Bakgrunden till uppkomsten av denna uppsats var på grund av tidigare forskning vilken visade att elever med dyslexi från grundskolan går vidare ut i samhället med otillräckliga strategier och liten motivation för läsning och skrivning. Elever går ut i ett samhälle där ett aktivt deltagande underlättas av goda kunskaper i skrift. Jämförelser för resultatet är gjorda mellan litteratur i ämnet dyslexi och genom intervjuer av en klasslärare och tre specialpedagoger. Undersökningen baserades på lärares erfarenheter av att i skolan möta och arbeta med elever med förmodad eller diagnostiserad dyslexi. Studien besvarar frågeställningar som vilket förhållningssätt elever med dyslexi möts av, vilka läs- och skrivstrategier elever med dyslexi möter och hur lärare upptäcker dyslexi via läsning och skrivning. Resultatet visar starkt på att ett positivt och uppmuntrande förhållningssätt ger framgång. Det rådde viss skillnad mellan vilka läs- och skrivstrategier elever möter beroende på om undervisning sker i klassrum eller hos specialpedagog. En diagnostisering i sig ger inga fördelar i undervisning, men kan beroende på faktorer kopplade till varje enskild individ ge elever en förklaring till sina svårigheter och ett bättre bemötande från omgivningen. Resultatet visar vikten av att upptäcka och förebygga svårigheterna i tid för större förutsättningar till aktivt deltagande i samhället.

I denna studie undersöks vilka förhållningssätt sju svensklärare i årskurs 7–9 har till användandet av formativ bedömning för att utveckla elevers läs- och skrivprogression. I undersökningen intervjuas sju svensklärare som arbetar och/eller har arbetat på högstadiet. Detta är en kvalitativ studie där den metod som används är semistrukturerade intervjuer och det teoretiska ramverk som används är den sociokulturella teorin. Studiens resultat visar att svensklärarna använder formativ bedömning genom att synliggöra lärandet, använda sig av kontinuerlig skriftlig återkoppling samt att lärarna använder eleverna som resurser för varandra. Undersökningen skildrar hur svensklärarna använder sig av lärplattformar för att synliggöra lärandet för både lärare, elev och vårdnadshavare. Resultatet visar även att svensklärarna använder sig av kontinuerlig återkoppling med hjälp av tekniska hjälpmedel, att svensklärarna värdesätter att använda eleverna som resurser för varandra och att samtliga svensklärare har en förhoppning om att eleverna ska känna sig som ägare av sitt eget lärande. Studiens resultat åskådliggör även att svensklärarna planerar sin undervisning på ett sätt som tillåter eleverna att utveckla sin läs- och skrivprogression inom en treårsperiod. Svensklärarna använder sig av högläsning, skrivmallar och samarbete för att förtydliga lärandet. / <p>Svenska</p>