Uppsatsen bygger på en studie av hur texttyp och genre förklaras i läroböcker inom gymnasieskolan. Syftet är att kritiskt granska hur begreppen förklaras i läroböcker för Svenska A och B. Som utgångspunkt för studien görs även en granskning av hur vetenskaplig text förklarar dessa begrepp. Det sker genom en kritisk närläsning av ett texturval från både det språkvetenskapliga och det litteraturvetenskapliga fältet. Granskningen utgår från distinktion, komplexitet och samband. Studien, som är diskursanalytisk i sin ansats, är således tvådelad där text inom olika kontexter behandlas. Metoden för studien av lärobokstexterna är en textsekvensanalys inspirerad av J-M Adam och Per Ledin, men med eget tillskott av den problematiserande sekvensen. Den avgörande frågan är om de vetenskapliga förklaringarna med deras problematik återspeglas, om än via text-traduktion, i lärobokstexternas förklaringar. Vidare diskuteras läroboksförfattarnas ansvar inom den diskursiva praktiken, eftersom eleverna är starkt beroende av producenterna. Resultatet av min undersökning visar att ansatser till problematisering finns, men även brist på ansats. I en av de undersökta läroböckerna återspeglas, genom text-traduktion, vetenskapliga förklaringar med tillhörande problem. I den texten diskuteras och tydliggörs även begreppens samband. I studier av texttyp och genre är det väsentligt att utgå både från de språkvetenskapliga och de litteraturvetenskapliga fältens texter för att iaktta de teoretiska problem som diskuteras i samband med fiktiva och ickefiktiva texter.

I denna uppsats undersöker jag användbarheten i SKL:s prenumerationsutskick utifrån grund- antagandet att man behöver veta vad man ska ha texterna till för att förstå dem. Jag fokuserar på tre faktorer som kan påverka texternas användbarhet: den närmaste kontexten; vilka genrer SKL skickar ut; samt vilka läsmål och förväntningar på innehåll som texternas framställning gynnar. Resultatet visar att texternas förutsättningar att bli lästa och använda inte är optimala. Detta beror bl.a. på att det är otydligt att SKL skickar ut texter som tillhör olika genrer, och på att texterna ibland genererar missvisande förväntningar på innehållet. Detta ger läsaren mindre goda möjligheter att skapa sig en bild av texternas syften, vilket kan tolkas som att texterna inte är så användbara som de kunde vara.

I denna uppsats undersöks hur begreppet texttyp tolkas av verksamma lärare i svenska pågymnasiet samt vilka olika texttyper som implementeras i deras undervisning. I undersökningensvarar elva lärare på enkätfrågor som rör deras egen undervisning i val av olika texttyper samthur de tolkar två formuleringar i kunskapskraven för Svenska 1 och 3 som också rörde olikaval av texttyper. Deras svar delades sedan in i två genreteorier; Nyretoriken och Sydneyskolanför att kunna analysera lärarnas tolkningar. Syftet är att se på vilka sätt det går att tolkabegreppet texttyp och vad som troligen är lärarnas största anledningar deras tolkningar samt valav texttyper i sin undervisning.Resultatet visar att formuleringarna i styrdokumenten tolkas på olika sätt av lärarna och att bådeNyretoriken och Sydneyskolans genreteorier gick att utläsa av lärarnas tolkningar samt val avtexttyper vid skrivuppgifter.Slutsatsen är att det ryms olika sätt att tolka begreppet texttyp i genom många olika val avtexttyper i skrivundervisningen, trots att de flesta av lärarna har styrdokumenten somhuvudsaklig anledning. Styrdokumentens formuleringar öppnar också upp för storatolkningsmöjligheter och därav är det en trolig anledning till lärarnas skiftade svar.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur begreppen genre och texttyp används i gymnasieskolans nationella samt lokala styrdokument för kurserna svenska A och svenska B och att undersöka hur fem gymnasielärare i svenska tolkar begreppen och ser på begreppens roll i undervisning. Detta undersöks genom kvalitativa intervjuer med fem verksamma gymnasielärare i svenska samt genom textanalys av styrdokumenten: svenskämnets beskrivning, nationella kursplaner för svenska A och svenska B samt lokala arbetsplaner för samma kurser. Resultatet visar att lärarnas förståelse av begreppen genre och texttyp samt deras innebörd varierar vilket speglar forskningsläget. Lärarna har även en skiftande syn på huruvida begreppen är relevanta i undervisningen. En anledning till att genrekunskap anses väsentlig är att elever bör kunna förstå att olika texter har olika funktion. I motsats till detta menar vissa lärare att de inte arbetar med genre då det i stor utsträckning handlar om formaspekter och att de hellre fokuserar innehållet. När det gäller styrdokumenten används begreppen texttyp och genre men främst används varierande omskrivningar och exempel på texter. Vår slutsats är att tydliga definitioner, exempelvis i styrdokumenten, av hur begreppen genre och texttyp bör förstås i svenskämnet hade kunnat fungera som ett professionellt yrkesspråk som kan användas lärare emellan samt mellan lärare och elev.

