Denna systematiska litteraturstudie undersöker hur kooperativt lärande kan påverka elevers matematiska kunskaper, attityd och motivation i de tidigare skolåren samt vad som krävs för ett framgångsrikt kooperativt lärande i matematikundervisningen. För att få svar på studiens frågeställningar och kunna analysera effekterna av kooperativt lärande i jämförelse med traditionella undervisningsmetoder användes databassökningar. De källor som nyttjades för att söka fram relevanta forskningsartiklar var Unisearch samt ERIC. Resultaten indikerar att kooperativt lärande har en positiv effekt på elevers kunskaper, särskilt inom aritmetik, geometri och problemlösning. Dessutom visar studierna att elevernas attityd och motivation till matematikämnet förbättras genom aktivt deltagande och kunskapsutbyte i en kooperativ lärandemiljö. För att framgångsrikt implementera kooperativt lärande krävs explicita instruktioner samt att läraren modellerar för att eleverna ska kunna lära och använda goda interaktionsförmågor i den kooperativa undervisningen. Samtidigt konstaterades vikten av att lärare ges möjlighet till att diskutera och analysera undervisningsmetoden gemensamt samt att lärare individuellt reflekterar över undervisningen, både under och efter genomförd matematikundervisning.

Syftet med studien är att få kunskaper om hur lärare arbetar med berättande text utifrån kooperativt lärande. I studien undersöks vilka likheter och/eller skill-nader som går att se be-roende på om lärare är utbildade inom kooperativt lärande eller om de bara är mer inspirerade av det kooperativa arbetssättet. Hur lärarna använder kooperativa grundprinciper under lektioner med berättade text ligger till grund för studien. Studien tar även reda på vilka strategier lärarna använder vid arbetet med berättande text.  För att undersöka hur grundprinciper och strategier tillämpas, används observationer av lek-tioner samt en enkät med öppna frågor till lärarna. En enkät till eleverna gör att elevernas upplevelser av olika arbetssätt tillvaratas. Genom observationer och enkäter har studien både kvantitativa och kvalitativa data som har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys och sedan jämförts.  Resultatet visar att det finns skillnader i hur grundprinciperna används beroende på om lärare är utbildade eller inspirerade av kooperativt lärande. Grundprincipen positivt ömsesidigt beroende saknas i de klasser där lärarna är inspirerade av kooperativt lärande vilket får till följd att samar-betet inte alltid fungerade i klasserna och att eleverna inte använde varandra som lärande-resurser. Samtliga lektioner har haft en elevaktiv helklassundervisning där även lärarna haft en aktiv handledningsroll. Vid arbete med berättande text använde samtliga lärare strategier som har stöd i tidigare forskning för läs- och skrivförståelse. Analysen av elevernas enkät-svar visade ett tydligt mönster beroende på om deras lärare är utbildade inom kooperativt lärande eller inspirerade av metoden. Analysen av lärarnas enkätsvar visade att samtliga lärare har samma syn på undervisning i stort, oavsett om de har utbildning inom kooperativt lärande eller bara är inspirerade metoden. Samtliga lärare lyfter att kooperativt lärande bidrar till att höja elevernas delaktighet och stödjande interaktion i arbetet med berättande text.

