I denna studie har intresset varit att utforska vad kooperativt lärande är och vilka effekter lärare anser att det har på matematikundervisningen. Fokus har legat på att titta närmare på hur lärare synliggör de fem grundprinciper som ligger till grund för det kooperativa lärandet. Dessa fem grundprinciper är: positivt ömsesidigt beroende, samarbetsfärdigheter, eget ansvar, lika delaktighet och samtidigt stödjande interaktion och återkoppling (feedback, feedup och feedforward). Jag har valt att intervjua fyra lärare vilka är utbildade inom kooperativt lärande och använder detta i matematikundervisningen. De frågeställningar som har varit ett utgångsläge för att besvara studiens syfte är: Hur kan kooperativt lärande användas i matematikundervisningen? På vilket sätt arbetar lärarna med kooperativt lärande för att stärka elevernas matematikkunskaper? Vilka utmaningar finns inom det kooperativt lärandet? Hur synliggörs grundprinciperna för att uppnå ett kooperativt lärande? Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och teorin om socialt beroende.   Ett kooperativt lärande är ett samarbete mellan elever som ska utveckla deras kunskaper och sociala förmågor. Det handlar om strukturer för hur interaktionen mellan eleverna ska ske, vilken organiseras av läraren. Resultatet visar att det går att ersätta den traditionella undervisningen i matematik helt med de kooperativa övningarna. Det visar även på att det endast går att använda de kooperativa övningarna till repetition av begrepp och befästa kunskapen på detta sätt. Oavsett vilken av dessa metoder som används så ser lärarna en positiv utveckling av kunskaper hos eleverna genom att använda de kooperativa övningarna inom matematiken. Eleverna får synliggöra sina tankar och lära sig sätta ord på hur de tänker. Genom de fem grundprinciperna skapas ett kooperativt lärande och undersökningen visar att samarbetsfärdigheter är den grundprincip lärare lägger störst vikt på. Det går inte att förvänta sig att arbetssättet ska fungera direkt och ge en positiv påverkan på elevernas lärande i matematik. Det är en process som kräver mycket arbete och förberedelse för att fungera och ge positiva effekter. Slutligen konstateras att läraren behöver ha goda kunskaper om kooperativt lärande för att framgångsrikt kunna använda det i matematikundervisningen.

Uppsatsen syfte är att undersöka det kausala sambandet mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom markarenan. Detta sker genom att begreppen lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå analyseras och diskuteras. Uppsatsen har som ambition att även göra dessa begrepp mätbara för att testa det kausala sambandet i en fallstudie bestående av två fall; slaget vid Suomussalmi och slaget vid Golanhöjderna.  Uppsatsen visar att det i de valda fallen föreligger ett samband mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom ramen för de definitioner som är gjorda i uppsatsen. Vidare redovisas den problematik som normativ forskning inom krigsvetenskapen är behäftad med. Uppsatsen resultat kan m.h.t. detta ej anses påvisa ett generellt kausalt samband.

Denna uppsats berör den populära podcasten Serial och den kritik som har riktats mot serien av flertalet journalister både i Sverige och utomlands. Uppsatsen ställer sig frågan vad det är med Serials berättargrepp som har utlöst denna upprördhet inom delar av journalistkåren, bland annat gällande reportern Sarah Koenigs framträdande roll i serien, och undersöker hur serien förhåller sig till den traditionella nyhetsjournalistikens grundprinciper. Uppsatsen drar även paralleller till den litterära journalistiken eftersom delar av kritiken mot Serial påminner om den kritik som riktades mot genren då den slog igenom på 60-talet. Studien av Serial, som bygger på en narrativ analys av materialet, har fokuserats kring hur reportern Sarah Koenigs berättande är utformat. Detta eftersom syftet med uppsatsen är att identifiera huruvida det finns belägg för kritiken som serien tagit emot, och som främst är riktad mot Sarah Koenigs berättargrepp. Utifrån de fynd som görs i analysen dras slutsatsen att det går att identifiera problematiska inslag i serien, framförallt gällande bristen på motiv, men att Serial inte nödvändigtvis behöver dömas ut som ett journalistiskt misslyckande. Istället argumenterar uppsatsen för att Serial snarare bör betraktas som en stapplande stilbildare inom det ännu unga och oreglerade podcast-formatet.

