Hur hanteras arbetat med extra anpassningar och särskilt stöd i skolan? Lagen som reglerar arbetet och insatser i skolan verksamheter ändrades 2014 (Skollagen 2014:10). Där tydliggjordes hur elevers behov av anpassning och stöd ska kartläggas och dokumenteras. Bland annat Skolinspektionen (2016) har i sina uppföljningar visat på brister i att individanpassa åtgärder sedan lagändringen trädde i kraft 2014. Syftet med denna studie var att belysa hur elevers stödbehov kartläggs, beskrivs och dokumenteras på fem mindre skolor. Genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger och dokumentanalys av tio åtgärdsprogram samt tre dokumentmallar för extra anpassningar försökte ovanstående syfte besvaras. Resultatet av undersökningen visade att respondenterna framhöll betydelsen av tidiga insatser, att individanpassa åtgärder och anpassa miljön. Den visade också att skolorna arbetade olika med dokumentationen av åtgärder och anpassningar. Slutsatser som kunde dras utifrån studien var att arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram och extra anpassningar ännu inte implementerats i de undersökta verksamheterna. Lagändringen 2014 har ännu inte påverkat hanteringen av uppdraget. Samtliga respondenter framhöll att individens behov är viktigt och att skolmiljön bör anpassas till elevens förutsättningar och det oavsett om eleven har någon diagnos eller ej. Betydelsen av planerade insatser på grupp- och skolnivå har respondenterna sett som ett komplement till individanpassningar. Rutiner för arbetet med kartläggning och utredning behöver upprättas då detta saknades på några skolor vilket försvårat arbetet och samverkan mellan olika professioner behöver stärkas och utvecklas för att optimera arbetet med anpassning och stödinsatser. Tidiga insatser framhölls som viktigt för att undvika att elever ska misslyckas i skolan och det kan bidra till att eliminera risken att fler elever fastnar i att identifieras som elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien är att analysera vad som ligger till grund för grundskollärares val av extra anpassningar och särskilt stöd för elever med svenska som andraspråk. Extra anpassningar är mindre stödinsatser som genomförs inom ramen för ordinarie undervisning. Särskilt stöd är mer omfattande stödinsatser som pågår under längre tid och sätts in om det befaras att en elev inte når kunskapskraven trots att extra anpassningar har genomförts. Studiens teoretiska utgångspunkt är sociokulturell teori med fokus på Vygotskijs synsätt på språk och lärande. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken yrkesverksamma grundskollärare i två kommuner i Mellansverige. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades tematiskt. Studiens resultat visar att samtliga lärare använder extra anpassningar i undervisningen. De extra anpassningar som används delas in i kategorierna bildstöd, anpassat material, anpassade programvaror, anpassade undervisningsmetoder och placering i klassrummet. Det särskilda stödet delas in i kategorierna stöd från annan skolpersonal och studiehandledning. Samtliga lärare uppger att det finns faktorer som påverkar deras val av extra anpassningar och särskilt stöd. Dessa faktorer är utbildning inom svenska som andraspråk, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid.    En slutsats som kan dras av studiens resultat är att lärare har olika förutsättningar att genomföra extra anpassningar och särskilt stöd. Det är problematiskt eftersom andraspråkselever får olika förutsättningar att tillägna sig det svenska språket. En annan slutsats är att andraspråkselever befinner sig i en komplex skolsituation. De arbetar grundläggande med att tillägna sig det svenska språket och åldersadekvat svenska, samtidigt som de behöver utveckla tillräckliga ämneskunskaper och svenska på mer avancerad nivå. Studiens resultat visar att det finns behov av mer utbildning, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid för att kunna optimera anpassningarna för andraspråkselever. Det är därför lämpligt att fråga sig huruvida det har satsats tillräckligt på extra anpassningar och särskilt stöd för andraspråkselever.

No description available.

Syftet med studien är att få en bredare och djupare kunskap om åtta förskollärares förhållningssätt till extra anpassningar och särskilt stöd för barn som är i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har utgått från en kvalitativmetod, där semistrukturerade intervjufrågor har gett oss svar på forskningsfrågorna som vidare har lett fram till studiens resultat. Analys av det insamlade materialet har både gjorts genom inspiration från ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv och utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Resultatet visar hur förskollärare förhåller sig till att arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd i förskolan. Slutsatsen är att förskollärare har ett förhållningssätt som innebär att de är positivt inställda till att arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd i förskolan samtidigt som det också råder stor efterfrågan på djupare och bredare kompetens inom det specialpedagogiska området hos förskollärare.

