Språket är människans främsta redskap för att lära och tänka och som lärare har man som uppgift att ge särskilt stöd till elever med svårigheter, samt låta elever uppleva olika uttryck för kunskap (Skolverket 2011). Trots att elever ska få möta olika uttryck för kunskap och trots att forskare såsom Jerome Bruner (1915-2016) och Peter Gärdenfors (född 1949) betonar berättandets betydelse för minne och lärande, dominerar läroboken och den förklarande faktatexten som kunskapsförmedlare i ämnesundervisningen. Denna studie har som syfte att skaffa fördjupad förståelse för berättande och förklarande text i förhållande till minnet, samt elevernas förhållningssätt. I undersökningen deltog fyra klasser i årskurs 6 från två skilda skolor och kommuner. Eleverna fick svara på en enkät, samt läsa fyra texter varav två berättande och två förklarande och med olika innehåll varefter de fick svara på frågor utifrån texterna. Resultatet visar att eleverna är skolade i de dominerande attityder kring lärande och menar att berättande texter är mer lustfyllt att läsa än förklarande men att dessa är viktigare att läsa för att tillägna sig ny kunskap. Majoriteten av eleverna menade sig också föredra förklarande för att tillägna sig ny kunskap. Dock visade resultatet att det inte går att utläsa någon tydlig skillnad mellan att läsa och minnas innehållet i förklarande- respektive berättande text, samt att minnas innehållet en vecka senare. Resultatet visar på att det finns fördelar med att kombinera texttyperna för att ge eleverna en större textvariation och tilltala olika elevers intresse och lärande.