Syftet med denna studie var att se om och hur Montessoripedagogiken används i idrottsundervisningen. Vi har använt oss av läroplansteorin som utgår från vad Bernstein (1971) och Lundgren (1979) framställt. Linde (2000) tar Bernsteins och Lundgrens arbeten i anspråk i sin utveckling av läroplansteorin där han beskriver hur det praktiskt går till när läroplaner skrivs, tolkas och tillämpas. Vi har tittat på Montessoris sex grundprinciper frihet, struktur och ordning, verklighet och natur, atmosfär och skönhet, social träning samt Montessorimaterialet. Undersökningen har utgått från frågeställningarna; gör idrottsläraren några urval i sin idrottsundervisning utifrån Montessoripedagogikens sex grundfaktorer? Hur förverkligar och iscensätter idrottsläraren Montessoripedagogikens sex grundfaktorer i idrottsundervisningen?Undersökningsgruppenbestodavfyraidrottslärarepå Montessorigrundskolor i Skåne och undersökningen ägde rum hösten 2009. Metoderna som vi har valt att använda oss av var kvalitativa intervjuer samt observationer. Resultatet av undersökningen var att idrottslärarna använde sig av två av dessa sex grundprinciper i idrottsundervisningen. De två grundprinciperna som användes i idrottsundervisningen var frihet och social träning. Under grundprincipen frihet var den gemensamma faktorn i idrottsundervisningen att alla idrottslärare undvek tävlingsmomentet. Under grundprincipen social träning var den gemensamma faktorn att alla skolorna hade relativt små undervisnings grupper i idrottsundervisningen och att tre av fyra skolor hade åldersintegrerad idrottsundervisning. / The purpose of this study was to see whether and how Montessori pedagogy is used in physi-cal education. We made use of curriculum theory, based on what Bernstein (1971) and Lund-gren (1979) produced. Linde (2000) takes Bernstein´s and Lundgren's work used in their de-velopment of curriculum theory in which he describes how it practically goes to when the curriculum requires, be construed and applied. We've looked at Montessori's six basic princi-ples of freedom, structure and order, reality and nature, atmosphere and beauty, social skills and Montessori materials. The investigation has been based on the issues; do some PE (physi-cal education) teacher make any use, in their physical education, from Montessori's six basic factors? How does the PE teacher implement and stage Montessori's six basic factors in physical education? The study group consisted of four PE teachers at the Montessori Primary schools in southern Sweden and the study took place during autumn 2009. The methods we have chosen to make use of were qualitative interviews and observations. The results of the study were that the PE teachers made use of two of these six basic principles in physical edu-cation. The two basic principles used in physical education were freedom and social training. Under the heading of the basic principle of freedom was the common factor in physical educa-tion to all physical education teachers avoided the contest element. Under the heading of the basic principle of social skills was the common factor that all schools had relatively low num-bers of pupils in physical education and that three of the four schools had age-integrated physical education.

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

Tactical adaptation is one of ten principles in naval warfare and listed in Swedish Doctrine for Naval Tactics from 2010. All levels of command can use tactical adaptation and uses it to reach the goal with the battle. Behind tactical adaptation, technology in relationship with tactics as a concept works together to support the tactical adaptation. This thesis aims to identify factors from theories about technology and tactics and to see how those factors affect the tactical adaptation in different cases. Known theorists as Van Creveld, Lauten- schläger and Hughes is used to form a tool for analyzing different cases. Factors derived from the three theorists is used in a qualitative case study consisting of the Yom Kippur-war and the Falkland campaign. Factors as combinations, flexibility, logistics, organization, secrecy, knowledge and further development was identified in the cases, but the factor development was nowhere to be found. The conclusions drawn from the analysis is that all factors accept development is useful and supports successful tactical adaptation.

Many theorists have discussed the question of the fundamental principles of warfare. But the importance of the principle of concentration of force for warfare is controversial and the theories about the principle are too general to say something about the reality. So what is required to achieve success with a concentration of force? In order to answer this question, this essay deals with the basic principle of warfare on the concentration of force from recognized theorist, Carl von Clausewitz, Sir B.H. Liddell Hart, John M. Collins and Milan Vego, in the context of submarine attacks. The study has a deductible theoretical research effort and the purpose is to identify and describe which variables that contribute to success in implementing a concentration of force and how they affect submarine attacks. To create a coherent image of the principle, the principle is measurable by identifying variables to achieve success with concentration of force. From the theories, the author identifies five variables: aggregate strength, spread, opponent knowledge, mobility and misleading. To investigate the principle, the variables are tested against two submarine attacks during World War II, which are known to be cases where the concentration of force was used. The result shows that during the two attacks only two variables, combined strength and spread were identified. During the attack on the HX 229/SC 122 convoys, which from the attacking party are considered a successful concentration of force, all variables were identified. However, the attack on the SC 130 convoy was considered as a failed concentration of force, since only two variables were identified.

The principle of the offensive in naval warfare has long been studied by scholars of military science. Studies suggest that in order for the principles of war to be practically useful for professionals, they need to be described concretely. The principle of the offensive as described in the Swedish Doctrine for Naval Tactics however, is not. This thesis aims to identify different success factors for naval offensive operations by using a qualitative analysis of Castex’s, Hughes’, and Vego’s naval theories, which when combined may form the principles for a successful offensive. A qualitative case study has been utilised, with literature from the successful Israeli naval offensive in the Yom Kippur-war, and the failed Argentinian naval offensive in the Falklands war; in order to identify which factors are practicable in a modern context. All factors, intelligence, manoeuvre, concentration of force, numerical superiority, qualitative superiority, adaptation to capabilities differences, and command and control, were identified in the Israeli offensive. In the Argentinian offensive, only the manoeuvre factor was identified, due to a lack of sufficient intelligence and command and control. The conclusions are that all factors were useful for a successive offensive action, however, more research is necessary for further generalization.

The principles of war have for a long time been contested and criticized for being too imprecise and vague, even questioned as to their validity and applicability in modern warfare. Despite military thinkers and officers having questioned them, the principles of war constitute a central part of the western military doctrines and regulations. The purpose of this study is to examine the meaning of the principle of concentration of force and surprise in modern naval warfare. Due to the ambiguity of the principles of war, both principles have been analysed through the theoretical views of Clausewitz, Fuller, Montgomery and Collins. Using a case study method, the two principles of war have been tested hypothetically on the battle of Baltim during the Yom Kippur War in 1973. The result of the study shows that all hypotheses were confirmed in the analysis and the principles of concentration of force and surprise were applicable in modern naval warfare. There is however, a need for further empirical studies regarding the principles of war in order to strengthen this study’s result and to test the validity of other principles in modern warfare.