Studien behandlar området extra anpassningar och särskilt stöd inom fritidshemmets verksamhet. I arbetet undersöks hur pedagoger i fritidshemmet upplever sitt arbete med elever som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Metoden som används vid undersökningen är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Vår studie görs med teoretisk utgångspunkt i det relationella perspektivet och syftet är att undersöka hur pedagogerna i fritidshemmet upplever att elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd får lämpliga anpassningar i fritidshemmet. Studiens resultat pekar på att i dagens fritidshem med stora elevgrupper blir det svårt att tillgodose anpassningar till eleverna.

Som elev mottagen i särskolan kan du ha integrerad skolgång i grundskolan eller gå i sammanhållen klass. Extra anpassningar är ett stöd som ska ges inom ramen för den ordinarie undervisningen för att en elev ska kunna nå de lägst ställda kunskapskraven i ett ämne. Det står i Skollagen och gäller för elever i alla skolformer. Åtgärden extra anpassningar är av betydelse inte bara för att nå kunskapskraven utan också för att ha tillgång till en socialt, pedagogiskt och fysiskt tillgänglig lärmiljö vilket i sin tur är en av de aspekter som förutsätter delaktighet.  Denna uppsats belyser hur ett antal lärare som undervisar integrerade elever respektive de som undervisar elever i sammanhållen klass, beskriver att de arbetar med extra anpassningar samt vilken betydelse detta har för elevernas utbildning. Jag har använt mig av kvalitativ metod och underlaget för studien bygger på semistrukturerad intervju. Resultatet är analyserat utifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori, olika specialpedagogiska perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar framförallt att det finns en tendens bland respondenterna att betrakta placeringen i särskola eller liten undervisningsgrupp som en extra anpassning och att det inte finns ett fungerande samarbete med Elevhälsan.

The aim of this paper was to study Swedish secondary school teachers’ thoughts on and experiences of support measures that do not fall under the categories defined in the Swedish Education Act. The existing defined support measures are constructed as adaptations forindividual students and therefore this study looked at support measures implemented on a group basis. Special focus was given to studying what type of support measures the teachers saw themselves implement, the reasoning behind their implementation, how they evaluated them and what conditions the teachers thought affected their ability to implement and evaluate them. Research data was gathered by conducting eight semi-structured interviews. Findings indicate a trend towards the teachers implementing instructional adaptations for entire student groups. The support measures tended to be implemented to meet the needs of several students in each class. The interviewed teachers’ evaluation of their support measures was for the most part undocumented, individual and informal, rarely employing their colleagues’ input. Lastly, the teachers generally considered time constraints to impact their work with adaptations negatively, and the support of colleagues to support them positively.

Denna fallstudie undersöker hur glesbygdsskolan utformar och organiserar stödinsatser för elever ibehov av särskilda utbildningsinsatser i matematik (SUM-elever). Det som studien fokuserar på är hurSUM-elever identifieras och kartläggs, vilka extra anpassningar och vilket särskilt stöd som utformasoch organiseras i matematik, arbetet med inkludering samt vilka arbetsuppgifter specialpedagogenhar i arbetet med matematiska stödinsatser. Studien bygger på intervjuer med lärare, specialpedagogoch rektor från två olika glesbygdsskolor i samma kommun samt deras kvalitetsredovisningar. Denteoretiska utgångspunkt som denna studie har är den fenomenologiska. Resultatet visar att skolornaupptäcker eleven i det dagliga arbetet. Lärarna anpassar den ordinarie undervisningen till SUMelevernavilket gör att särskilt stöd är ovanligt och stor andel av eleverna klarar nationella proven imatematik. Det råder en inkluderande miljö i glesbygdsskolan och specialpedagogensarbetsuppgifter är i till stor del att handleda och stötta lärarna.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att analysera hur pedagoger samtalar med vårdnadshavare och elev kring utvärdering av åtgärdsprogram under uppföljningssamtal. För att tydliggöra den här studiens syfte har följande frågeställningar använts: Vad är innehållet i ett uppföljningssamtal? Hur samtalar deltagarna kring åtgärder och extra anpassningar? Hur ser elevens delaktighet i den muntliga kommunikationen ut? Metoden som används i studien är inspelade utvärderingssamtal med pedagoger, vårdnadshavare och elever i årskurs 7 och 9. Studien består av tre inspelade uppföljningssamtal kring åtgärdsprogram. Samtalen analyseras utifrån helhetsanalys, delanalys och samtalsanalys som metod. Som en teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv med inriktning på interaktion används. Resultatet av studien visar att samtalet har fokus på åtgärder och extra anpassningar som finns dokumenterade kring eleven. Specialpedagogen leder samtalet framåt och är den som håller samman deltagarna. I studien framgår att elevens möjlighet till delaktighet är stor. Dock innebär inte denna delaktighet att hänsyn tas till elevens tankar och åsikter i utvärderingen av åtgärder och extra anpassningar. I analysen framkommer även att i samtalet finns inget som visar på att åtgärderna och extra anpassningarna utvärderas utifrån hur väl de har fungerat för eleven. Under samtalet diskuteras de behov eleven har och vilken typ av stöd, åtgärder och extra anpassningar som finns, till viss del diskuteras hur de fungerar. Men inget tas bort eller läggs till i åtgärder eller extra anpassningar, trots att det är tydligt att en del av anpassningarna och åtgärderna inte alls är funktionella. / This is a qualitative study aimed at analyzing how educators talk with parents and pupils when evaluating Individual Educational Plans (IEP) during follow-up discussions. To clarify the purpose of this study, the following questions have been used: What is the content of an IEP follow-up meeting? How do the participants talk about accommodations and interventions? What does the pupil’s participation in the oral communication look like? The method used in the study is recorded evaluation discussions with educators, parents and pupils in grades 7 and 9. The study consists of three recorded IEP follow-up meetings. The conversation is analyzed based on overall analysis, part analysis and conversation analysis as a method. As a theoretical point of view, a socio-cultural perspective with a focus on interaction is used. The result of the study shows that the conversation focuses on accommodations and interventions that are documented in the IEP. The special pedagogue leads the conversation forward and is the one that brings the participants together. The study shows that the pupils have a major opportunity for participation. However, this participation does not mean that the pupils ́ thoughts and opinions are taken into account in the evaluation of accommodations and interventions. The analysis also shows that there is nothing in the conversation that shows that the accommodations and interventions are evaluated according to how well they have worked for the pupil. During the conversation, the needs of the pupil are discussed and also what types of support, accommodations and interventions there are in the IEP, although they are only partially evaluated. No changes are made to the IEPs, even though it is clear that some of the accommodations and interventions are not functional at all.

