyserats utifrån tre perspektiv på specialpedagogik; traditionella perspektivet, alternativa perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar bland annat att samtliga lärare gör extra anpassningar inom ramen för undervisningen men att de varierar beroende på vilka elever eller vilken elevgrupp de undervisar. Lärarna menar dock att en grundstruktur för lektionerna är av största vikt och att det gynnar alla elever då de vet vad som kommer att ske. Resultatet påvisar även att arbetet med extra anpassningar inte alltid är enkelt men att ett kollegialt samarbete skapar gynnsamma förutsättningar och är betydelsefull för arbetet med extra anpassningar. En slutsats som kan dras är att arbetet med extra anpassningar är komplext, det är många faktorer som har betydelse samt påverkar arbetet med extra anpassningar. Med denna studie önskar jag bidra med kunskap kring hur idrottslärare ser på och arbetar med extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.

Genomförandet av kartläggning och pedagogisk bedömning för att kunna sätta in rätt åtgärd för en elev är ett komplext arbete. Målet är alltid att eleven ska få den bästa förutsättningen för att utvecklas på flera plan. Studiens syfte är att få veta speciallärares uppfattningar, erfarenheter och åsikter kring arbetet med kartläggning, anpassningar och åtgärder i grundskolan och grundsärskolan. För att få kännedom om ovanstående har fyra intervjuer med speciallärare som är verksamma i båda skolformerna genomförts och resultatet visar att de har många tankar om arbetet. Intervjuerna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmodell som sker i sex steg. I intervjuerna framkom bland annat att det finns vissa utvecklingsbehov när det gäller rutiner för exempelvis kartläggning och dokumentation av extra anpassningar samt att skolorna och skolformerna har mycket att lära av varandra. Speciallärarna anser att olika former av samarbete gynnar elevernas utveckling. Det finns även flera likheter, främst inom skolformerna, men även mellan dem. Likheterna inom grundskolan gäller exempelvis att det sker mer dokumentation i och att det är en tydliggräns för vad som räknas som extra anpassningar. I grundsärskolan däremot dokumenteras inte extra anpassningar och det finns få åtgärdsprogram. I båda skolformerna provas extra anpassningar och åtgärder för att hitta rätt och det dagliga informella samtalet mellanpersonalen är betydelsefullt i det arbetet. Den här studien belyser speciallärares upplevelser av arbetet med kartläggning och insatta anpassningar och/eller åtgärder. Ett förslag på vidare forskning kan vara att undersöka hur elever upplever detsamma. Vad har känts bra eller mindre bra ur deras synpunkt? Ytterligare förslag till fortsatt forskning kan vara en studie om hur elever som tidigare har haft åtgärdsprogram men nu blir hjälpta av extra anpassningar upplever den förändringen.