No description available.

Eleverna i svensk skola ska få undervisning i olika texttyper. De ska utveckla läs- och skrivstrategier för att kunna tolka och förstå samt urskilja och skriva berättande texter. Genom att utveckla goda läs-och skrivstrategier får de också möjlighet att utveckla sin läs-och skrivförmåga. Syftet med den här uppsatsen är flerdelat och ett syfte är att undersöka vad eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Det visar sig att de ska kunna urskilja en berättande texts budskap, få kunskap om berättande texter som innehåller budskap, parallellhandling, tillbakablickar, person- och miljöbeskrivningar samt dialoger och kunna skriva berättande texter med handlingsstruktur och gestaltande beskrivningar. Ett annat syfte är att undersöka vilka strategier eleverna kan använda sig av när det kommer till berättande texter. Där ger Gibbons (2016) och Stensson (2006) förslag på strategier eleverna kan använda sig av när de tar sig an olika texter. Ytterligare ett syfte är att analysera ett kapitel ur Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (2003) och undersöka hur det kapitlet kan användas för att utveckla elevers läs- och skrivstrategier när det gäller den specifika texttypen berättande text. Kapitlet innehåller gestaltande beskrivningar av karaktärer och miljö, dialoger, tillbakablickar samt parallellhandlingar och var i sig ett tydligt exempel på en inledning som är en första del i en vanlig handlingsstruktur inom berättande texter. Kapitlet innehåller inte ett tydligt budskap men kan dock tänkas fungera som utgångspunkt i diskussioner kring texters budskap. Slutligen är också syftet med denna uppsats att diskutera kring hur det analyserade kapitlet ur Pippi Långstrump kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas läs- och skrivstrategier. Kapitlet innehåller flera av de delar som eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Därför kan kapitlet fungera som en del i ett undervisningsmaterial för att utveckla elevers läs-och skrivstrategier när det kommer till berättande texter.

Det är språkutvecklande att tänka högt, alltså finns det en förbindelse mellan språket och tanken. Studien har utgångspunkter genom kvalitativa intervjuer, lektioner, formativ bedömning, samt själv- och kamratbedömning. Studiens är baserad på den sociokulturella teorin och konstruktivismen. Denna studie syftar till att synliggöra på vilket sätt de olika metoderna kan stödja elevernas språk- och kunskapsutveckling genom berättande text. I enlighet med detta syftar studien att besvara dessa två frågeställningar: Hur kan djupare begreppskunskaper kopplat till berättande text gynna elevernas skrivande? Hur kan skriftlig och muntlig formativ bedömning i undervisningen hjälpa eleverna att utveckla sina berättande texter? För att besvara dessa frågeställningar som formulerats utifrån syftet användes semistrukturerade intervjuer, formativ bedömning under lektionerna, begreppsutveckling från lektionerna, skriftlig formativ bedömning efter elevernas berättande texter, själv- och kamratbedömning som datainsamlingsmetod. Sju stycken slumpmässigt utvalda elever intervjuades. Studiens resultat har påvisat att elevernas föreställningar stämde överens med vad tidigare forskning kommit fram till, gällande formativ bedömning och begreppskunskap. Detta syntes genom elevernas utveckling mellan deras olika berättande texterna som de konstruerade. Sammanfattningsvis visar denna studie att undervisning som fokuserar specifika begrepp i kombination med formativ bedömning kan erbjuda goda möjligheter för språk- och kunskapsutveckling hos eleverna och goda möjligheter för eleverna att nå lärandemålen.

Denna uppsats handlar om gymnasieelevers anpassning till olika texttyper i skrift. Uppsatsens frågeställningar är: 1.) Vilka berättande drag återfinns i gymnasieelevers argumenterande texter? 2.) Har gymnasieelevers medvetenhet om den argumenterande texttypen något samband med det betyg som de får på uppgiften?Hypotesen som framläggs är att det förekommer fler berättande drag i texter med lägre betyg, eftersom målen för högre betyg kräver en medvetenhet om olika texttyper.Undersökningen är utförd på debattinlägg skrivna av 20 gymnasieelever, uppgift B1 i det nationella kursprovet i Svenska B vårterminen 2012 Dit vinden blåser (Skolverket 2012b). Utifrån förekomsten eller avsaknaden av fyra berättande drag, utvalda av uppsatsens författare, klassificeras elevtexterna enligt hur väl de uppfyller den argumenterande texttypen. Kriterierna gäller pronomenval, inledning, personliga exempel och ordval.Resultatet av undersökningen visar på att förekomsten av berättande drag återfinns i elevtexter på samtliga betygsnivåer. De berättande dragen i elevtexterna är mest frekventa i de elevtexter som inte har uppnått ett godkänt resultat, det finns lika många berättande drag i G-elevtexterna som i VG-elevtexterna och det är lägst antal berättande drag i MVG-elevtexterna. Därmed verifieras hypotesen.

