Studien har haft som syfte att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 planerar och genomförundervisning i teknik. Frågeställningarna som tagits fram för att för att få svar på studiens syfteär: hur beskriver lärarna att de planerar för teknikämnet, allmänt och i relation till det centralainnehållet för årskurs 1-3?, hur beskriver lärarna att de undervisar relaterat till det centralainnehållet i teknik för årskurs 1-3? samt vilka undervisningsmetoder används, enligt lärarna?Dessa frågor har det sökts svar på genom kvalitativa intervjuer med åtta lärare i årskurs 1-3.I resultatet framkommer att teknik är ett ämne som inte fullt ut har fått fäste i årskurs 1-3, då detvisar sig att flera lärare i studien saknar förtrogenheten med ämnets kursplan och planering ochundervisning beskrivs till stor del bedrivas tillsammans med No-ämnena. Teknikämnet har haften egen kursplan i tjugo år. Trots detta saknas på många skolor lärare med utbildning i tekniksamt material. Det framgår dock också i resultatet att några av de intervjuade lärarna ärintresserade och väl insatt i ämnets kursplan, även material i form av Skellefte-tekniken och NTAanvänds av flertalet av lärarna i studien. Teknikämnet behöver stärkas ytterligare som eget ämneoch i högre utsträckning undervisas separat för att ge eleverna en god uppfattning av vad som är teknik

Inledning:Avsikten med studien är att ta reda på hur lärare uppfattar styrdokumenten och avsaknad av kunskapskrav i ämnet teknik för årskurs 1-3. Vi vill undersöka hur lärarna tror att eleverna upplever lektionerna, både innehållsmässigt och ur genusperspektiv, samt hur lärares kompetens, tillgång till material, tid och lokal påverkar undervisningen.Studiens syfte:Studiens syfte är att undersöka förutsättningar för undervisning i teknikämnet i årskurs 1-3, lärares attityd och tolkning till teknikämnet och genus.Metod:Kvalitativ metod är vald, med semistrukturerad intervju som verktyg. Sex lärare intervjuades för årskurs 1-3, med behörighet att undervisa i teknik.Resultat:Det visade sig att de lärare som intervjuades upplevde att det kan vara svårt att undervisa i teknik. Detta på grund av att det inte finns läromedel eller material och att de ibland kunde uppleva att ämnet inte ansågs viktigt i skolan. Lärarna tolkade styrdokumenten olika i ämnet teknik. De intervjuade lärarna ville synliggöra för eleverna att teknik är en del av samhället och att de möts av teknik överallt, vilket överensstämmer med läroplanen. Överlag upplevde lärarna att alla elever ställde sig positiva till den undervisning de fick ta del av och någon skillnad i genus fanns inte, enligt lärarna. De upplevde att det kan vara möjligt att det synliggörs i högre årskurser. Studien visade att det var skillnader i vilken årskurs eleverna fick ta del av teknikundervisning, enligt Skollagen ska skolan vara likvärdig över hela landet.

I denna studie har vi undersökt hur utbudet av barnböcker ser ut på sex olika förskoleavdelningar med avseende på genus och jämställdhet. Detta gjordes på fyra olika åldersindelade förskolor, med inriktning mot de yngsta åldrarna 1-3 år. Avdelningar för barn mellan 1-3 år valdes eftersom att tidigare forskning visar att barnen redan under dessa första år får en uppfattning om hur de ska förhålla sig gentemot varandra, samt vilka förväntningar som finns på dem själva beroende på vilket kön de har. Via samtal med en pedagog per avdelning har vi fått reda på hur böckerna lånas och används. Vi har analyserat förskoleavdelningarnas sammanlagda utbud, 107 böcker, med hjälp av en modell som vi själva utformat. Denna har vi gjort utifrån tidigare forskning samt utifrån egna reflektioner från vår verksamhetsförlagda utbildning. Utifrån analysen framkom att bilderna såg relativt jämställda ut mellan könen, i jämförelse med tidigare forskning. Resultatet visade att det går 1,2 manliga karaktärer per kvinnlig bild. I textanalysen är skillnaden dock större mellan könen, där manliga pronomen är vanligare än kvinnliga pronomen. Resultatet här blev 2,3 manliga pronomen per kvinnligt pronomen. Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att det är relativt jämställt mellan könen i det undersökta barnboksutbudet.

