För att lärarens skrivundervisning ska bli gynnsam för alla elever, är det viktigt att läraren reflekterar över sin egen skrivundervisning. En lyckad skrivundervisning är beroende av lärarens val av skrivstrategier och arbetsmetoder då det är läraren som skapar förutsättningarna för eleverna att utveckla sitt skrivande. Syftet med den här studien är att undersöka sex svensklärares uppfattningar om hur de använder skrivstrategier och skrivutvecklande arbetsmetoder i sin svenskundervisning i årskurs 4-6.  Det sociokulturella perspektivet utgör den teoretiska utgångspunkten i den här studien. Studien har en fenomenografisk ansats och metod för datainsamling är intervjuer i fokusgrupper. Urvalet består av två fokusgrupper hemmahörande i två olika kommuner med tre responderande lärare i varje. Syftet med studien är inte att generalisera dess resultat utan istället undersöka de sex responderande lärarnas egna uppfattningar om fenomenet.  Studiens resultat visar att de sex responderande lärarna uppfattar att de arbetar med skrivstrategier fokuserade på de exekutiva funktionerna i skrivprocessen. Vidare framkommer det att de använder sig av arbetsmetoder som främjar skrivutveckling genom kommunikation och socialt samspel. Slutligen beskrivs anpassning av checklistor och användningen av digitala hjälpmedel som en arbetsmetod för att tillfälligt avlasta arbetsminnet för elever i skrivsvårigheter.

<p>Syftet med denna uppsats är att analysera sportkrönikan ur ett genusperspektiv för att på så sätt dels belysa de skrivstrategier som sportjournalister använder för att skriva krönikor och andra texter, dels uppmärksamma och belysa de strukturer och traditioner inom genren och i samhället som styr journalisternas arbete.</p><p>För att göra detta har tre sportkrönikörer intervjuats, en kvantitativ undersökning av sammanlagt 114 av deras texter har utförts, och totalt sex texter (två av varje journalist) har djupanalyserats utifrån en modell för kritisk diskursanalys.</p><p>Resultaten visar bland annat att den manliga traditionen dominerar genren och att krönikörernas uttalade ambitioner inte alltid syns i deras texter.</p>

Eleverna i svensk skola ska få undervisning i olika texttyper. De ska utveckla läs- och skrivstrategier för att kunna tolka och förstå samt urskilja och skriva berättande texter. Genom att utveckla goda läs-och skrivstrategier får de också möjlighet att utveckla sin läs-och skrivförmåga. Syftet med den här uppsatsen är flerdelat och ett syfte är att undersöka vad eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Det visar sig att de ska kunna urskilja en berättande texts budskap, få kunskap om berättande texter som innehåller budskap, parallellhandling, tillbakablickar, person- och miljöbeskrivningar samt dialoger och kunna skriva berättande texter med handlingsstruktur och gestaltande beskrivningar. Ett annat syfte är att undersöka vilka strategier eleverna kan använda sig av när det kommer till berättande texter. Där ger Gibbons (2016) och Stensson (2006) förslag på strategier eleverna kan använda sig av när de tar sig an olika texter. Ytterligare ett syfte är att analysera ett kapitel ur Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (2003) och undersöka hur det kapitlet kan användas för att utveckla elevers läs- och skrivstrategier när det gäller den specifika texttypen berättande text. Kapitlet innehåller gestaltande beskrivningar av karaktärer och miljö, dialoger, tillbakablickar samt parallellhandlingar och var i sig ett tydligt exempel på en inledning som är en första del i en vanlig handlingsstruktur inom berättande texter. Kapitlet innehåller inte ett tydligt budskap men kan dock tänkas fungera som utgångspunkt i diskussioner kring texters budskap. Slutligen är också syftet med denna uppsats att diskutera kring hur det analyserade kapitlet ur Pippi Långstrump kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas läs- och skrivstrategier. Kapitlet innehåller flera av de delar som eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Därför kan kapitlet fungera som en del i ett undervisningsmaterial för att utveckla elevers läs-och skrivstrategier när det kommer till berättande texter.

