I denna uppsats undersöktes elevers upplevelser av att tala inför sin klass. Studien grundar sig på 5 enskilda, semi-strukturerade intervjuer med gymnasieelever från en skola i sydvästra Sverige. Deras svar tolkades utifrån tre kategorier: (1) Hur upplever eleverna att prata inför en grupp med människor? (2) Vad tror de att det kan bero på om de känner sig talängsliga? (3) Vad använder sig elever av för strategier för att underlätta för sig själva när de ska tala inför sin klass? Resultatet visade att oro inför att tala inför klassen är högst vanligt. Två av eleverna nämnde att alla i deras klass känner sig oroliga och detta alltså är normen i klassen. Vad gäller bakgrunden till deras oro så var det ganska så varierat men en koppling mellan fler som lyssnar och större oro verkar ändå finnas hos ett flertal elever. Även deras strategier varierade ordentligt med allt från att förbereda sig minutiöst och kunna allt utantill till att inte se någon mening med att förbereda sig alls. I diskussionen presenteras några kortare förslag på hur man skulle kunna försöka ta sig an att hjälpa dessa elever och förhoppningsvis göra det enklare för dem både i och efter skolan. En större studie av detta, kompletterat med intervjuer utav elevernas lärare hade nog kunnat ge en djupare förståelse och vara till stor nytta i skolan.

<p>Tidigare genomförda studier visar på brister gällande skolans roll att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet inom skolämnet Idrott och hälsa. Denna studie har därför genomförts för att ta reda på hur eleverna själva upplever sin situation under idrottslektionerna. Studiens syfte var således att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pojkar och flickor i skolår 2 och 3 upplever lektionerna i Idrott och hälsa. För att avgränsa studien lades fokus på tre områden: vilket intresse pojkar och flickor har för idrottslektionerna och vad det grundar sig i, hur elever upplever pojkars och flickors beteende under idrottslektionerna samt hur elever upplever att deras lärare kommunicerar med pojkar och flickor under idrottslektionerna.</p><p>Den metod som tillämpades i studien var kvalitativa parintervjuer med fyra pojkar och fyra flickor från samma klass, skolår 2-3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan transkriberas och genom meningskategorisering bearbetas och presenteras i rapportens resultatredovisning. I diskussionskapitlet knyts resultatet av elevernas bearbetade utsagor samman med teorier om genus och tidigare forskning inom det undersökta området.</p><p>Resultatet visar att både pojkar och flickor tycker att idrottslektionerna är roliga, trots att de generellt tror att pojkar är mer intresserade av idrottslektionerna än flickor. Deras intresse grundar sig i de förekommande aktiviteterna, att idrottslektionerna ger möjlighet att tävla och att idrottslektionerna ger en möjlighet att få röra på sig. Vidare visar resultatet att eleverna upplever att pojkar generellt beter sig som ”den oordentliga eleven” under idrottslektionerna samt att pojkar kämpar bra under idrottslektionerna. Samtidigt upplever eleverna att flickor generellt beter sig som den ”ordentliga eleven”. Men det finns också en upplevelse av att flickor är skrytsamma. Gällande lärarens kommunikation med pojkar och flickor upplever eleverna att både pojkar och flickor får beröm, men att pojkarna oftare än flickorna får tillsägningar från läraren.</p>