Zugl.: Münster (Westfalen), Univ., Diss., 2005

Zugl.: Münster, Univ., Diss., 2005.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur läroböcker inom ämnet matematik är uppbyggda gällande taluppfattning och användandet av tal samt om materialet i de aktuella läroböckerna skiljer sig beträffande taluppfattning och talsanvändning i årskurs 1-3. Läroböcker utgör en form av läromedel och finns samt används i skolan. Taluppfattning är grundläggande för elevernas förståelse och utvecklande av matematiska kunskaper och en stor del av matematiken och utgör därför ett intressant ämne att forska om. I och med användandet av läroböcker i skolan samt taluppfattningens betydelse för utvecklandet av matematiska kunskaper är det intressant att se sambandet mellan dessa två. För att besvara frågeställningarna har en systematisk litteraturstudie genomförts, det vill säga en systematisk inventering av för frågeställningarna relevant tidigare genomförd och publicerad forskning. Resultatet av litteraturstudien visar att läroböcker berör taluppfattning på olika sätt och arbetar med tal, taluppfattning och användning av tal i olika sammanhang. Studierna visar även att läroböckerna prioriterar olika områden av taluppfattning medan andra områden fyller en liten eller ingen del av lärobokens innehåll. Gestaltandet ser olika ut, men bygger på samma innehåll. De berörda studierna som är sammanställda är studier från Cypern, Taiwan, Irland, USA, Kina och Grekland. Kina och Taiwan är två av de länderna som uppvisar bäst resultat inom ämnet matematik, enligt TIMSS undersökning och i denna studie synas två av Kinas läroböcker. En äldre traditionell lärobok som använts i många år samtidigt som deras nya reformerade är omarbetad för att förbättra elevernas kunskaper ytterligare. Även två läroböcker från Taiwan ingår i denna studie, TTA och TTB. Dessa två sticker ut och skiljer sig mycket från de övriga läroböckerna från blad annat Cypern och Irland. Både TTA och TTB använder ett unikt utseende gällande frågornas utformning och hur de är ställda samt består av tvillingfrågor.

Förmågan att kommunicera är något som framhålls viktigt i de flesta ämnen i Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem 2011 (Skolverket 2011). Matematikämnet är inget undantag. Undervisningen ska sträva efter att eleverna ska utveckla fem matematiska förmågor. Kommunikationsförmågan är en av dessa, och innebär att kunna utbyta information om ett matematiskt innehåll. Enligt våra erfarenheter präglas matematikundervisningen av individuellt arbete, där kommunikationsförmågan hamnar i skymundan. Syftet med denna studie är att undersöka hur några lågstadielärare definierar kommunikationsförmågan samt hur de organiserar undervisningen för att ge eleverna möjlighet att utveckla denna förmåga. Vi vill även undersöka hur läroböckerna uppmuntrar eleverna att använda kommunikationsförmågan. För att få svar på detta utförs tre intervjuer med yrkesverksamma lärare. Likaså observeras en matematiklektion med respektive lärare. En läromedelsanalys genomförs också av de läroböcker som de verksamma lärarna använder. Resultatet visar att lärarnas definitioner av kommunikationsförmågan skiljer sig åt. De undervisningsmetoder som lärarna använder för att möjliggöra elevernas utveckling av förmågan är främst problemlösningsuppgifter, genomgångar samt att de uppmuntrar eleverna att redogöra för sina lösningsstrategier. Resultatet av läromedelsanalysen visar att uppgifterna i läroböckerna i mindre omfattning uppmuntras att använda kommunikationsförmågan. Utformningen av de uppgifter där kommunikationsförmågan uppmanas består främst av att beskriva tankesätt, med hjälp av olika uttrycksformer, men även spel och räknehändelser framkommer i resultatet.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur läroböcker inom ämnet matematik är uppbyggda gällande taluppfattning och användandet av tal samt om materialet i de aktuella läroböckerna skiljer sig beträffande taluppfattning och talsanvändning i årskurs 1-3. Läroböcker utgör en form av läromedel och finns samt används i skolan. Taluppfattning är grundläggande för elevernas förståelse och utvecklande av matematiska kunskaper och en stor del av matematiken och utgör därför ett intressant ämne att forska om. I och med användandet av läroböcker i skolan samt taluppfattningens betydelse för utvecklandet av matematiska kunskaper är det intressant att se sambandet mellan dessa två. För att besvara frågeställningarna har en systematisk litteraturstudie genomförts, det vill säga en systematisk inventering av för frågeställningarna relevant tidigare genomförd och publicerad forskning. Resultatet av litteraturstudien visar att läroböcker berör taluppfattning på olika sätt och arbetar med tal, taluppfattning och användning av tal i olika sammanhang. Studierna visar även att läroböckerna prioriterar olika områden av taluppfattning medan andra områden fyller en liten eller ingen del av lärobokens innehåll. Gestaltandet ser olika ut, men bygger på samma innehåll. De berörda studierna som är sammanställda är studier från Cypern, Taiwan, Irland, USA, Kina och Grekland. Kina och Taiwan är två av de länderna som uppvisar bäst resultat inom ämnet matematik, enligt TIMSS undersökning och i denna studie synas två av Kinas läroböcker. En äldre traditionell lärobok som använts i många år samtidigt som deras nya reformerade är omarbetad för att förbättra elevernas kunskaper ytterligare. Även två läroböcker från Taiwan ingår i denna studie, TTA och TTB. Dessa två sticker ut och skiljer sig mycket från de övriga läroböckerna från blad annat Cypern och Irland. Både TTA och TTB använder ett unikt utseende gällande frågornas utformning och hur de är ställda samt består av tvillingfrågor. / <p>Matematik</p>

