<p>Syftet med denna studie är att undersöka vilka likheter och skillnader i undervisningen som finns mellan en grundsärskoleklass och en grundskoleklass. Undersökningens metod är strukturerade observationer genomförda av två observatörer i en grundskoleklass och i en särskoleklass på samma skola. Olika aspekter av undervisningen observerades, av vilka några kan anses utgöra förutsättningar för en inkluderande undervisning. Dessa är: samarbete mellan pedagoger i undervisningen, ledarskapsmodeller, cooperativt lärande (samarbetsinlärning), dynamisk pedagogik samt samarbete mellan pedagoger i problemlösande undervisning. Resultatet visar på likhet mellan de båda skolformerna beträffande användandet av en organismisk modell med ett demokratiskt ledarskap, där grundsärskolans pedagoger endast använder det aningen mer frekvent än grundskolans pedagoger. Båda skolformerna använde även en mekanisk modell med ett auktoritärt ledarskap, i grundsärskolan förekom detta i mindre utsträckning än i grundskolan. Likheterna mellan skolformerna är att båda använder sig av ett växelspel mellan modellerna och ledarskapen och där båda skolformerna hade en tonvikt på en mekanisk modell med ett auktoritärt ledarskap. Resultatet visar på skillnader mellan de båda skolformerna avseende samarbetet mellan pedagogerna i problemlösande undervisning. I grundskolan hade pedagogerna mer frekvent ögonkontakt med varandra än pedagogerna i grundsärskolan har. Vad beträffar samtal för överenskommelse samt organisatoriska frågor utövades dessa i mindre utsträckning av pedagogerna i grundsärskolan jämfört med de i grundskolan. Analysen av data från åtta observationer visar att inkluderande undervisning bedrivs till viss del i de båda skolformerna, men att en traditionell pedagogik genomsyrar verksamheten, vilket kan påverka förverkligandet av målsättningen av en skola för alla.</p><p>The purpose of this study is to examine what similarities and differences in teaching can be found when comparing a special needs school program and a mainstream primary school program. The study has been performed by two observers, using the method of structured observations, in a mainstream primary school program and a special needs school program; both programs were observed within the same school. Different aspects of teaching were observed, some of which may constitute conditions of an inclusive education. The aspects observed were: cooperation between teachers during class, leadership, cooperative learning, dynamic pedagogics and cooperation between teachers in problem-solving oriented teaching. The results show that there are similarities between the two school structures regarding the use of an organismic model with a democratic leadership, where the special needs school program teachers use it slightly more frequently than those of the mainstream primary school program. Both school structures also used a mechanical model with an authoritative leadership, this was used to a lesser extent in the the special needs school program than in the mainstream primary school program. The two school structures show similarities in the use of interaction between models and leadership, where both school structures emphasize on a mechanical model with an authoritative leadership. The results show differences between the two school structures regarding the cooperation between teachers in problem-solving oriented teaching. The mainstream primary school program teachers more frequently make eye-contact with each other than the teachers of the special needs school program. Regarding communication with the purpose to reach agreement and in organisational issues, the special needs school program teachers practice this to a lesser extent than those of the mainstream primary school program. The analysis of data from eight observations show that inclusive education is practiced in both school structures to some extent but that traditional pedagogic methods permeate the educational programs which have been studied, this in turn may affect the realization of a school for all.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vilka likheter och skillnader i undervisningen som finns mellan en grundsärskoleklass och en grundskoleklass. Undersökningens metod är strukturerade observationer genomförda av två observatörer i en grundskoleklass och i en särskoleklass på samma skola. Olika aspekter av undervisningen observerades, av vilka några kan anses utgöra förutsättningar för en inkluderande undervisning. Dessa är: samarbete mellan pedagoger i undervisningen, ledarskapsmodeller, cooperativt lärande (samarbetsinlärning), dynamisk pedagogik samt samarbete mellan pedagoger i problemlösande undervisning. Resultatet visar på likhet mellan de båda skolformerna beträffande användandet av en organismisk modell med ett demokratiskt ledarskap, där grundsärskolans pedagoger endast använder det aningen mer frekvent än grundskolans pedagoger. Båda skolformerna använde även en mekanisk modell med ett auktoritärt ledarskap, i grundsärskolan förekom detta i mindre utsträckning än i grundskolan. Likheterna mellan skolformerna är att båda använder sig av ett växelspel mellan modellerna och ledarskapen och där båda skolformerna hade en tonvikt på en mekanisk modell med ett auktoritärt ledarskap. Resultatet visar på skillnader mellan de båda skolformerna avseende samarbetet mellan pedagogerna i problemlösande undervisning. I grundskolan hade pedagogerna mer frekvent ögonkontakt med varandra än pedagogerna i grundsärskolan har. Vad beträffar samtal för överenskommelse samt organisatoriska frågor utövades dessa i mindre utsträckning av pedagogerna i grundsärskolan jämfört med de i grundskolan. Analysen av data från åtta observationer visar att inkluderande undervisning bedrivs till viss del i de båda skolformerna, men att en traditionell pedagogik genomsyrar verksamheten, vilket kan påverka förverkligandet av målsättningen av en skola för alla. The purpose of this study is to examine what similarities and differences in teaching can be found when comparing a special needs school program and a mainstream primary school program. The study has been performed by two observers, using the method of structured observations, in a mainstream primary school program and a special needs school program; both programs were observed within the same school. Different aspects of teaching were observed, some of which may constitute conditions of an inclusive education. The aspects observed were: cooperation between teachers during class, leadership, cooperative learning, dynamic pedagogics and cooperation between teachers in problem-solving oriented teaching. The results show that there are similarities between the two school structures regarding the use of an organismic model with a democratic leadership, where the special needs school program teachers use it slightly more frequently than those of the mainstream primary school program. Both school structures also used a mechanical model with an authoritative leadership, this was used to a lesser extent in the the special needs school program than in the mainstream primary school program. The two school structures show similarities in the use of interaction between models and leadership, where both school structures emphasize on a mechanical model with an authoritative leadership. The results show differences between the two school structures regarding the cooperation between teachers in problem-solving oriented teaching. The mainstream primary school program teachers more frequently make eye-contact with each other than the teachers of the special needs school program. Regarding communication with the purpose to reach agreement and in organisational issues, the special needs school program teachers practice this to a lesser extent than those of the mainstream primary school program. The analysis of data from eight observations show that inclusive education is practiced in both school structures to some extent but that traditional pedagogic methods permeate the educational programs which have been studied, this in turn may affect the realization of a school for all.