This thesis comprises a translation from English to Swedish followed by a commentary. The source text (ST) of the translation consists of the second chapter of Made in America (1998), a popularised language history by Bill Bryson. The commentary includes an analysis of the ST and the target text (TT), as well as a discussion of the translation process as a whole, and of the translation strategies applied in order to solve the translation problems of the ST. The theoretical framework of the thesis is based on Toury’s notion of norms (1995), from which the following principle for translating is conceived: to transfer the ST information as faithfully as possible but with the modifications necessary to accommodate the source language competence level of the TT readers, which is estimated to be relatively low. As such, the principle for translating is mainly characterised by adequacy, but leans towards acceptability. In the concluding section of the commentary, the TT is deemed to be consistent with this principle since it constitutes an adequate text with evident traits of acceptability. / Denna uppsats består av en kommenterad översättning från engelska till svenska. Översättningens källtext utgörs av det andra kapitlet i Bill Brysons populärvetenskapliga språkhistoria Made in America (1998). Den teoretiska kommentaren innehåller dels en analys av käll- respektive måltexten, dels en redogörelse för översättningsprocessen som helhet samt för vilka översättningsstrategier som tillämpas för att lösa källtextens översättningsproblem. Uppsatsens översättningsteoretiska perspektiv tar avstamp i Tourys normbegrepp (1995), utifrån vilket följande översättningsprincip formuleras: att på målspråket förmedla källtextens innehåll i så oförändrat skick som möjligt, men samtidigt anpassa det till måltextläsarnas källspråkliga kompetensnivå, vilken antas vara förhållandevis låg. Översättningsprincipen är följaktligen främst adekvansinriktad, men drar mot en acceptansinriktning. I kommentaren fastslås att översättningen följer denna princip då den utgör en adekvansinriktad text med tydligt acceptansinriktade drag.

Denna uppsats handlar om gymnasieelevers anpassning till olika texttyper i skrift. Uppsatsens frågeställningar är: 1.) Vilka berättande drag återfinns i gymnasieelevers argumenterande texter? 2.) Har gymnasieelevers medvetenhet om den argumenterande texttypen något samband med det betyg som de får på uppgiften?Hypotesen som framläggs är att det förekommer fler berättande drag i texter med lägre betyg, eftersom målen för högre betyg kräver en medvetenhet om olika texttyper.Undersökningen är utförd på debattinlägg skrivna av 20 gymnasieelever, uppgift B1 i det nationella kursprovet i Svenska B vårterminen 2012 Dit vinden blåser (Skolverket 2012b). Utifrån förekomsten eller avsaknaden av fyra berättande drag, utvalda av uppsatsens författare, klassificeras elevtexterna enligt hur väl de uppfyller den argumenterande texttypen. Kriterierna gäller pronomenval, inledning, personliga exempel och ordval.Resultatet av undersökningen visar på att förekomsten av berättande drag återfinns i elevtexter på samtliga betygsnivåer. De berättande dragen i elevtexterna är mest frekventa i de elevtexter som inte har uppnått ett godkänt resultat, det finns lika många berättande drag i G-elevtexterna som i VG-elevtexterna och det är lägst antal berättande drag i MVG-elevtexterna. Därmed verifieras hypotesen.