Bakgrunden till uppkomsten av denna uppsats var på grund av tidigare forskning vilken visade att elever med dyslexi från grundskolan går vidare ut i samhället med otillräckliga strategier och liten motivation för läsning och skrivning. Elever går ut i ett samhälle där ett aktivt deltagande underlättas av goda kunskaper i skrift. Jämförelser för resultatet är gjorda mellan litteratur i ämnet dyslexi och genom intervjuer av en klasslärare och tre specialpedagoger. Undersökningen baserades på lärares erfarenheter av att i skolan möta och arbeta med elever med förmodad eller diagnostiserad dyslexi. Studien besvarar frågeställningar som vilket förhållningssätt elever med dyslexi möts av, vilka läs- och skrivstrategier elever med dyslexi möter och hur lärare upptäcker dyslexi via läsning och skrivning. Resultatet visar starkt på att ett positivt och uppmuntrande förhållningssätt ger framgång. Det rådde viss skillnad mellan vilka läs- och skrivstrategier elever möter beroende på om undervisning sker i klassrum eller hos specialpedagog. En diagnostisering i sig ger inga fördelar i undervisning, men kan beroende på faktorer kopplade till varje enskild individ ge elever en förklaring till sina svårigheter och ett bättre bemötande från omgivningen. Resultatet visar vikten av att upptäcka och förebygga svårigheterna i tid för större förutsättningar till aktivt deltagande i samhället.

Syftet med denna uppsats är att analysera sportkrönikan ur ett genusperspektiv för att på så sätt dels belysa de skrivstrategier som sportjournalister använder för att skriva krönikor och andra texter, dels uppmärksamma och belysa de strukturer och traditioner inom genren och i samhället som styr journalisternas arbete. För att göra detta har tre sportkrönikörer intervjuats, en kvantitativ undersökning av sammanlagt 114 av deras texter har utförts, och totalt sex texter (två av varje journalist) har djupanalyserats utifrån en modell för kritisk diskursanalys. Resultaten visar bland annat att den manliga traditionen dominerar genren och att krönikörernas uttalade ambitioner inte alltid syns i deras texter.

Denna uppsats belyser skrivstrategiers betydelse för främjandet av skrivutvecklingen och åtgärdande av skrivsvårigheter med inriktning mot elever i årskurserna 4-6. Skrivandet är en central del i att vara en samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle och det är lärarens uppgift att se till att eleverna utvecklar sin skrivförmåga. Lärare måste därför vara medvetna om olika skrivstrategier och hur de kan användas i undervisningen. Det är också viktigt att läraren är medveten om hur de kan anpassa sin undervisning för alla elevers olika behov av stöttning. Syftet med denna studie är att belysa hur skrivstrategier behandlas i forskning inom svenskämnet i grundskolan åk 4-6 för att synliggöra behov av vidare forskning inom skrivundervisning. Simple View of Writing och den sociokulturella teorin är två viktiga teorier som är återkommande genom hela uppsatsen. Det material som har undersökts består endast av vetenskapliga artiklar som alla är skrivna utanför Sverige. Resultatet visar att elever som använder sig av skrivstrategier utformade efter specifika genrer som främjar utvecklingen av de exekutiva förmågorna, klarar av att skriva längre och mer högkvalitativa texter. Medvetenheten om olika genrer och deras egenskaper har en avgörande roll för vilka skrivstrategier som bör tillämpas i undervisningen. Mjukvaruprogram utformade efter skrivstrategier och informationsramar kan användas för att avlasta arbetsminnet under skrivandet. Genom att avlasta arbetsminnet kan vissa skrivsvårigheter avhjälpas då eleven får tillfälliga stödjande strukturer under sitt textskapande.