Utgångspunkten för denna uppsats var att ta reda på hur medarbetare inom barn och utbildningsförvaltning i en kommun tolkar begreppet inkludering samt hur de beskriver och agerar kring inkluderingsarbete i praktiken. Parallellt med detta genomfördes en fördjupande teoretisk granskning av forskning inom inkluderingsområdet med avsikt att skapa en utökad förståelse för inkludering som begrepp. Det forskningsperspektiv som använts är fenomenografisk ansats och som analysverktyg användes sjustegsmodellen i fenomenografisk metod. Studien sökte genom kvalitativa intervjuer svar på hur pedagoger, skolledare och förvaltningsledare reflekterade om, förstod, beskrev och arbetade för inkludering i sin vardag. Styrdokument som skollag och läroplaner gav tillsammans med forskning och annan litteratur bakgrund för studien. Det empiriska underlaget för undersökningen bestod av halvstrukturerade intervjuer. De genomfördes med sammanlagt 14 medarbetare i förskola, skola och förvaltning samt med förskolechefer och rektor i förskola och skola. Resultaten visade att det finns skillnader mellan hur olika företrädare i kommunens barn och utbildningsförvaltning tolkar och använder inkludering som begrepp. Skillnaderna visade sig både inom och mellan olika yrkesgrupper. Det visade sig också finnas olikheter mellan verksamheter när det gäller medarbetarnas medvetenhet om vad begreppen betyder. Det framträdde likheter mellan de intervjuade när det gällde förhållningssätt och värdegrund men däremot olikheter när det gäller hur medvetet man arbetar med inkluderingsfrågor på ett systematiskt och vetenskapligt förankrat sätt.

<p><p>I tidigare forskning har det framkommit att elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan har olika möjligheter att delta i den ordinarie undervisningen med övriga elever. Syftet med examensarbetet är att redogöra för hur pedagoger beskriver att de arbetar med att inkludera elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan samt vilka förutsättningar som krävs för en inkluderande skolverksamhet. Syftet har besvarats genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger som undervisar elever som läser efter särskolans kursplaner i grundskolan i de tidigare åldrarna (F-5). Studiens resultat visar att det är stor skillnad i hur pedagoger arbetar för att inkludera elever. Pedagoger ger olika förutsättningar för eleven att delta i skolverksamheten beroende på om undervisningen individanpassas samt vilket stöd eleven ges. De förutsättningar som krävs för inkludering är pedagogers gemensamma planering, stöd, kompetens att möta elevers olik-heter samt pedagogens förhållningssätt.</p></p>

