I denna studie undersöks vilka förhållningssätt sju svensklärare i årskurs 7–9 har till användandet av formativ bedömning för att utveckla elevers läs- och skrivprogression. I undersökningen intervjuas sju svensklärare som arbetar och/eller har arbetat på högstadiet. Detta är en kvalitativ studie där den metod som används är semistrukturerade intervjuer och det teoretiska ramverk som används är den sociokulturella teorin. Studiens resultat visar att svensklärarna använder formativ bedömning genom att synliggöra lärandet, använda sig av kontinuerlig skriftlig återkoppling samt att lärarna använder eleverna som resurser för varandra. Undersökningen skildrar hur svensklärarna använder sig av lärplattformar för att synliggöra lärandet för både lärare, elev och vårdnadshavare. Resultatet visar även att svensklärarna använder sig av kontinuerlig återkoppling med hjälp av tekniska hjälpmedel, att svensklärarna värdesätter att använda eleverna som resurser för varandra och att samtliga svensklärare har en förhoppning om att eleverna ska känna sig som ägare av sitt eget lärande. Studiens resultat åskådliggör även att svensklärarna planerar sin undervisning på ett sätt som tillåter eleverna att utveckla sin läs- och skrivprogression inom en treårsperiod. Svensklärarna använder sig av högläsning, skrivmallar och samarbete för att förtydliga lärandet. / <p>Svenska</p>

Astrid Lindgrens kärlek till skönlitteratur och barndomen har lockat fram det här examensarbetet. Arbetet består av en kvalitativ empirisk studie, vars syfte är att undersöka om arbete med skönlitteratur och lässtrategier kan utveckla skrivstrategier som är nödvändiga för narrativt skrivande. Studien är genomförd med nära koppling till Skolverkets texter kring berättande skrivande, avseende årskurs 4–6 i skolämnet svenska. Som undersökningsmetod har valts att analysera elevtexter från elever i årskurs 6, producerade både före och efter ett arbetsmoment med utgångspunkt i Astrid Lindgrens skönlitterära bok Mio, min Mio. Befintlig forskning visar att elever upplever svårigheter då de får i uppgift att komponera en väl fungerande text, samt att lärare upplever det svårt att motivera elever till att finna läslust och att utveckla skrivstrategier. Eleverna som deltagit i denna undersökning visar, efter undervisning som endast fokuserat på att förbättra deras lässtrategier, tendenser till positiv utveckling avseende narrativa skrivstrategier.

Syftet med studien är att genom en kvalitativ metod bidra till befintlig forskning om olika strategier som elever i årskurs 1 och 2 använder sig av vid handskrivning. I studien använder jag mig av individuella intervjuer med både lärare och elever, samt observationer av elever när de skriver med penna. Fenomenografi har använts som metod vid databearbetningen. Genom en kvalitativ metod och ”embodied cognition” som teoretisk utgångspunkt får jag både höra vilka strategier eleverna beskriver att de använder sig av, men även se vilka kroppsliga rörelser och strategier de uppvisar. Det framkommer även hur lärarna beskriver sin skrivundervisning och att de inte har tid att notera elevernas kroppsliga uttryck. Resultatet åskådliggör att eleverna uppvisar många kroppsliga rörelser vid handskrivning. Med stöd i tidigare forskning visar sig dessa rörelser vara både kognitiva och kroppsliga strategier, vilka hjälper eleverna i deras skrivprocess. Ibland signalerar även rörelserna behov av hjälp, trots att eleverna inte själva är medvetna om dem. / The purpose of this study is to, through qualitative methods, contribute to existing research about different strategies that pupils in grades 1 and 2 make use of in handwriting. In the study, I carry out individual interviews with both teachers and pupils, along with observations of pupils when they are writing with pencils. The method used in data processing is phenomenography. Through a qualitative method and “embodied cognition” as a theoretical starting point, the pupils describe which strategies that they use, but also which body movements and strategies they show. The result also shows how the teachers describe their writing instruction and that they do not have time to take note of the pupils’ bodily expressions. The result illustrates that the pupils display many bodily movements during handwriting. Drawing on earlier research, this study shows that these movements are both cognitive and bodily strategies, which help pupils in their writing process. Sometimes the movements signal a need of help, even though the pupils are not aware of it themselves.