Språket är människans främsta redskap för att lära och tänka och som lärare har man som uppgift att ge särskilt stöd till elever med svårigheter, samt låta elever uppleva olika uttryck för kunskap (Skolverket 2011). Trots att elever ska få möta olika uttryck för kunskap och trots att forskare såsom Jerome Bruner (1915-2016) och Peter Gärdenfors (född 1949) betonar berättandets betydelse för minne och lärande, dominerar läroboken och den förklarande faktatexten som kunskapsförmedlare i ämnesundervisningen. Denna studie har som syfte att skaffa fördjupad förståelse för berättande och förklarande text i förhållande till minnet, samt elevernas förhållningssätt. I undersökningen deltog fyra klasser i årskurs 6 från två skilda skolor och kommuner. Eleverna fick svara på en enkät, samt läsa fyra texter varav två berättande och två förklarande och med olika innehåll varefter de fick svara på frågor utifrån texterna. Resultatet visar att eleverna är skolade i de dominerande attityder kring lärande och menar att berättande texter är mer lustfyllt att läsa än förklarande men att dessa är viktigare att läsa för att tillägna sig ny kunskap. Majoriteten av eleverna menade sig också föredra förklarande för att tillägna sig ny kunskap. Dock visade resultatet att det inte går att utläsa någon tydlig skillnad mellan att läsa och minnas innehållet i förklarande- respektive berättande text, samt att minnas innehållet en vecka senare. Resultatet visar på att det finns fördelar med att kombinera texttyperna för att ge eleverna en större textvariation och tilltala olika elevers intresse och lärande.

No description available.

This essay analyzes the written narrative competence of some pupils in the sixth year of Swedish primary school. Using an assessment tool rooted in the genre pedagogy that stems from systemic functionals linguistics view on language, the author provides a situated picture of the current narrative competence of the previously mentioned pupils through a genre pedagogic perspective. Through a qualitative text analysis, the study focuses on the genre pedagogic register in which field, tenor and mode are examined in each pupil’s written work. Furthermore, by combining the qualitative text analysis with a comparative method the study compares the pupils written narrative competence to a model text that fulfill all requirement for the highest possible grade in the Swedish school system.The conclusions of the study found that the included texts spans from a higher to a lower quality. Some showcased a wide range of lexical resources in creating the narrative register while others hardly use any lexical resources at all. The most eye-opening conclusion does not stem from the qualitative analysis, but rather from the lapse of potential texts due to the pupil’s ineptitude in writing stories that contains a complication as well as a resolution. Considering these findings, the author of the essay argues that there is a more fundamental flaw in the genre specific structure of a narrative text.Considering the findings associated with this essay a study that examines a wider range of pupils is proposed. This in order to determine if the fundamental flaws in genre specific structure and language that the pupils in this study showcase is just a local phenomenon of if it is a more common flaw in the sixth year of the Swedish primary school.