I tidigare forskning har det framkommit att elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan har olika möjligheter att delta i den ordinarie undervisningen med övriga elever. Syftet med examensarbetet är att redogöra för hur pedagoger beskriver att de arbetar med att inkludera elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan samt vilka förutsättningar som krävs för en inkluderande skolverksamhet. Syftet har besvarats genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger som undervisar elever som läser efter särskolans kursplaner i grundskolan i de tidigare åldrarna (F-5). Studiens resultat visar att det är stor skillnad i hur pedagoger arbetar för att inkludera elever. Pedagoger ger olika förutsättningar för eleven att delta i skolverksamheten beroende på om undervisningen individanpassas samt vilket stöd eleven ges. De förutsättningar som krävs för inkludering är pedagogers gemensamma planering, stöd, kompetens att möta elevers olik-heter samt pedagogens förhållningssätt.

Studiens syfte är att undersöka hur lärarna på handelsprogrammet arbetar med ett inkluderande arbetssätt, samt deras uppfattningar om arbetet med ett inkluderande arbetssätt, tillgänglighet och individanpassning i undervisningen. Syftet kompletteras med att introducera ett annat begrepp - digitalisering och dess påverkan över omtalade områdena. Undersökningen är av kvalitativ art och bedrivs i form av en fallstudie med holistisk infallsvinkel där analysenheten är handelsprogrammet, ett yrkesprogram på en gymnasieskola. För att kunna betrakta praktiken ur olika infallsvinklar samlades empirin genom klassrumsobservationer kompletterade med semistrukturerade intervjuer. Studien bekräftar tidigare forskning och visar en spänning mellan lärarnas handling och uppfattning när det gäller begreppen inkluderande arbetssätt och tillgänglighet, samt påpekar ett behov av utvidgning i lärarnas förståelse över koncepternas innebörd genom kollegialt lärande eller under lärarutbildningen. Studien utmynnar även i en diskussion om begreppsanvändning och yrkesspråk som pelare av lärarprofessionaliteten. Digitalisering ses i generella drag ha en positiv påverkan över lärarnas arbete med ovannämnda områdena men ses komma hand i hand med självdisciplin och som källa till förändringar på olika plan: i undervisningen, lärares planeringsarbete, och lärarens roll i klassrummet.

Syftet med studien är att undersöka fritidspedagogers arbetssätt med inkludering av nyanlända elever på fritidshemmen. Jag har valt följande frågeställningar: Hur beskrivs inkludering utifrån fritidspedagogernas perspektiv och hur kan detta arbete utvecklas? På vilket/vilka sätt arbetar fritidspedagogerna med inkludering och i samverkan med nyanlända elevers vårdnadshavare? Hur beskriver fritidspedagogerna ett inkluderande arbetssätt utifrån de språksvårigheter som föreligger? Studien baseras på en kvalitativ forskningsmetod i form av en semistrukturerad fokusgruppsintervju, där fyra verksamma fritidspedagoger deltog i forskningsstudien. Resultatet visar att en trygg och välkomnande miljö i socialt sammanhang spelar en viktig roll i inkluderingsarbetet av nyanlända elever. Lek, spel och olika gruppaktiviteter påverkar deras språkinlärning positivt. Vidare visar resultatet att delaktighet, känsla av samhörighet och gruppgemenskap förstärker kvaliteten på fritidspedagogernas inkluderingsarbete. Det framkommer även i resultatet att språkförbistring är ett svårt hinder i kommunikation med vårdnadshavare och elever. Utifrån resultatet betonas vikten av förkunskap om de nyanländas kulturella, sociala bakgrund, tidigare skolerfarenheter och språknivå för ett framgångsrikt inkluderingsarbete på fritidshemmet. Min studie visar att ytterligare forskning behövs inom detta område.