Tidigare genomförda studier visar på brister gällande skolans roll att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet inom skolämnet Idrott och hälsa. Denna studie har därför genomförts för att ta reda på hur eleverna själva upplever sin situation under idrottslektionerna. Studiens syfte var således att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pojkar och flickor i skolår 2 och 3 upplever lektionerna i Idrott och hälsa. För att avgränsa studien lades fokus på tre områden: vilket intresse pojkar och flickor har för idrottslektionerna och vad det grundar sig i, hur elever upplever pojkars och flickors beteende under idrottslektionerna samt hur elever upplever att deras lärare kommunicerar med pojkar och flickor under idrottslektionerna. Den metod som tillämpades i studien var kvalitativa parintervjuer med fyra pojkar och fyra flickor från samma klass, skolår 2-3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan transkriberas och genom meningskategorisering bearbetas och presenteras i rapportens resultatredovisning. I diskussionskapitlet knyts resultatet av elevernas bearbetade utsagor samman med teorier om genus och tidigare forskning inom det undersökta området. Resultatet visar att både pojkar och flickor tycker att idrottslektionerna är roliga, trots att de generellt tror att pojkar är mer intresserade av idrottslektionerna än flickor. Deras intresse grundar sig i de förekommande aktiviteterna, att idrottslektionerna ger möjlighet att tävla och att idrottslektionerna ger en möjlighet att få röra på sig. Vidare visar resultatet att eleverna upplever att pojkar generellt beter sig som ”den oordentliga eleven” under idrottslektionerna samt att pojkar kämpar bra under idrottslektionerna. Samtidigt upplever eleverna att flickor generellt beter sig som den ”ordentliga eleven”. Men det finns också en upplevelse av att flickor är skrytsamma. Gällande lärarens kommunikation med pojkar och flickor upplever eleverna att både pojkar och flickor får beröm, men att pojkarna oftare än flickorna får tillsägningar från läraren.

Studier visar att resultaten i matematik för flerspråkiga elever är sämre än de för elever med svensk bakgrund. Därför syftar studien till att ge exempel på hur några flerspråkiga elever i årskurs 5 fullgör och upplever olika typer av matematikuppgifter. Tre fallstudier utförs ur barns perspektiv med 12 elever från tre skolor. Genom att kombinera intervjuer, observationer och ett experimentellt inslag så blir det möjligt att urskilja eventuella likheter och skillnader mellan de olika skolorna. I studien framkommer inga skillnader mellan skolorna. Eleverna arbetar till övervägande del i sin matematikbok under lektionerna. Eleverna efterfrågar mer variation i undervisningen och i samtliga tre skolor uttrycker eleverna att matematik är roligt när de förstår och tråkigt när det är något de inte kan. Några slutsatser för studien är att eleverna blir mer motiverade av variation av matematikuppgifter och arbetssätt samt att det är viktigt med förståelse av matematikuppgifterna för att eleverna ska tycka det är roligt. Är dessutom uppgiften verklighetsnära för eleven så kan eleven ta sig an en svårare uppgift. / Kritiska händelser för språk- och kunskapsutvecklande matematikundervisning

No description available.

Sammanfattning: Då en tidigare forskningsöversikt indikerat att det finns luckor i den nuvarande forskningen gällande fysiska pausaktiviteter i matematik har denna studie undersökt hur elever upplever en fysisk pausaktivitet samt förståelsen till varför fysiska pausaktiviteter genomförs. Studien är genomförd med 64 elever i årskurs 1 på en skola i Borås där alla medverkade i en fysiskpausaktivitet. Av dessa 64 elever deltog 25 stycken i en intervju. Syfte: Detta examensarbete önskar bidra till nya perspektiv inom forskningen kring fysiska pausaktiviteter. Examensarbetet undersöker elevers upplevelser av fysiska pausaktiviteter under matematiklektioner i klassrummet. Vi har även studerat huruvida eleverna tror att deras matematikresultat kommer att påverkas vid införandet av fysiska pausaktiviteter. Syftet kan sammanfattas i dessa tre forskningsfrågor: - Hur upplever elever fysiska pausaktiviteter i matematik? - Hur känner sig elever efter den fysiska pausaktiviteten? - Hur uttrycker elever sig kring hur deras matematikresultat påverkas av fysiska pausaktiviteter? Metod: Insamlingen av empiri har skett genom intervjuer av elever i årskurs 1 på en grundskola. I studien deltog 64 elever i en pausaktivitet och 25 av dessa elever valdes slumpmässigt ut för att medverka i en intervju. Intervjumaterialet har sedan kodats och sammanställts i en analys och i ett resultat. Resultat: De resultat som återfinns i studien baseras på elevernas utsagor och en tematisk analys. Det framgår att majoriteten av de intervjuade eleverna har en positiv upplevelse av den fysiska pausaktiviteten. Det blev också märkbart att de flesta eleverna mådde bra eller bättre efter den genomförda pausaktiviteten. Studien visar dock att det finns brister i kunskapen och förståelsen hos eleverna om varför fysiska pausaktiviteter utförs i klassrummet.