In Sweden, a compulsory national assessment of all students’ reading skills has been implemented by the National Agency at the end of 1st grade to improve early identification of students in need of extra support in their reading development. The purpose of the present study was to evaluate to what extent the compulsory criterion-referenced assessment identifies children with poor reading skills in comparison to two commonly used standardized and norm-referenced assessment materials measuring word reading skills and reading comprehension. Fifty-three Swedish students participated in the compulsory national assessment at the end of 1st grade and were administered the norm-referenced assessments of reading comprehension and word reading at the beginning of grade 2. Furthermore, a survey was distributed to 27 teachers in primary school to explore teachers’ experiences of using the compulsory national assessment in grade 1. Results indicated that the national compulsory assessment in grade 1 only identified 8 % of the students identified with reading comprehension difficulties and weak word reading skills in the norm-referenced standardized assessment in grade 2. A majority (70 %) of the teachers question the criterion based national assessments’ capacity to identify children at risk in their reading development. Implications for early identification of reading difficulties in Swedish primary school are discussed.

The aim of this study was to examine how teachers work with subject-specific concepts in fourth grade social science classes, what challenges they meet, what methods they use and what additional adjustments they make for students with language difficulties. We conducted semi-structured interviews with four primary school teachers and observed twelve lessons in total. Results show that the teachers in general pay attention to subject-specific concepts in the lesson planning. However, also discrepancies were shown between teachers’ acknowledgement of the importance of subject-specific concepts and the actual work with it. Overall, teachers made use of a variety of methods, such as reading aloud, pair and group work, visualisations and pictures as well as feedback and repetition. Main challenges were the substantial differences in pupils’ background knowledge and reading skills as well as an increased subject knowledge and skill expectations in grade 4 – all in relation to experienced time pressure. Additional adjustments for pupils with language difficulties took place on a general level, i.e. were rather carried out as routinised teaching methods for all pupils than adjustments for individual ones. These were e.g. clear visualisations of lesson plans and goals, using a smart board, group and pair work and modelling. The results suggest that teachers are aware of the importance of subject-specific concepts, and that these can be an obstacle to learning, particularly for pupils with language difficulties. However, more knowledge and professional support in form of specialist teacher consultation are needed to be able to cope with the multiple subject- and language-related challenges in the classroom, and in order to offer best support for every pupil.

Fokus för studien ligger primärt på att undersöka hur pedagoger anpassar undervisningen för flerspråkiga elever. Jag har särskilt valt att studera extra anpassningar utifrån ett läroplansteoretiskt synsätt med fokus på flerspråkiga elever i årskurs 1, 3 samt förberedelseklass. De teoretiska utgångspunkterna för studien är ett sociokulturellt perspektiv, där pedagogens didaktiska val kopplas till elevens lärande på realiseringsarenan. Metoden för genomförandet av studien är kvalitativ bestående av semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer genomfördes på två av arenorna: transformering- och realiseringsarenan där resultatet av studien jämfördes med skollagen, läroplanen, forskares syn på flerspråkighet, tal – och språkstörning, samt utvecklingsstörning. För att avgränsa studien lades fokus på två rektorer, fyra pedagoger i årskurs 1 och 3, en pedagog från förberedelseklass, två personer ur den lokala elevhälsan, samt två modersmålslärare. Resultatet av studien visar att samarbete och kunskapsutveckling bland pedagoger är något som kan generera ökade förutsättningar i skolframgångar för flerspråkiga elever.