Da Silva Ekman, C. (2024). Elever i skrivsvårigheter. Speciallärarprogrammet: språk-, skriv och läsutveckling. Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Den här litteraturstudien bidrar med en sammanställning av tidigare forskning om elever i skrivsvårigheter, för att öka förståelsen för hur skolor kan arbeta med att utveckla skriftspråket för elever i skrivsvårigheter. Syfte och frågeställningar Litteraturstudiens syfte är att sammanställa tidigare forskning om skrivsvårigheter som gestaltas i skolsammanhang, och framhålla de aspekter som främjar skriftspråksutvecklingen för grundskoleelever i skrivsvårigheter. Studien har ett särskilt fokus på elever i generella skrivsvårigheter, med eller utan konstaterad dysgrafi. Forskningsfrågorna lyder: Vilka strategier i undervisningen framkommer som framgångsrika för att främja skrivutvecklingen för grundskoleelever i skrivsvårigheter? Vilka faktorer i skolsammanhang framkommer som framgångsrika för att främja skrivutvecklingen för grundskoleelever i skrivsvårigheter? Teori Sociokulturell teori utgör den teoretiska referensramen för den här litteraturstudien. Studien lägger särskilt fokus på följande centrala begrepp inom sociokulturell teori: mediering, artefakter, närmsta utveckling zonen och stöttning. Särskilt fokus på följande område:skriftspråkets utveckling, skolan och språklig stöttning. Metod Metodvalet för den här studien är en litteraturstudie med en systematisk ansats. Den systematiska ansatsen genomfördes med utgångspunkt i Eriksson Barajas m.fl. (2013) direktiv om systematiska sökprocesser och kriterier lämpliga för systematiska litteraturstudier. Dataanalysen utfördes utifrån Eriksson Barajas m.fl. (2013) instruktioner om hur en systematisk dataanalys kan genomföras. Inklusions- och exklusionskriterier, blocksökning och booleska operatorer användes. Sökningen genomfördes i följande databaser: Swepub, ERIC och ERC med tidsspannet 2014–2024. Endast artiklar som genomgått en peer-review inkluderades. 116 artiklar identifierades, 43 artiklar bedömdes relevanta på titelnivå, 20 artiklar valdes ut efter abstraktet lästes. 17 artiklar valdes ut efter en kvalitetsgranskning. Litteraturstudien tar ställning till etiska överväganden, och diskuterar studiens validitet och reliabilitet. Resultat 17 vetenskapliga artiklar inkluderas i den här litteraturstudien. Resultatet visar att läraren är en central faktor för hur vidare undervisningen verkar främjande för elevers skrivundervisning. Resultatet visar att undervisning i det ordinarie klassrummet främjar skriftspråket för elever i skrivsvårigheter om det förekommer ett tillåtande klimat med en variation av språkinriktade undervisningsstrategier samt att elevens svårigheter förstås. Vidare framkommer det att elever i skrivsvårigheter kan gynnas av en systematisk medveten undervisning inom de tekniska aspekterna av skrivandet, då en sådan undervisning i sin tur främjar skrivflytet, som i sin tur skapar förutsättningar för att producera mer omfattande texter. Diktering och digitala applikationer kan kompensera för nedsatt förmåga och utveckla skriftspråket hos elever i skrivsvårigheter. Formativ bedömning och språkliga stöttor framkommer som övergripande strategier i arbetet med att utveckla skriftspråket för elever i skrivsvårigheter. Specialpedagogiska implikationer I den här litteraturstudien framkommer indikationer om att personal med specialpedagogisk kompetens har en central roll i arbetet med att utveckla skriftspråket för elever i skrivsvårigheter. Det framkommer att många lärare befinner sig i en pedagogisk sårbarhet och att personal med specialpedagogisk kompetens bör arbeta nära de undervisande lärarna för att dels tidigt identifiera elever i skrivsvårigheter, dels stödja lärarnas arbete med att skapa inkluderande lärandemiljöer. I litteraturstudien framkommer det också att interventioner som genomförs av speciallärare / specialpedagoger inte ska ersätta, utan komplettera, den ordinarie skrivundervisningen. Vidare framkommer det att skolan bör kritiskt analysera sin verksamhet och de krav samt förväntningar som ställs på elever i skrivsvårigheter. I dessa samtal blir det viktigt att pedagoger med specialpedagogisk kompetens synliggör de sårbara situationer som kan uppstå för elever i skrivsvårigheter och deras skrivundervisning.

I denna uppsats undersöks framställningarna av skrivstrategier i fyra läroböcker för årskurs nio. Frågeställningen tar utgångspunkt i centralt innehåll i kursplanen för svenska, i begreppet skrivstrategier. Syftet är att undersöka hur forskning om skrivande konkretiseras i läroböckerna, det vill säga om och hur framställningarna kan anses ha vetenskaplig grund. För att söka ytterligare perspektiv på skrivande i samband med lärande har neurodidaktiska aspekter kopplats till skrivprocessteorins centrala syn på skrivandet som problemlösning. Metoden för undersökningen är närläsning. I analysen jämförs resultatet med teorier om skrivprocesser, neurodidaktik och forskning om skrivstrategier. Studien visar att framställningarna av skrivstrategier i de flesta fall är godtyckliga genom att det saknas en tydlig och enhetlig syn på skrivprocessen som går i linje med aktuell forskning. Risken finns att elever inte får med sig så många strategier för skrivande, eftersom det saknas en begreppsvärld och struktur för detta i många av framställningarna. Forskare har belyst skrivandets individualitet, men läroböckerna förmedlar, med få undantag, endast ett sätt att skriva och utan metaperspektiv som belyser att det finns flera sätt att komponera en text. Detta kan leda till problem för elever som inte passar in i läroböckernas skrivnorm.

