Syftet med denna kunskapsöversikt är att skapa en bild av hur det kooperativa lärandet inverkar på grundskoleelevers språkutveckling, men även vilka möjligheter och utmaningar som framkommer i det kooperativa lärandet. Genom en systematisk litteratursökning valdes tio forskningsstudier ut som ligger till grund för översikten. Forskningen är internationell och genomförd i flera olika delar av världen. Artiklarnas studier redogör inte specifikt för svenskämnet utan inriktas på andra ämnen som innefattar språket som verktyg för lärande. Studierna är inte direkt kopplade till språkutveckling i ämnet svenska, men behandlas i översikten eftersom språkutveckling förekommer i all undervisning oberoende av ämne. I vår analys av resultaten användes tematisk analys där vi kodat vårt insamlade material för att skapa teman och underteman. I resultatet beskriver vi hur elevers språkutveckling påverkas positivt i det kooperativa lärandet och även att sociala relationer och samarbetsförmågor främjas. Vidare visar resultatet att både hög- och lågpresterandeelever fördjupar sina kunskaper genom kooperativt lärande. Slutligen fann vi hur majoriteten av elever var positivt inställda till det kooperativa lärandet som också hjälpte dem att i större utsträckning utveckla en tilltro till sin egen förmåga. Utmaningarna vi har hittat i undervisning som bygger på kooperativt lärande berör konflikter som uppkommer ur elevernas olika prestationsnivåer eller kring arbetsfördelningen. Ytterligare utmaningar handlar om bristande struktur, tidsaspekter och problem i implementeringen, vilket till stor del kan härledas till lärarens roll som framstår som avgörande i det kooperativa lärandet. Avslutningsvis diskuteras vikten av samarbetsförmågor. Framtida forskningsförslag presenteras och eventuella brister i översikten lyfts fram.

Denna uppsats undersöker hur elever upplever införandet av kooperativa strukturer i undervisningen, hur det påverkar deras talutrymme, delaktighet och arbetsglädje, eftersom eleverna på den skola jag ville undersöka inte kände att de upplevde arbetsglädje eller delaktighet i den mån skolledning och lärare önskade. De upplevde inte heller att de var aktiva och fick prata och berätta så mycket som de ville om ämnet på lektionerna. Jag ville se om införandet av kooperativa strukturer kunde påverka detta åt det positiva hållet. Syftet med den här magisteruppsatsen var således att undersöka hur införandet av kooperativt lärande påverkade talutrymmet, delaktigheten och arbetsglädjen för eleverna i år 4–6. För att undersöka uppsatsens syfte använde jag mig både av enkäter och intervjuer i min studie och den är alltså genomförd med mixed methods. Enkäterna utfördes vid två tillfällen; ett innan implementeringen av kooperativt lärande och ett efter cirka fyra månader. Efter de båda enkättillfällena genomfördes fyra semistrukturerade gruppintervjuer. Enkäterna analyserades med hjälp av t-tester och intervjuerna genom tematisk analys. Enkätsvaren visade inte några statistiskt säkerställda skillnader (vare sig positiva eller negativa) efter att kooperativa strukturer införts i undervisningen. I intervjuerna framkom det att eleverna i studien upplevde både arbetsglädje, delaktighet och att de hade ett stort talutrymme i klassrummen, men de uttryckte inte att de upplevde att det hade ökat i och med införandet av kooperativt lärande. Jag lyfter i min diskussionsdel fram tankar kring varför det blev så.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma lärare i årskurserna F-3 upplever fördelar respektive begränsningar i arbetet med kooperativa lärandemetoder och hur lärare legitimerar användningen av kooperativa lärandemetoder i språkutvecklande syfte hos elever med svenska som andraspråk i språkligt heterogena klassrum. Teoretiska perspektiv som används är dialogisk undervisning, muntlig interaktion ur ett andraspråksperspektiv, kooperativt lärande och kooperativa strukturer. Studien bidrar med lärares uppfattningar om användningen av kooperativa lärandemetoder i de yngre skolåren. Det är en kvalitativ intervjustudie med åtta yrkesverksamma lärare från olika kommuner i Skåne. För att analysera vår insamlade empiri har vi utgått från en tematisk analys genom våra transkriberingar, kodning av empirin och tematisering. I resultatanalysen har vi sammanställt lärarnas syn på kooperativa lärandemetoder generellt och för elever med svenska som andraspråk, med både fördelar och begränsningar. Genom att eleverna får arbeta i mindre grupper har lärarna upplevt att de vågar språka vilket de i förlängningen anser gynna språkutvecklingen, speciellt hos elever med svenska som andraspråk. Begränsningar som framkom var främst tid och personalresurser. Sammanfattningsvis legitimerar lärarna kooperativa lärandemetoder genom att gruppinteraktionen ger eleverna större talutrymme vilket gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vi diskuterar den rådande enspråksnormen i svenska klassrum och diskuterar kooperativa lärandemetoder utifrån ett flerspråksperspektiv.