Den 14 juni 2014, skedde en lagändring i skollagen som innebär att elever som riskerar att inte nå kunskapskraven i grundskolan, har rätt att skyndsamt få extra anpassningar insatta inom ramen för ordinarie undervisning. Detta i syfte att öka möjligheten för eleven att nå kunskapskraven. Vad extra anpassningar i realiteten innebär och hur lärarna ser på dem, är omdebatterat i Sverige, men vad säger eleverna? Den här studien syftar till att undersöka högstadieelever i läs- och skrivsvårigheter, deras upplevelser av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning. Studien har ett elevperspektiv och består av semistrukturerade intervjuer som analyserats genom en tematisk analys. Intervjuerna behandlar elevernas erfarenheter av extra anpassningar för deras läs- och skrivsvårigheter, upplevelser av vem som bär ansvaret för att extra anpassningar initieras och genomförs samt vilka följder som uppkommer av de anpassningar som sätts in. Allt utifrån ett elevperspektiv. Resultatet visar att eleverna upplever en känsla av trygghet i sina läs- och skrivsvårigheter. Mycket stöd upplevs komma från hemmet och kamraterna. Eleverna upplever även att de får extra anpassningar i klassrummet. Dock upplever eleverna att en okunskap finns gällande extra anpassningar hos lärarna, men även hos dem själva. Okunskapen skapar oro hos eleverna att inte räcka till, att inte höra till och att inte synas. Okunskapen skapar även en bristande delaktighet hos eleven gällande sin skolsituation. Eleverna upplever att de själva tillsammans med hemmet får bära en övervägande del av ansvaret för att extra anpassningar ka initieras och genomföras. Studien visar att ett kategoriskt perspektiv är rådande på de skolor eleverna går.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare uppfattar att ansvarsfördelningen vid upptäckandet av och arbetet med elever i behov av särskilt stöd fungerar på två utvalda skolor. Vem är ansvarig för att elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de behöver för att nå målen? En vinkling som tas med är lärarnas uppfattningar om styrdokumenten och hur dessa tillämpas i praktiken. Tre klasslärare och en speciallärare på två olika skolor har därför intervjuats om sina uppfattningar kring hur arbetet med elever i behov av särskilt stöd ser ut på deras skola avseende ansvarsfördelning, resurser och styrdokumentens förankring i verkligheten. Då det numera i skollagen står om en ny form av stödinsatser, under benämningen extra anpassningar, tas lärarnas uppfattningar kring detta upp.  En slutsats i denna studie är att lärarna upplever att ansvaret för olika delar av arbetet med elever i behov av stödinsatser fördelas mellan olika roller på skolan. Eftersom både skolan i allmänhet och lärarna själva strävar efter att alla elever ska vara så inkluderade som möjligt i sin klass får dock klasslärarna det främsta ansvaret för alla elever. Det är även i första hand klasslärarnas ansvar att upptäcka att en elev behöver särskilt stöd eller extra anpassningar. Lärarna är medvetna om att det enligt styrdokumenten är rektors ansvar att se till att skolan har de förutsättningar som krävs för att de ska kunna ge sina elever rätt stöd. Vidare upplever lärarna att de själva och skolan ständigt arbetar för att alla elever ska nå målen och få det stöd de behöver samt strävar efter att detta arbete ska följa det som fastställs i styrdokumenten.

Syftet med studien var att undersöka vilka olika faktorer som påverkar elevens resultat i yrkesämnen på gymnasiet. Studien skulle också visa elevens behov av särskilt stöd och extra anpassningar inom de programgemensamma ämnena: ”yrkesämnen” på gymnasiets yrkesprogram. Jag ville belysa problematiken utifrån elevens perspektiv och få fram vilka faktorer som eleverna ansåg påverka deras resultat. Undersökningsmetoderna jag använde var både kvantitativa och kvalitativa. Inledningsvis gjordes en större enkätundersökning på fyra olika yrkesprogram och sedan gjordes sju elevintervjuer för att få en tydligare bild av elevernas tankar. Studiens teoretiska utgångspunkter var det sociokulturella perspektivet samt det relationella perspektivet. I min studie ville jag få fram vilka faktorer som avgör om eleverna i gymnasieskolan lyckas i sina yrkesämnen. Många saker händer i unga människors liv och det finns många anledningar till att eleverna riskerar sämre eller underkända betyg i sina yrkesämnen. I min studie deltog studenter som var ointresserade av sin utbildning, saknade motivation och hade språkstörningar. Det fanns också elever som tvivlade på sina lärares färdigheter men också elever som led av psykisk ohälsa och negativt grupptryck. Det visade sig vara många olika faktorer som störde elevernas väg att nå sina mål. Genom min insamling av empiri visade det sig att det sociala samspelet mellan elever och lärare var mycket betydelsefullt för elevers lärande. Det var individuellt vilken hjälp eleverna behövde för att få godkända betyg. Intressant var vad eleverna ansåg att skolan borde ha gjort för att hjälpa dem att lyckas och nå sina mål att nå yrkesexamen. Problem som uppstod varierade men det var tydligt att elever som hade en bra relation med sina lärare lättare hittade sig tillbaka och så småningom lyckades nå de uppsatta kunskapskraven. Eleverna sökte inte specialpedagogiskt stöd utan förväntade sig att yrkeslärarna skulle ha kompetens att möta deras behov i yrkesämnena. Det fanns också elever som förklarade hur kommunikation, planering och tydliga mål skulle kunna bidra till att bana vägen mot sina mål när de förlorat fokus. Den största framgångsfaktorn visade sig emellertid vara lärare som har förmåga att skapa relationer i klassrummet, både individuellt och för klassen som helhet.