<p>Många faktorer och kunskaper förutom de direkta matematikkunskaperna kan påverka betygbedömning i matematik i gymnasiet. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka vilka sådana faktorer för bedömningen som är kopplade till eleven, som beteende, attityder, ambition och andra kunskaper. Finns de? I vilken grad? Finns det någon skillnad mellan de olika programmen i gymnasieskolan? Finns det någon skillnad i olika bedömningars syfte?</p><p>För att kunna identifiera de faktorer som inte är direkt kopplade till matematik studerade jag först vad som definieras som kunskap, vad som definieras som matematikkunskap och kompetens, samt vad, hur och i vilket syfte bedömningen sker. Jag genomförde fyra kvalitativa intervjuer med fyra matematiklärare som är verksamma på gymnasiet i minst ett teoretiskt och ett praktiskt program. Jag kom fram till att det kan hända att många faktorer spelar in i bedömningen i olika grad mellan olika program och i olika bedömnings syften (två bedömningsyften: en formativt och en summativt). Detta försöker de intervjuade lärarna undvika genom att vara medvetna om bedömningsproblematiken, genom att undvika subjektivitet framför allt i den summativa bedömningen , genom att hålla bedömningsproblematiken uppe i de dagliga diskussionerna i skolan, genom att satsa på extra prov, både muntliga och skriftliga, och diskussioner samt genom att använda sig av det nationella provet som ett regleringsinstrument.</p>

Många faktorer och kunskaper förutom de direkta matematikkunskaperna kan påverka betygbedömning i matematik i gymnasiet. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka vilka sådana faktorer för bedömningen som är kopplade till eleven, som beteende, attityder, ambition och andra kunskaper. Finns de? I vilken grad? Finns det någon skillnad mellan de olika programmen i gymnasieskolan? Finns det någon skillnad i olika bedömningars syfte? För att kunna identifiera de faktorer som inte är direkt kopplade till matematik studerade jag först vad som definieras som kunskap, vad som definieras som matematikkunskap och kompetens, samt vad, hur och i vilket syfte bedömningen sker. Jag genomförde fyra kvalitativa intervjuer med fyra matematiklärare som är verksamma på gymnasiet i minst ett teoretiskt och ett praktiskt program. Jag kom fram till att det kan hända att många faktorer spelar in i bedömningen i olika grad mellan olika program och i olika bedömnings syften (två bedömningsyften: en formativt och en summativt). Detta försöker de intervjuade lärarna undvika genom att vara medvetna om bedömningsproblematiken, genom att undvika subjektivitet framför allt i den summativa bedömningen , genom att hålla bedömningsproblematiken uppe i de dagliga diskussionerna i skolan, genom att satsa på extra prov, både muntliga och skriftliga, och diskussioner samt genom att använda sig av det nationella provet som ett regleringsinstrument.

Denna systematiska litteraturstudie undersöker hur kooperativt lärande kan påverka elevers matematiska kunskaper, attityd och motivation i de tidigare skolåren samt vad som krävs för ett framgångsrikt kooperativt lärande i matematikundervisningen. För att få svar på studiens frågeställningar och kunna analysera effekterna av kooperativt lärande i jämförelse med traditionella undervisningsmetoder användes databassökningar. De källor som nyttjades för att söka fram relevanta forskningsartiklar var Unisearch samt ERIC. Resultaten indikerar att kooperativt lärande har en positiv effekt på elevers kunskaper, särskilt inom aritmetik, geometri och problemlösning. Dessutom visar studierna att elevernas attityd och motivation till matematikämnet förbättras genom aktivt deltagande och kunskapsutbyte i en kooperativ lärandemiljö. För att framgångsrikt implementera kooperativt lärande krävs explicita instruktioner samt att läraren modellerar för att eleverna ska kunna lära och använda goda interaktionsförmågor i den kooperativa undervisningen. Samtidigt konstaterades vikten av att lärare ges möjlighet till att diskutera och analysera undervisningsmetoden gemensamt samt att lärare individuellt reflekterar över undervisningen, både under och efter genomförd matematikundervisning.

Detta är en systematisk litteraturstudie som är uppdelad i två forskningsfrågor. Den första frågan fokuserar på hur lärare kan främja problemlösningsförmågan hos elever i årskurs 1-3. Den andra forskningsfrågan bygger på den första och fokuserar på om problemlösningsförmågan kan främja övriga matematiska kunskaper. Frågorna presenteras var för sig i litteraturbakgrunden som sedan följs av ett resultat. Studien avslutas med en gemensam diskussion kring de två forskningsfrågorna.