I den tidigare gjorda kunskapsöversikten fann vi “hål” i forskningen gällande elevers upplevelser om kooperativt lärande. Denna studie undersöker därför elevers upplevelser och erfarenheter om kamratrespons i matematikämnet. Lundgren, Säljö och Liberg (2014, s.308) menar på att kunskap är någonting som växer fram i interaktion mellan elever. Lärandet ses alltså som en del av den mänskliga gemenskapen där skolans uppgift är att involvera människor i samhällets kollektiva kunskaper. Fohlin et al. (2017 s.13) menar i sin tur på att det samhället vi lever i idag är demokratiskt och förväntas därför ha sammanlänkande roller. Varför speglas då inte undervisningen av ett hjälpande beteende. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11, s. 9) slår fast att skolan ska sträva efter att vara en levande och social gemenskap som ska bidra till vilja, trygghet samt lust att lära. Den ska även sträva efter att skapa de ultimata förutsättningarna för elevernas kunskapsutveckling, bildning och tänkande. Varje enskild elev i skolan har rätt att få utvecklas, få en ökad glädje, få möjlighet till att uppleva tillfredsställelse som ges vid framsteg och klara av de svårigheter som kan uppstå. Syftet med studien är därför att undersöka yngre elevers upplevelser och erfarenheter av arbetssättet kamratrespons inom matematikämnet. Vilka är elevernas upplevelser om kamratrespons och hur arbetar eleverna med kamratrespons och varför gör de det? För att finna svar på studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ metod använts, genom fokusgruppsdiskussioner. Resultatet i studien indikerar i huvudsak på att eleverna har en positiv inställning och upplevelse till arbetssättet kamratrespons. Det framgår även att eleverna inte endast tränar ämnesinnehåll utan även sociala förmågor då lärandet sker i en social kontext. Resultatet visar att kamratrespons har positiv inverkan på elevers kunskapsutveckling, uthållighet och motivation. Men förmågan att ge varandra gynnsam respons kräver övning där elevernas ansvarskänsla behöver utvecklas, både för sitt eget men också för gruppens lärande. För att kunna genomföra kamratrespons på korrekt sätt krävs det prioritering från läraren under en längre period. Läraren behöver också ha en förståelse för att arbetssättet inte passar alla elever. Men då forskningen belyser goda effekter när det gäller kooperativt lärande får läraren stöd i sitt didaktiska beslut att arbeta med kamratrespons.

Denna litteraturöversikt är en sammanställning av ett urval från tidigare forskning som gjorts inom det kooperativa lärandet. Det som specifikt undersöks är det kooperativa lärandets effekter på elevers läskunskaper inom årskurs 1-6. Till denna litteraturöversikt har det tagits del av sjutton peer-reviewed granskade artiklar, vars innehåll överlag visar på en positiv effekt, inte bara på elevers läskunskaper utan även bland de kommunikativa förmågorna överlag. Det framgår även att det främst är låg- och medelpresterande elever som drar mest nytta av det kooperativa lärandets metoder. Dock finns det inget konkret empiriskt material som visar på en positiv effekt för högpresterande elever. En studie som redovisas visar resultat som motsäger vad föregående studier kommit fram till. Framtida forskning bör undersöka hur det kooperativa lärandet kan ge en positiv utveckling av samtliga elevers lärande. Detta för att lärare ska kunna skapa ett mer inkluderande och individanpassat lärande.

Den här empiriska studien syftar till att jämföra hur olika gruppsammansättningar kan främja elevers matematiska deltagande och lärande utifrån ett kooperativt förhållningssätt. Studien bygger på en tidigare genomförd systematisk litteraturstudie om elevers delaktighet och lärande genom kooperativa matematiklektioner. Empirin som studien grundas på består av observationer på tolv elevgrupper som arbetade kooperativt med två matematikuppgifter samt efterföljande intervjuer med 17 elever. Resultatet har sedan analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och det kooperativa förhållningssättet. Studiens resultat visar att heterogen gruppsammansättning är positivt för lågpresterande och högpresterande elevers deltagande och lärande. Medelpresterande elevers deltagande och lärande gynnas av en homogen gruppsammansättning.

Denna kvalitativa studie undersöker möjliga samband mellan strukturerat lärande i kooperativa arbetsformer och SUM-elevers delaktighet. För att SUM-eleverna ska vara reellt inkluderande krävs en upplevelse av delaktighet i alla tre aspekter, fysisk, social och didaktisk. Denna undersökning fokuserar på matematiska resonerande samtal i grupp för att se om SUM-eleverna kan delta på samma villkor som sina klasskamrater inom klassens ram. Forskning har visat att det finns lärmiljöer och undervisningssätt som ger bättre förutsättningar till lärande för alla elever. Skollag och läroplan ger ett dubbelt uppdrag, demokratiuppdraget och kunskapsuppdraget. Modellen Kooperativt Lärande skulle kunna möjliggöra detta samtidigt. Studien bygger på en intervention som gjorts i form av deltagande observation. För att kunna besvara frågeställningarna har en triangulär ansats gjorts. Fältanteckningar, intervjuer och enkäter har använts för att fånga upp elevernas agerande och upplevelser. Studien utgår från ett socialkulturellt synsätt på lärande och har teorier om gruppen betydelse för lärande, positivt ömsesidigt beroende och kooperativ lärande som teoribas. Slutsatsen är att Kooperativt Lärande ger många möjligheter för elever med olika behov och kunskapsnivåer att utvecklas. Arbetsmodellen ger en möjlighet till reell inkludering för SUM-eleverna, men kräver mycket av den undervisande läraren. För att ett ömsesidigt positivt beroende ska uppstå krävs noggrann planering av tid, grupper och uppgifter. Det förutsätter att läraren är väl insatt i arbetssättet och är beredd att se sin roll på ett nytt sätt, samt att förstå budskapet bakom modellen.