I skollagen framgår att skolans viktiga uppgift är att utforma undervisningen så att alla elever ges rätt förutsättningar att lära och utvecklas utifrån sina förmågor och behov. För elever i läs- och skrivsvårigheter kan lärarens kompetens i att anpassa undervisningen spela en avgörande roll på elevens väg mot ökad måluppfyllelse. Utifrån detta väcktes ett intresse att undersöka hur erkänt skickliga lärare utformar och anpassar sin undervisning i mötet med elever i läs- och skrivsvårigheter. Studiens syfte är att utifrån ett fenomenologiskt förhållningssätt ta reda på några lärares upplevelser i arbetet med extra anpassningar. Studien undersöker även hur rutiner gällande extra anpassningar organiseras och dokumenteras. Genom att både intervjua och samla in dokument blev det en form av triangulering för att bredda empirin i studien. Resultatet i studien visar att lärarna som anses skickliga av andra i organisationen undervisar utifrån ett sociokulturellt förhållningssätt och anpassar undervisningen för alla elever oavsett behov. Flera skolor saknar specialpedagogisk kompetens och där upplever lärarna en ensamhet i arbetet med att utforma extra anpassningar för elever i behov av stöd. Skolornas rutiner gällande dokumentation av extra anpassningar skiljer sig åt vilket enligt resultatet kan bero på hur insatt och drivande rektor är. Det framgår också att lärarna i den här studien kan arbeta framgångsrikt med extra anpassningar i undervisningen oavsett dokumentation eller inte. Saknas dokumentation blir det däremot svårare för alla inblandade att ta del av och utvärdera de insatser som görs för eleven. Detta blir extra tydligt vid övergångar och lärarbyten där tidiga insatser kan spela en avgörande roll för elevens fortsatta studier.

Syftet med studien är att undersöka hur olika högstadieskolor utformar extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi inom ramen för den ordinarie undervisningen. Vidare är syftet att undersöka hur de extra anpassningarna i text relateras sett utifrån ett inkluderingsperspektiv för elever i läs - och skrivsvårigheter eller dyslexi.Studiens teoretiska utgångspunkt är det inkluderande perspektivet i språkfrämjande miljö. Centralt i detta perspektiv är intresset för hur individer och grupper tillägnar sig språkkunskaper och språkutveckling i samspelet mellan individ och kollektiv. Studien utgår från innehållsanalys. Innehållsanalys innebär att man på ett systematiskt sätt analyserar dokument utifrån kategorier vilka är utformade i förväg. Studien kombinerar kvantitativ och kvalitativ forskning där den kvantitativa aspekten berör systematiseringen av extra anpassningar och den kvalitativa aspekten belyser extra anpassningar i relation till specialpedagogiska perspektiv. Det empiriska materialet består av insamlad dokumentation av extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi. I studien används Nilholms individ/kompensatoriska perspektiv (2007) respektive Ahlbergs relationella perspektiv (2013) på specialpedagogik som analysverktyg.Resultatet visar att dokumentationen av de extra anpassningarna omfattas såväl av både tekniska hjälpmedel som av elevnära insatser. Insatserna syftar till att stärka och kompensera läsförmåga för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi och därmed minska risken för utanförskap och negativa läs-och skrivutvecklingen. Vikten av lärare med kompetens kring läs-och skrivutvecklande arbete framgår tydligt av tidigare forskning. I resultatet framkommer vikten av lärarkompetens på så sätt att utformningen av extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi faller på lärarens undervisning inom ramen för den ordinarie undervisningen. Läraren behöver därför ha kunskap om vilka anpassningar som är lämpliga för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi för att kunna tillrättalägga undervisningen utifrån elevernas behov. Analysen visar att utformningen av de extra anpassningarna är av såväl kompensatorisk som elevnära art, vilka tillsammans fungerar väl som framgångsfaktorer för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi och kan leda till en gynnsam inkluderad läs-och skrivundervisning.