Forskning påvisar ett flertal positiva effekter av utomhuspedagogik, såsom förbättrad fysisk hälsa och social interaktion, men utomhusundervisning i svenskämnet är i dagsläget ett område som endast studerats i begränsad omfattning. Denna studie syftar därför till att undersöka hur en svensklektion med fokus på berättande texter genomförs utomhus. Studien grundar sig i en lärsekvensmodell där iscensättning, första transformationscykeln och andra transformationscykeln är i fokus. Olika former av data samlades in för att studera dessa faser av lektionen. För studie av iscensättningen hade vi tillgång till lärarens planering, videoupptagning av lektionen och intervju med läraren. Första transformationscykeln hade fokus på fyra elever och dokumenterades med hjälp av fältanteckningar under lektionsmomentet. Andra transformationscykeln studerades med utgångspunkt från de texter som eleverna producerade under lektionen. Dessutom intervjuades såväl läraren som eleverna om hur de upplevde utomhuslektionen. Materialet analyserades med en deduktiv ansats där begrepp från lärsekvensmodellen användes för att strukturera data. Analysen av iscensättning och första transformationscykeln visar att såväl läraren som eleverna lyckades bra med att anpassa sig till de institutionella normer som utomhusmiljön innebär. Analysen av andra transformationscykeln visar att två av fyra texter innehöll spår av utomhusmiljön. Såväl läraren som eleverna uttryckte uppskattning av utomhuslektionen som helhet. Sammanfattningsvis visar vår studie därmed att det finns goda möjligheter att genomföra lektioner om berättande texter i en utomhusmiljö.

Digitaliseringen av grundskolorna öppnar för breda multimodala möjligheter. Tidigare forskning visar inte hur verksamma svensklärare hanterar multimodala texter i undervisningen för elever i årskurs 4–6. Denna studie berör hur lärare uppfattar multimodala och berättande texter och hur dessa kan vara skrivutvecklande för elever i årskurs 4–6. För att uppfylla syftet med denna studie valdes tematisk analys som metod. Det finns också ett fokus på aktiva svensklärares uppfattningar om att arbeta med multimodala och berättande texter i klassrummet. Resultatet visar att lärarnas uppfattningar är att när man skapar multimodala och berättande texter måste en interaktion ske. Genom interaktion i klassrummet kommer eleverna att utveckla skrivfärdigheter. Slutsatser som presenteras är att multimodala texter ofta erbjuds via interaktiva medier som YouTube.com. Berättande texter måste produceras med förutbestämd struktur för att kunna bedömas och oavsett vilka texter elever skapar, måste det göras i sammanhang där interaktion ges utrymme. Klassrumsdialogen främjar en berättarglädje. / Primary schools digitalization makes broad multimodal opportunities. Previous research does not illustrate how active teachers who teach the subject Swedish handle multimodal texts in teaching for pupils in grades 4–6. This study illuminates how teachers perceive multimodal and narrative texts and how these texts can develop pupils writing skills in grades 4–6. To fulfill the purpose of this study thematic analysis was chosen as the method. There is also a focus on the conceptions of teachers concerning working with multimodal and narrative texts in the classroom. The result shows that the teachers' conceptions are that when creating multimodal and narrative texts, an interaction needs to happen. Through interaction in the classroom, pupils will develop writing skills. Conclusions presented are that multimodal texts are often offered through interactive media such as YouTube.com. Narrative texts must be produced with predetermined structure to be assessable and regardless of what texts pupils create, it must be done in contexts where interaction is given space. Classroom dialogue promotes pupils to feel a joy in to tell narrative stories.

Abstract The aim of the study was to investigate the quality of pupils’ narrative texts written either by hand or on a tablet. The questions concern which structures are characteristic of the texts as a whole and what is distinctive about hand-written texts and those written on a tablet. To investigate this, 46 pupil texts from grade 2 were analysed. Each pupil in the class wrote two texts, one with each writing tool. The overall theoretical approach in the study is dialogism, which views all utterances as being related to each other. In this study that means that the pupils received teaching about how to write a story, and then wrote stories of their own. Relief theory, which has its foundation in dialogism, was used as analytical framework. With this model, analyses are made of the text as a whole. The overall structure and focus of the text are regarded as the foreground and the additions and expanded details supporting these are viewed as the background text. This interaction between foreground and background gives the relief perspective. Proceeding from relief theory, the structures of the texts in their entirety were analysed. At the intermediate and local level of the texts, dialogues and connectives were analysed, along with the number of unique words and the total number of words. The relief of the texts was analysed in terms of quality at global, intermediate and local text level. The relief analysis revealed that three different categories of relief could be identified in these texts. The result shows that the difference in quality concerns how the backgrounds are expanded. The results of the study show that there are differences between the pupils’ handwritten texts and texts written on a tablet, but the differences are small. The biggest differences concern the number of unique words and the total number of words. The texts written on a tablet contain both more unique words and more words in total than texts written by hand.   Keywords relief theory, tablet, writing tools, early school years, student text, narrative text