För de elever som idag går i grundskolan har undervisningen från första dagen i skolan styrts av Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11).  Till skillnad från tidigare läroplaner har Lgr 11 ett tydligt fokus på resultat och målstyrning och en viktig del av detta är formativ bedömning och att eleverna utvecklar förmågan att bedöma sina resultat. För att lyckas med detta krävs att läraren skapar situationer där eleverna får träna på att skatta sin egen insats men också på att ge återkoppling till sina kamrater. Kooperativt lärande så som exempelvis kamratrespons, har visat sig ha dokumenterat goda effekter på elevers lärande. För lärarprofessionen är kunskaper om dessa effekter värdefulla, inte minst för att med forskning i ryggen kunna motivera olika didaktiska val. De aspekter (kunskapsutveckling, uthållighet och motivation) som undersöks i detta examensarbete hänger samman med de framgångsfaktorer för lärande som Hattie (2012) och Wiliam och Leahy (2015) identifierat utifrån sina metaanalyser. Forskningen har fått stort genomslag vilket gör det intressant att addera elevperspektivet till den kunskap som redan finns. Syftet med den här studien är att undersöka mellanstadieelevers upplevelse av arbetssättet kamratrespons inom svenskämnet. Vad är elevernas uppfattning om kamratrespons och hur påverkar arbetssättet dem gällande kunskapsutveckling, uthållighet och motivation? För att kunna uppnå studiens syfte har en kvalitativ metod använts, med fokusgruppsdiskussion som undersökningsredskap. Resultaten pekar i huvudsak på att eleverna har en positiv uppfattning om kamratrespons. När det gäller kunskapsutveckling ger arbetssättet dem insikter, främst på konkret nivå. En utmaning är att eleverna behöver rustas väl för att kunna ge varandra respons. Resultatet visar att en del elever upplever att de inte är kompetenta nog att ge respons vilket skapar en obalans i gruppen och detta riskerar att sätta käppar i hjulet för att gruppen ska uppnå det positiva ömsesidiga beroende som Fohlin, Moerkerken, Westman och Wilson (2017 ss. 115-117) menar är kärnan i det kooperativa lärandet.   När det gäller hur kamratrespons påverkar elevernas uthållighet ser den ut att gynnas i de fall eleverna får relevant respons. Mottagarperspektivet spelar också roll eftersom eleverna vill att andra ska tycka att de skriver bra. Elevernas motivation för att skriva ser även ut att kunna påverkas positivt just för att arbetssättet är transparent vilket ger tillgång till många förebilder och skapar en gemenskap kring skrivandet men precis som gällande uthålligheten hänger framgången på att det finns ett positivt ömsesidigt beroende i gruppen. Det är därför viktigt att man som lärare organiserar lärandet på ett sätt så gruppen har ett gemensamt mål där individuella insatser tydliggörs. Ger återkoppling och beröm för alla delar av responsprocessen, stöttar eleverna gällande vad och på vilket sätt de ska ge respons samt parar ihop elever så de har likande kunskapsnivå.

The purpose of this study is to find out how formative peer assessment can be a help in the learning process of students in lower secondary school, as well as a resource to decrease the workload of the teacher in order to give them more time to support students in the classroom. The students were assigned a short writing assignment and were then asked to provide peer response on a text by an anonymous classmate. They were given the choice to write their feedback in Swedish or in English. The third and final step was to edit their own text with the help of the peer feedback they had received. An analysis was made of the peer comments as well as of the st udents’ ability to use those comments to make improvements in their own text. Findings include a tendency towards more general comments on content and story (macro level) among the students who gave their response in English. The students who gave their feedback in Swedish were more able to give advice on micro level aspects of the text, i.e. spelling, grammar, punctuation and vocabulary. Another finding was that students with weaker English skills were also more likely to give comments of a more general nature than students with stronger English skills. However, the study showed that students on all levels benefited from the process of giving and receiving peer feedback.