Syftet med studien är att undersöka om lärare uppfattar kooperativt lärande som ett språkutvecklande arbetssätt för elever med svenska som andraspråk. I studien undersöks dessutom hur lärarna ser på modersmålsanvändningen för sina elever med svenska som andraspråk. De teorier och den tidigare forskning som vi grundar vårt arbete i berör sociokulturellt perspektiv, teorier kring kooperativt lärande men även språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt för elever med svenska som andraspråk. Undersökningen bygger på kvalitativa undersökningsmetoder i form av intervjuer och observationer. Intervjuerna och observationerna genomfördes på två skolor i olika kommuner. I analys av resultatet har innehållsanalys använts där vi kategoriserat och färgkodat insamlade data. I resultatet och analysen redogör vi för hur verksamma lärare ser på kooperativt lärande, språkutveckling och elevers användning av modersmål i sitt klassrum. I vårt resultat har vi fått fram att lärarna anser att kooperativt lärande är ett arbetssätt som kan vara språkutvecklande för elever med svenska som andraspråk. Resultatet visar även att elevers användning av sitt modersmål uppmuntras i olika grad beroende på vilken lärare eleven har.

Syftet med studien är att ta reda på vilka uppfattningar låg och mellanstadielärare har om kooperativa strategier i sin matematikundervisning, vilket sätt lärarna uppfattar att eleverna gynnas kunskapsmässigt och socialt när de arbetar med kooperativa strategier, samt lärarnas uppfattning av de mest förekommande kooperativa strukturer och strategierna i matematikundervisningen. Fem lärare som aktivt arbetar kooperativt i sin matematikundervisning har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna anser att eleverna gynnas av kooperativa strategier då det främjar elevernas lärande, sociala förmågor och att eleverna blir mer engagerade och aktiva. Eleverna får träna på det sociala samspelet där eleverna tillåts att diskutera, samarbeta och utbyta kunskaper med varandra. Lärarna upplever att de får en större inblick över vilka matematiska förmågor eleverna kan, och vilka förmågor de behöver träna på när de arbetar med kooperativa strategier. Lärarna anser att elevernas kommunikativa förmåga och samarbetsförmåga gynnas positivt när de tilldelas möjlighet att kommunicera och diskutera matematik. Vidare menar lärarna att eleverna även lär sig sätta ord på sina kunskaper.

Syftet med denna fallstudie är att belysa vilka kooperativa strukturer som tillämpas i eleversmatematikundervisning samt varför, detta utifrån ett lärarperspektiv. Tyngdpunkten ligger vid hurdet kooperativa lärandet påverkar elevernas kunskapsutveckling i ämnet matematik utifrån läraresupplevelser. Data samlas in genom kvalitativa intervjuer och observationer som komplement, fyralärare och elever från förskoleklass till och med årskurs tre deltar i studien. Analysen sker genomen hermeneutisk ansats där den insamlade datan kategoriseras, analyseras och tolkas. Resultatetvisar att samtliga lärare tillämpar kooperativa strukturer så som EPA-modellen och lärpar.Strukturerna bidrar med att stärka elevernas samarbetsförmåga och relationsskapande medvarandra, vilket är viktigt för att skapa kooperativa strukturer i klassrummet enligt lärare. Detskapar ett inkluderande klassrumsklimat där alla elever kan bidra med kunskap och lärande.Resultatet påvisar även att eleverna genom kooperativt lärande utvecklar sin matematiskakompetens. Den matematiska kompetensen innefattar åtta förmågor som eleverna behöver för attbemästra olika matematiska utmaningar som eleverna möter, både i skolan och i sitt dagliga liv.Med stöd i lärares upplevelser, intervjuer, observationer, teori och forskning, visar studien attkooperativt lärande och strukturer som tillämpas, stöttar och utvecklar elevernas lärande ochkompetens i matematikämnet genom att främja deras förmågor, kunskaper samt attityd, prestationoch inställning