<p>Sammanfattning</p><p>Den här studien är baserad på intervjuer av sex ungdomar i Mälardalsområdet. Ungdomarna har läs- och skrivsvårigheter och syftet med studien är att undersöka deras upplevelser av det pedagogiska stödet som de har mött i grundskolan. De centrala frågeställningarna i studien är när det pedagogiska stödet sätts in, vilka som varit drivande i processen och vilka konsekvenser som svårigheterna orsakade av dyslexi, har inneburit för fortsatta studier.</p><p>Undersökningen bygger på ett bekvämlighetsurval där kontakten med respondenterna har förmedlats via Dyslexiförbundet. De sex ungdomarna är mellan 12 och 21 år, tre pojkar och tre flickor. Vissa jämförelser mellan könen har därför kunnat göras där en slutsats är att pojkarna har fått tillgång till kompensatoriska hjälpmedel medan flickorna inte har det. De tre pojkarna har alla fått sin diagnos i dyslexi på mellanstadiet medan två av flickorna inte fick någon diagnos eller stöd under större delen av grundskoletiden. Det pedagogiska stödet står i relation till att diagnosen ställs, både för de tre pojkarna och en flicka som fick sin diagnos under de första skolåren</p><p>Lärarna har spelat en viktig roll för självförtroendet och studieframgång. Lärare med ett sociokulturellt synsätt har bidragit till självförtroende och studieframgång. I samband med språkval har också lärarna haft en avgörande roll för att eleverna inte skulle välja modernt språk i sexan eller sjuan. Föräldrarna har spelat en central roll och ungdomarna har upplevt deras stöd framförallt i läxläsning som nödvändigt för att klara skolan.</p><p>Studien visar att det pedagogiska stödet, enligt intervjupersonerna, inte är ett resultat av en genomtänkt strategi utan snarare sker godtyckligt och ofta efter påtryckningar av föräldrarna. Åtgärdsprogram verkar inte ha varit levande under elevernas skolgång, vilket kan vara ett uttryck för avsaknad av strategier från skolorganisationen för elever med läs- och skrivsvårigheter.</p><p>Nyckelord</p><p>Dyslexi           läs- och skrivsvårigheter        Elevers upplevelser av pedagogiskt stöd</p>

Sammanfattning Den här studien är baserad på intervjuer av sex ungdomar i Mälardalsområdet. Ungdomarna har läs- och skrivsvårigheter och syftet med studien är att undersöka deras upplevelser av det pedagogiska stödet som de har mött i grundskolan. De centrala frågeställningarna i studien är när det pedagogiska stödet sätts in, vilka som varit drivande i processen och vilka konsekvenser som svårigheterna orsakade av dyslexi, har inneburit för fortsatta studier. Undersökningen bygger på ett bekvämlighetsurval där kontakten med respondenterna har förmedlats via Dyslexiförbundet. De sex ungdomarna är mellan 12 och 21 år, tre pojkar och tre flickor. Vissa jämförelser mellan könen har därför kunnat göras där en slutsats är att pojkarna har fått tillgång till kompensatoriska hjälpmedel medan flickorna inte har det. De tre pojkarna har alla fått sin diagnos i dyslexi på mellanstadiet medan två av flickorna inte fick någon diagnos eller stöd under större delen av grundskoletiden. Det pedagogiska stödet står i relation till att diagnosen ställs, både för de tre pojkarna och en flicka som fick sin diagnos under de första skolåren Lärarna har spelat en viktig roll för självförtroendet och studieframgång. Lärare med ett sociokulturellt synsätt har bidragit till självförtroende och studieframgång. I samband med språkval har också lärarna haft en avgörande roll för att eleverna inte skulle välja modernt språk i sexan eller sjuan. Föräldrarna har spelat en central roll och ungdomarna har upplevt deras stöd framförallt i läxläsning som nödvändigt för att klara skolan. Studien visar att det pedagogiska stödet, enligt intervjupersonerna, inte är ett resultat av en genomtänkt strategi utan snarare sker godtyckligt och ofta efter påtryckningar av föräldrarna. Åtgärdsprogram verkar inte ha varit levande under elevernas skolgång, vilket kan vara ett uttryck för avsaknad av strategier från skolorganisationen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Nyckelord Dyslexi           läs- och skrivsvårigheter        Elevers upplevelser av pedagogiskt stöd