Utgångspunkten för den här kunskapsöversikten har varit frågan om vilka kunskaper vi får i skolan som är hållbara över tid så till vida att vi får nytta av dem även senare i livet. Förmågan att samarbeta är exempel på en sådan kunskap. När vi i skolan tränar på att samarbeta kallar vi metoderna för detta exempelvis EPA (enskild, par, alla), kamrat respons och Karusellen. Gemensamt för dessa metoder är de används för att lära ut bådeämnesinnehåll och sociala förmågor och att eleverna aktiveras som läranderesurser förvarandra. Strategin att aktivera elever som läranderesurser för varandra är något som John Hattie och Dylan Wiliams förespråkar. Deras forskning har trots kritik, de senast åren fått stort genomslag såväl när det gäller direktiv från Skolverket som för lärarutbildningarnas innehåll samt i skolans vardag. Just därför är det extra intressant att söka evidens i fler källorför hur framgångsrikt det egentligen är att involvera elever som läranderesurser för varandra. Den här kunskapsöversikten syftar till att ta reda på vad som kännetecknar forskningen kring att elever aktiveras som läranderesurser för varandra inom ämnet svenska (eller elevernas förstaspråk). I översikten undersöks utifrån forskningsområdet särskilt effekten av kooperativt lärande. I en fördjupad analys fokuseras på metaanalyser och då primärt metaanalysernas resultat för att på så vis identifiera styrkor och svagheter inom forskningsfältet. Fokus har varit att ta del av metaanalyser då de beskriver de stora dragen som kännetecknar forskningsfältet. Effekterna av de kooperativta metoderna har initialt kartlagts mer allmänt och därefter har särskild uppmärksamhet riktats mot det som är relevant för effekterna gällande svenska eller motsvarande, alltså elevers första språk. I en fördjupad analysfokuserar översikten på metastudiernas resultat för att identifiera styrkor och svagheter som finns inom forskningsfältet. Skälet för detta är att metaanalyser syftar just till att uppmärksamma styrkor och svagheter vilket ger en samlad bild som blir relevant för såväl praktik som framtida forskning. Utifrån den sammantagna forskningen som kartlagts kan konstateras att kooperativt lärandeser ut att ha positiva effekter på lärandet men eftersom vi har med människor att göra är det svårt att hävda att metoderna fungerar på samtliga elever. Utifrån kunskapsöversikten går det att urskilja ett par områden där det skulle vara intressant att ta reda på mer gällandekooperativt lärande och dess effekter. Ett sådant område är elevernas attityd till kooperativt lärande samt elevernas uthållighet i samband med kooperativa lärmetoder. Vidare skiljer sig det svenska skolsystemet från andra länders och därför är studier som tar hänsyn till de förhållanden som råder i den svenska skolan intressant. Nyare studier gällande kooperativt lärande kopplat till språk, i synnerhet till svenskämnet saknas också inom forskningsfältet.

We learn more and practice social skills through cooperative learning. Research has shown that students who work together towards common goals become more motivated and therefore gain more knowledge.  Students who have challenges whilst learning can benefit from cooperative learning, but what about the high-performing students? How do high-performing students interpret cooperative working? In this essay I will, with a socio-cultural perspective, analyse the high performing students' ideas on cooperative learning. Students participated in a group interview. They conducted a survey with multiple choice questions and open answers questions and were observed during some lessons. The results of these surveys were analysed using Robert Slavins analysis model where I have looked at cognitive outcomes and non-cognitive outcomes as: interaction, altruism and intersubjective understanding. The results showed that students appreciate the cooperative learning but they see a danger of free-riders. The students also expressed a fear of being graded unfairly. The conclusion is therefore that the teacher's role is important to counter the negative aspects that the students raise. The teacher needs to have a clear structure and a clear goal of cooperative lessons to ensure that all students benefit from both cognitive and noncognitive outcomes.