Syftet med studien var att ta reda på hur lärare i fritidshem arbetar med inkludering och hur verksamheten planeras för att ge alla elever möjlighet att delta utifrån sina förutsättningar. För att svara på syftet utgick studien ifrån tre forskningsfrågor: Hur definierar lärare i fritidshem begreppet inkludering? Hur arbetar lärare i fritidshem med inkludering? Hur beskriver lärare i fritidshem de svårigheter och utvecklingsmöjligheter som finns gällande ett inkluderande arbetssätt? För att besvara dessa frågor använde vi kvalitativ metod och intervjuer. Sex lärare i fritidshem intervjuades för att få svar på hur de ser på inkludering och hur de själva anser att de arbetar inkluderande. I studien framkom det att begreppet inkludering tolkas på flera olika sätt. En tolkning var att begreppet handlar om tillhörighet där de intervjuade nämnde ord som trygghet och gemenskap. En annan tolkning var att begreppet handlar om delaktighet, att alla elever är delaktiga. Det framkom även att svårigheten med ett inkluderande arbetssätt ofta är kopplat till bristen på personal och tid samt att man på fritidshemmen har stora barngrupper och att resurspersoner inte finns tillgängliga på eftermiddagarna. Flera av de intervjuade pratade även om hur viktigt det är att inkludera alla elever, även de som inte är i behov av särskilt stöd. Fritidslärarna förklarade att de arbetar inkluderande genom att bland annat ta vara på elevernas intresse och behov vid planeringar för att få eleverna att vilja delta i aktiviteterna.

Lärarens uppdrag har under de senaste åren blivit mer och mer mångfacetterat, och med ökade krav på inkluderande förhållningssätt ska undervisningen i klassrummet anpassas utifrån allas individuella behov och förutsättningar. Skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014, vilket medförde att många åtgärder som tidigare hamnat under särskilt stöd hamnade under lärarens ansvar inom undervisningens ram som begreppet extra anpassningar. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetet med extra anpassningar ser ut, hur pedagoger beskriver arbetet med extra anpassningar och hur elever upplever att de får stödet. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med sju pedagoger och tre elever på sammantaget tre olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats med sociokulturellt, relationellt perspektiv i bearbetning och analys av resultat. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar är levande och tas fram och utformas tillsammans med eleverna men svårigheter finns ibland med att få eleverna att använda dem i undervisningen på grund av att de känner sig utpekade. Resultatet synliggör även framgångsrika strategier som deltagande pedagoger använder för att få arbetet med extra anpassningar naturligt och inkluderande, nämligen att göra dem mer tillgängliga, att lyfta upp dem på gruppnivå så att de ibland är valbara för alla. Ytterligare en strategi är att vara konsekvent normgivande i sitt förhållningssätt mot att alla är olika, lär sig på olika sätt och att det inte är något som är konstigt. Det har gjort att de har fått ett tillåtande klassrumsklimat där eleverna inte känner att det är utmärkande att de behöver extra anpassningar. Om arbetet med extra anpassningar blir naturligt för alla så blir det mindre utpekande och känslan av att vara udda minskas. ii Arbetet med extra anpassningar handlar i mångt och mycket om att skapa goda lärmiljöer där alla elevers olikheter tas tillvara ur ett relationellt sätt att se på eleven som vem och inte vad, där ett tillåtande arbetsklimat gör skolundervisningen tillgänglig för alla. I mitt resultat har jag hittat flera faktorer som tyder på att eleverna känner sig trygga när ett inkluderande arbetssätt används och lärarna med fasta ramar och förhållningssätt arbetar med tydlighet mot värdegrundande frågor och tar diskussioner dagligen, när de dyker upp, om allas olikhet som norm och allas lika värde som gemensamt rättesnöre.

Gymnasieskolan är en frivillig skolform, men för de elever som hoppar av gymnasiet eller går utgymnasiet utan fullständiga betyg begränsas möjligheterna i livet efter skolan avsevärt. Tidigare studiervisar att stöd i form av specialpedagoger och speciallärare i gymnasieskolan är lågt, jämfört med grundskolan. Tidigare studier visar också att många gymnasieskolor i Sverige, i stor utsträckning, ger individuellt riktat stöd till elever utanför klassrummet. Syftet med denna studie var att undersöka hur stöd till elever organiseras på två fristående gymnasieskolor och vilka dilemman skolorna måste hantera. Det teoretiska ramverket var dilemmaperspektivet. Studien hade en kvalitativ forskningsansats och fallstudier användes som metodansats. Resultatet visar att det finns en stor medvetenhet om inkludering och målet är att alla elever ska få det stöd de behöver i den vanliga klassrumsmiljön, även om visst individuellt riktat stöd till elever utanför klassrummet finns. En implikation till specialpedagoger är att det behövs mer kunskap om anpassning av undervisning för att öka graden av inkludering. Ett förslag till vidare forskning är studier av orsaker till att ett relativt högt antal elever hoppar av gymnasiet ellergår ut gymnasiet utan examen.