Denna studie grundar sig i en tidigare litteraturstudies resultat vilken lyfte fram kommunikation som det främsta verktyget för lärare att använda då det kommer till att utveckla elevers begreppsförståelse. I litteraturstudiens resultat presenterades olika kommunikationsmönster för lärare att använda men också hur elevers vardagliga språk och redan befintliga erfarenheter kring begrepp kan användas för att utveckla den begreppsliga förmågan i matematik. Utifrån det beskrivna resultatet ovan genomfördes en empirisk undersökning i syfte att få kunskap om hur lärare säger sig använda kommunikation i sin undervisning för att utveckla elevers begreppsförståelse i matematik. Resultatet för undersökningen, som grundar sig i lärarintervjuer, visar att kommunikation, på olika sätt, används till att utveckla elevers begreppsförståelse i matematik. Samtliga lärare som intervjuats till studien sa sig alla ta hänsyn till elevers befintliga kunskaper och erfarenheter, samtidigt som några av dem inte sa sig använda inte de informella definitioner som förespråkas i litteraturstudiens resultat. Resultatet synliggjorde också olika kommunikationskonstellationer som lärare lyfte fram i syfte att utveckla elevers begreppsförståelse, men också hur matematikboken kan användas som underlag för kommunikation i ovan nämnda syfte. / <p>Matematikdidaktik</p>

Undersökningens syfte är att sammanställa vad den didaktiska forskningen kommit fram till angående hur lärare kan upptäcka lässvårigheter hos elever i årskurs 1–3 utifrån ett läsinlärningsperspektiv, samt hur lärarens kunskaper, inställningar och metoder påverkar elever i lässvårigheter. Litteraturen som använts i denna studie har hittats genom informationssökning i tre databaser, ERIC, PsycINFO och SWEPUB. Tre doktorsavhandlingar och sex vetenskapliga artiklar har använts för att få fram resultatet. Resultatet visar att flera forskare anser att lärare behöver ha kunskap inom de olika problemområden som elever kan uppleva under läsinlärningen. Det betyder att lärare behöver ha kunskap om hur läsinlärning är uppbyggt för att kunna förstå vad det är eleven har svårigheter med. Resultatet visar även att läraren vanligtvis upptäcker lässvårigheter på grund av brister inom fyra områden och därmed är det extra viktigt läraren har kunskap inom de fyra områdena. Utöver det visar forskning att identifiering av elever i lässvårigheter bör ske så tidigt som möjligt, helst innan eleven börjar i årskurs ett. Anledningen till att identifiering bör ske tidigt är för att eleven inte ska hamna efter resten av klassen. Dock visar forskningen att flertalet lärare har en inställning till lässvårigheter som kallas ”vänta-och-se” pedagogik. Det innebär att lärarna väntar med att identifiera lässvårigheter hos eleverna eftersom de tror att svårigheterna beror på elevernas mognad. Den här attityden kan orsaka mer svårigheter för eleverna och därmed minska deras läslust. När läraren har identifierat lässvårigheter hos en elev behöver de har tillräckligt med kunskap om metoder för att stödja eleven. Läraren behöver ha kunskap om olika metoder och kunna vara flexibel i sin undervisning eftersom det kan finnas många olika sorters lässvårigheter som kräver olika metoder i en klass. Därmed behöver bra lärare ha god kunskap om läsinlärning, lässvårigheter och metoder, dessutom behöver läraren ha en inställning att vilja identifiera lässvårigheter så tidigt som möjligt.