Syftet med studien är att undersöka elevers upplevelser av förekomsten avmobbning i skolan. Eftersom vi studerar till idrottslärare är därför ett delsyfte attundersöka elevers upplevelser av förekomsten av mobbning i omklädningsrumföre och efter en idrottslektion. Utöver detta undersöktes även skillnader mellanpojkar och flickors upplevelser av förekomsten av mobbning och kränkningarsamt elevers upplevelser om lärare agerade för att förebygga, åtgärda ochmotverka mobbning. Studien grundade sig på en enkätundersökning somgenomfördes på tre högstadieskolor där 221 elever i årskurs nio deltog varav 124var pojkar och 97 var flickor. Resultatet av studien visade att 7 % av elevernaupplevde sig vara utsatta för mobbning i omklädningsrummet och 7 % aveleverna upplevde sig vara utsatta för mobbning i andra situationer i skolan.Pojkar upplevde sig oftare vara utsatta och utsätta andra elever för fysiskakränkningar och mobbning än flickor, medan flickor upplevde sig oftare varautsatta för social mobbning än pojkar. Hälften av respondenterna i studien ansågatt det förekom mobbning i stort sett alltid eller ibland på deras skola medanhälften menade att mobbning förekom sällan eller aldrig på deras skola.Resultatet visade även att ungefär hälften av respondenterna ansåg att lärarna påskolorna i stort sett alltid eller ibland agerade mot mobbning och ungefär likamånga ansåg att lärarna aldrig eller sällan agerade mot mobbning.

Mot bakgrund av vikten av elevers delaktighet är syftet med denna uppsats att undersöka hur elever på högstadiet som får stöd i sin läs- och skrivutveckling beskriver sitt stöd och sin skolsituation. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på en fenomenografisk metod där intervjuer av tre elever vid ett högstadium i Stockholmsområdet utförts. Eleverna fick hjälp i SPA (specialpedagogiska arbetslaget och dess lokaler) som låg avsides i en skolbyggnad högst upp. Eleverna lämnade sin klass för att få hjälp i SPA. Tre olika synsätt hos eleverna kom fram på vad de främst tyckte var bäst med hjälpen de fick. Det var 1) Att få hjälp med läxorna. 2) Hjälp med att läsa olika texter och diskutera dem. 3) Hjälp på en grundläggande nivå där eleven befann sig och inte på en för svår nivå. Då grunderna hade gåtts igenom kunde nivån höjas stegvis på hjälpen. Att få hjälp på den nivå som eleven befinner sig på var den utfallsnivå som placerades högst på den hierarkiska skalan. Lägst låg att få hjälp med läxorna. Eleverna hade lämnat olika svar och beskrivningar på vad de tyckte var en nackdel med hjälpen. De olika svar som lämnats var följande 1) Det fanns inga nackdelar med hjälpen. 2) Felet beror på eleven själv som inte skött sig enligt egen utsaga. 3) Eleverna får inte den hjälp som de behöver. Eleverna har rätt att nå målen i ämnena men hjälp ges inte alltid så att de kan nå målen. 4) En nackdel med hjälpen som ges individuellt eller i en liten grupp kan vara att eleverna kan gå miste om värdefull undervisning i klassen. Det utfall som ligger högst är att eleverna går miste om värdefull undervisning och lägst ligger att det inte fanns några nackdelar med hjälpen. Positiva situationer var olika som favoritämnet, bra betyg och positiv respons på uppsats. Negativt var också olika som teoretisk ämnen, få en diagnos och jobbiga lärare. Två elever läste på sin fritid och tyckte om att skriva uppsatser i skolan medan en elev inte läste på fritiden och inte kom igång med skrivandet i skolan. Två elever höll föredrag för klassen medan den elev som inte skrev eller läste på fritiden inte vågade hålla föredrag inför en hel klass. Eleverna uttryckte ingen önskan om någon annan hjälp än den de fick idag. Lugnet i SPA var något som alla uppskattade. En lugn klassrumsmiljö vore därför önskvärd är den slutsats man måste dra.