Studiens syfte är att undersöka några lärares motivering att främja språkutveckling hos yngre elever via användandet av kooperativt lärande i svenskundervisningen. Vidare är syftet att få en djupare förståelse för hur kooperativt lärande konkret används i svenskundervisningen. Kooperativt lärande är en arbetsmetod som bygger på social interaktion och samarbete mellan elever för att främja lärande och språkutveckling. Metoden grundar sig på det sociokulturella perspektivet, vilket är anledningen till att vi valde att utgå från denna teori i vår studie. Studien bygger på kvalitativa metoder där semistrukturerade intervjuer och observationer har genomförts med fem verksamma lågstadielärare från två olika kommuner. Resultatet visar att lärarna anser att kooperativt lärande är språkutvecklande eftersom arbetsmetoden utgår från social interaktion och tillåter eleverna att dela med sig och ta del av andras språkkunskaper. Dessutom gynnas eleverna genom användningen av kooperativa strukturer, samtal och kommunikation, stöttning och delaktighet. Det framgår också av resultaten att lärarna uppfattar att kooperativt lärande har en positiv påverkan på klassrumsmiljön på grund av ökat samarbete och förbättrad gruppsammanhållning. Samtidigt lyfter lärarna upp utmaningar med kooperativt lärande, som att få till fungerande grupper, bedömning av enskilda elevers prestationer och tidsbrist.

Med denna studien vill vi få en ökad kunskap om lärares arbete med kooperativa strukturer i svenskundervisningen. Vi vill bidra till kunskap om möjligheter men även begränsningar med kooperativt lärande. De teoretiska utgångspunkterna studien utgår ifrån är sociokulturellt perspektiv, proximala utvecklingszonen, fem kooperativa grundprinciper och Social Interdependence Theory. En kvalitativ forskningsmetod används där semistrukturerade intervjuer genomförs med sex lärare som undervisar i årskurs 1-3. Intervjuerna bestod av elva frågor och genomfördes via Google Meet. Resultatet visar utifrån lärarnas beskrivningar att de arbetar regelbundet med kooperativa strukturer i svenskundervisningen. Lärarna anser att alla kooperativa strukturer utvecklar elevers kommunikationsförmåga samt språk och kunskaper. Strukturerna EPA, APE och Mötas på mitten lyfts speciellt fram som framgångsrika i de yngre årskurserna. Resultatet visar att ett av skälen till att introducera kooperativa strukturer är för att lärarna anser att det bidrar till en uppstyrd och tydlig lärandesituation som bygger på kommunikation. Lärarna anpassar strukturerna efter elevernas behov och använder strategierna roller, lärpar och lärgrupper i samband med en kooperativ undervisning för att öka elevers delaktighet och kommunikation. Resultatet visar vidare att lärarna tycker att kooperativa strukturer stärker bland annat elevers samarbetsförmåga, meningsfulla interaktioner och lärandet av varandra i svenskundervisningen. Men lärarna anser även att det finns begränsningar med genomförandet av kooperativt lärande i undervisningen. Resultat framhäver att bildandet av en dynamisk grupp inte är enkelt. Dels för att några elever har svårt för samarbete och dels elever med exempelvis språklig sårbarhet kan vara svåra att placera. Elever som inte vill delta kan vara svåra att få delaktiga vilket kan leda till ett uteblivet eller ett negativt ömsesidigt beroende i den dynamiska gruppen.

Uppsatsen ämnar undersöka ifall lärare arbetar med kooperativt lärande i litteraturundervisningen, hur de arbetar med litteratur samt vilket arbetssätt eleverna föredrar. Det främsta syftet är att få insikt i lärares och elevers uppfattningar kring litteraturundervisningen och vilka metoder de själva har arbetat med och prefererar. Det görs genom tre lärarintervjuer och en enkät besvarad av tre olika gymnasieklasser med totalt 50 elever. Undersökningen utgår från teorier om att samtal och samarbeten mellan eleverna i litteraturundervisningen ökar deras förståelse för den lästa litteraturen. Den utgår även från att ett kooperativt arbetssätt höjer elevernas arbetsförmåga, förståelse och lärande. Resultaten visar att både lärare och elever föredrar att arbeta tillsammans med litteratur. De intervjuade lärarna menar att kooperativt lärande och elevsamtal förbättrar litteraturundervisningen. Eleverna anser att det är lättare att förstå litteraturen ifall de samtalar om den och får dela sina tankar och perspektiv med andra.