Today´s society demands that every individual is able to communicate in writing. It is the school's responsibility to provide the students with the conditions to succeed. Teachers and special needs teachers need to identify students in need of support as early as possible and provide them with the appropriate instruction to become proficient writers. The purpose of this study is to investigate several teachers' and special needs teachers' perceptions on teaching writing for younger pupils who are at risk of not attaining the goals of writing for grade 3. We interviewed 3 teachers and 3 special needs teachers about their writing knowledge, what instructional methods they use, what efforts are being made in regards to pupils with writing difficulties and what challenges and opportunities they see. The results show that teachers and special needs teachers can detect struggling students early, however, the origin of the difficulties and the right support are often difficult to determine. The support these students receive are mainly extra adaptations in the classroom. Both teachers and special needs teachers use many different working methods in their teaching for these students, but express that there is a lack of knowledge and research on writing and that time and group size are challenges in providing a good writing instruction.

Kreativt skrivande kan främja elevers kunskapsinhämtning samt utveckla elevers tankevärld och ge möjlighet till att använda sin fantasi. Olika former av skrivande utvecklar elevers språkkompetenser och möjligheter att anpassa skrivandet efter syfte och mottagare, vilket kan bidra till en välutvecklad kommunikationsförmåga. Ett viktigt inslag i den kreativa skrivprocessen är att elever får möjlighet till vägledning av läraren för att främja det kreativa skrivandet. Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn på skolans övergripande mål med skrivundervisningen och synen på kreativt skrivande, samt hur lärare arbetar med och bedömer elevers kreativa skrivförmåga i ämnet svenska. Studien har även som syfte att undersöka potentiella utmaningar och motivatorer kopplat till kreativt skrivande.Denna studies teoretiska utgångspunkt och analysverktyg är Ivanič (2004) ramverk förskrivdiskurser. Datainsamlingen har skett via semistrukturerad intervjumetod där deltagarna består av fem svensklärare som har behörighet att undervisa i årskurs 4–6 i ämnet svenska.Resultatet visar att lärares syn på det övergripande målet med skolans skrivundervisning är att elever ska kunna uttrycka sig i text på olika sätt samt lära sig att skriva olika texttyper, där lärarnas utsagor härleds till Ivanič (2004) genrediskurs, kreativitetsdiskurs, färdighetsdiskurs och den socialpraktiska diskursen. Vidare visar resultatet att lärares definitioner av begreppet kreativt skrivande är att kunna skriva berättelser med hjälp av sin fantasi. I resultatet åskådliggörs även att multimodala och digitala inslag i undervisningen kan stödja elever i framställandet av texter och även hjälpa elever att skapa uttrycksfulla texter. Gällande mål och bedömning av kreativa texter visar resultatet att en del lärare bedömer hur väl eleverna kan strukturera och bygga upp en text, språkriktighet och språkliga drag, medan andra lägger större vikt vid textens innehåll samt att eleverna ska kunna tillämpa sin fantasi i textframställandet. Resultatet visar även att det är av stor betydelse hur lärare själva tänker kring skrivandet för att kunna nå eleverna. Vidare framkommer det i lärarnas tolkningar av läroplanen i relation till kreativt skrivande att elever ska lära sig skriva olika texttyper, i synnerhet berättande texter. Vidare visar resultatet på att det finns utmaningar inom det kreativa skrivandet, däribland att barn idag läser färre böcker, elever har olika förutsättningar samt brist på fantasi. Skrivande som sker gentemot en verklig kontext kan fungera som motivator för elever i skrivprocessen. I resultatet varierar det i vilka av Ivanič (2004) skrivdiskurser som återses samt i vilken grad. I lärarnas utsagor är genrediskusrsen, kreativitetsdiskursen samt den socialpraktiska diskursen, de diskurser som förekommer mest och tar störst plats i lärarnas kreativa skrivundervisning. Slutligen diskuteras hur lärarnas utsagor förhåller sig till tidigare forskning, Ivanič (2004) skrivdiskurser, hur lärare kan förhålla sig till skrivdiskurserna i undervisningen samt nya fynd i form av verkliga mottagare som motivator i skrivandet.