Syftet med vår studie är att utifrån specialpedagogers perspektiv undersöka hur extra anpassningar ser ut för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos. Vidare syftar studien till att undersöka hur arbetet med extra anpassningar fungerar för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos.   Vår studie grundar sig på forskning om dels det specialpedagogiska stödet men också diagnosperspektivet. Begreppet extra anpassningar är en ung företeelse, lagen trädde i kraft så sent som 1 juli 2014. Området är därför på grund av tidsperspektivet outforskat. Forskningsområdena specialpedagogiskt stöd samt diagnos perspektivet ger oss en forskningshelhet av studiens ämnesområde.   Studien grundar sig även på tidigare forskning som tar utgångspunkt i det relationella perspektivet som specialpedagogiskt synsätt. Vi tittar också på vilka extra anpassningar som specialpedagogen upplever görs i klassrummet. Vi har använt oss av intervjuer när vi samlat in vår empiri vilket gett oss en kvalitativ ansats att tolka respondenternas svar utifrån våra frågor samt ur ett relationellt perspektiv. Vår empiri är insamlad på sex grundskolor där vi efterfrågat att intervjua den på skolan som har rollen som specialpedagog. Resultatet visar på att skolorna har rutiner kring arbetet med extra anpassningar men att elevens delaktighet är bristfällig. Elevhälsan är en del i rutinerna kring extra anpassningar i form av kontinuerligt deltagande av specialpedagog på arbetslagsmöten. Resultatet av vilka extra anpassningar som förekommer visar att det finns brister i de kompensatoriska anpassningar som erbjuds samt att man i högre grad utesluter än tillför stimuli. Vårt resultat visade också på en avsaknad av sociala anpassningar trots att ett påtalat behov finns.

Det övergripande syftet med studien är att belysa hur ett framgångsrikt arbete med implementering av extra anpassningar kan se ut. Mer preciserat belysa vad rektorns och specialpedagogens roll i implementeringsarbetet med extra anpassningar är samt vilka framgångsfaktorerna är i ett lyckat implementeringsarbete. Utgångspunkten är de tre skolor som 2016 blev godkända i Skolinspektionens kvalitetsgranskning för sitt arbete med extra anpassningar. Inspiration har hämtats av Senges (2004) systemteori ”De fem disciplinerna” för att tolka resultaten. Studien bygger på en triangulering som innefattar både kvalitativ metod, intervju online, samt kvantitativ metod, webbenkät. Med hjälp av dessa har arbetet och resultatet med implementering av extra anpassningar, på de tre av Skolinspektionen godkända skolorna, synliggjorts. Sammanfattningsvis visar resultatet av undersökningen att rektor har varit ansvarig ledare som läst in sig på materialet kring extra anpassningar och möjliggjort för ett implementeringsarbete på skolorna för att frigöra tid för fortbildning, handledning och kollegialt lärande. Specialpedagogen spelar en stor roll som förändringsagent genom att vidarebefordra kunskap och implementera den i verksamheten. Studien visar på framgångsfaktorer som kollegialt lärande, rutiner, tydlighet och struktur, kompetensutveckling, tydligt arbetsmaterial, utvärdering, ”låta det ta tid” samt den personliga inställningen. Studiens resultat har visat på liknande mönster hos de tre olika skolorna som kan jämföras med implementeringsteorin. Därför kan resultatet användas i arbetet med implementering av de extra anpassningarna, men även överföras på liknande processer.

Med "En skola för alla", menas att det är skolans ansvar att anpassa sig, då alla barn skall ges rätt till inlärning och känna delaktighet oavsett svårigheter. De senaste åren har de låga resultaten i matematik i PISA undersökningarna larmat om att det är något i matematikundervisningen som måste göras. Matematiska kunskaper ses som avgörande för en individs liv, men även för hela samhällets utveckling. Skolverket har 2014 gett ut exempel på extra anpassningar och särskilt stöd, som hjälp till speciallärare och lärare. Jag har genom intervjuer undersökt hur speciallärare och matematiklärare beskriver att de arbetar med elever i matematiksvårigheter och vilka anpassningar speciallärarna och matematiklärarna vidtar i individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. De specialpedagogiska perspektiven, det relationella och kategoriska, används för att analysera data. Mitt resultat visar att det finns ett stort behov av att utveckla det förebyggande arbetet och screening, för att sätta in rätt anpassningar. För att utveckla en naturlig taluppfattning behöver behoven uppmärksammas tidigt hos eleven och rätt stöd sättas in.