Språket är människans främsta redskap för att lära och tänka och som lärare har man som uppgift att ge särskilt stöd till elever med svårigheter, samt låta elever uppleva olika uttryck för kunskap (Skolverket 2011). Trots att elever ska få möta olika uttryck för kunskap och trots att forskare såsom Jerome Bruner (1915-2016) och Peter Gärdenfors (född 1949) betonar berättandets betydelse för minne och lärande, dominerar läroboken och den förklarande faktatexten som kunskapsförmedlare i ämnesundervisningen. Denna studie har som syfte att skaffa fördjupad förståelse för berättande och förklarande text i förhållande till minnet, samt elevernas förhållningssätt. I undersökningen deltog fyra klasser i årskurs 6 från två skilda skolor och kommuner. Eleverna fick svara på en enkät, samt läsa fyra texter varav två berättande och två förklarande och med olika innehåll varefter de fick svara på frågor utifrån texterna. Resultatet visar att eleverna är skolade i de dominerande attityder kring lärande och menar att berättande texter är mer lustfyllt att läsa än förklarande men att dessa är viktigare att läsa för att tillägna sig ny kunskap. Majoriteten av eleverna menade sig också föredra förklarande för att tillägna sig ny kunskap. Dock visade resultatet att det inte går att utläsa någon tydlig skillnad mellan att läsa och minnas innehållet i förklarande- respektive berättande text, samt att minnas innehållet en vecka senare. Resultatet visar på att det finns fördelar med att kombinera texttyperna för att ge eleverna en större textvariation och tilltala olika elevers intresse och lärande.

I det svenska skolväsendet finns två likvärdiga svenskämnen i form av dels svenska och dels svenska som andraspråk. I grundskolans sista årskurs måste samtliga elever delta i ett nationellt prov. De två ämnesproven är identiska men bedömningen mellan dem skiljer sig åt genom att i svenska som andraspråksprovet ska läraren ta hänsyn till de kommunikationsstrategier eleven använder. Det är oklart exakt vad som avses med sådana strategier. I den här studien undersöks elevtexter från de nationella proven i svenska som andraspråk år 2013 och 2015, 20 med betyg E och 20 med betyg A eller B. Forskningsfrågan rör hur den skriftliga andraspråksvenska ser ut som av verksamma lärare bedöms med betyg A eller E i grundskolans årskurs 9. Analysen är kvantitativ och inkluderar textlängd, ordlängd, andel långa ord, ordvariation, meningslängd, makrosyntagmlängd, kvoten mellan mening och makrosyntagm, fundamentslängd, andel subjektsfundament och andel ettordsfundament. Resultatet redovisas uppdelat på betyg, texttyp och kön samt jämförs med tidigare studier av elevtexter i ämnet svenska. Resultatet pekar på att högbetygstexterna är längre, har en högre ordvariation, en lägre kvot mellan mening och makrosyntagm och längre fundament än lågbetygstexterna. Det finns stora skillnader i resultatet beroende på texttyp och små beroende på kön. Jämfört med svenska texter har svenska som andraspråkstexterna lägre ordvariation och högre andel subjektsfundament.

<p>Speciallärarprogrammet med inriktning mot utvecklingsstörning</p>

Det lättlästa språket undersöks inom tre olika texttyper på Centrum för lättläst. Texttyperna är tidningen 8 SIDOR, böcker från LL-förlaget samt samhällsinformation (broschyrer) från Lättläst-tjänsten. Syftet är att ta reda på hur texttypen påverkar den lättlästa texten. Texterna undersöks när det gäller ordnivå, meningsnivå och textbindning. Undersökningen visar att det finns ett tydligt lättläst koncept. Men det finns också stora skillnader, både mellan texttyperna och mellan enskilda texter. Den allra största skillnaden mellan de tre olika enheterna är, förutom när det gäller grad av variation inom texttypen, hur man använder det frasanpassade radfallet. Tidningen 8 SIDOR använder det inte alls, och i LL-förlagets böcker används det på lite olika sätt av olika författare eller bearbetare. Den enda enhet som genomgående jobbar med radfallet är Lättläst-tjänsten.