During the winter war of 1939-1940 the Soviet Union entered Finland on multiple locations across the nation’s vast boarder. Finland did not expect this range of attack and had massed its strengths to the country’s southernmost areas, which called for innovative measures taken by the scattered units across northern Finland. At Suomussalmi a remarkable event thus came to occur, where the Finns annihilated two soviet divisions through what is frequently described as the non-linear method of motti-tactics. Swarming is another non-linear form of warfare that is described to enable a smaller party to defeat a larger adversary through system-collapse. Scholars does however conclude that the practice of swarming is ahead of theoretical development, and that there are many cases of swarming that are yet to be discovered. The study observes clear similarities between the two types of warfare, and therefore aim to understand the Finnish successes along the Raate-road, which played a significant part in the battle for Suomussalmi, through Sean Edwards swarming theory on a brigade-level. The study concludes that key swarming variables were prominent in the Finnish warfare, which in turn indicate the presence of swarming warfare along the Raate-road. The study does thereby contribute to the scholarly debate on how the Finns achieved their brigade-level victories during the winter war with a new perspective. The results do however not reject previous explanations, and further research is required to single out the most prominent method.

<p>Finlands kamp mot det mycket större Sovjetunionen under vinterkriget skildras i denna uppsats i form av en fallstudie av slaget i Suomussalmi. Det görs även en beskrivning av de militärteorier som är centrala för analysen i uppsatsen.</p><p>Finlands sätt att strida och nyttja taktiken under detta slag är tillämpbart för att studera militärteorier som Försvarsmakten idag använder i sina doktriner för markarenan. Teorierna som slaget analyseras kring rör manövertänkande, krigföringsförmågan och de taktiska grundprinciperna.</p><p>Uppsatsen undersöker i vilken omfattning den finska sidan använde sig av manövertänkande och vilka förmågor som spelade en avgörande roll i slaget. Även sambandet mellan manövertänkande och de taktiska grundprinciperna undersöks.</p><p>Slutsatserna visar att rörligheten var den förmåga som spelade störst roll för den finska sidans framgångar. Det framkommer också att många finska chefer använde sig av manövertänkande. Slutsatserna visar även hur manövertänkande på ett positivt sätt påverkar chefens möjligheter att använda sig av de taktiska grundprinciperna.</p> / <p>Finland’s struggle against the much larger Soviet union during the Winter War is in this essay described as a case study of the Battle of Suomussalmi. Furthermore, descriptions of the theories of warfare that is essential for the final analysis of the essay.</p><p>The Finnish tactics during this battle are applicable for studies of the warfare theories that the Swedish Armed Forces use in their doctrines for ground combat. The theories that the battle is used for studying are those of maneuver thinking, warfare abilities, and the basic tactical principles.</p><p>The essay discusses to what extent the Finnish commanders used maneuver thinking and what warfare abilities played the essential role for the outcome of the battle. Moreover, the relation between maneuver thinking and the basic tactical principles is resolved.</p><p>The conclusions show that mobility was the ability that played the most significant part for the Finnish Army’s success. They also show that many Finnish commanders used maneuver thinking, and how maneuver thinking adds to the commander’s possibilities to use the basic tactical principles.</p>

Finlands kamp mot det mycket större Sovjetunionen under vinterkriget skildras i denna uppsats i form av en fallstudie av slaget i Suomussalmi. Det görs även en beskrivning av de militärteorier som är centrala för analysen i uppsatsen. Finlands sätt att strida och nyttja taktiken under detta slag är tillämpbart för att studera militärteorier som Försvarsmakten idag använder i sina doktriner för markarenan. Teorierna som slaget analyseras kring rör manövertänkande, krigföringsförmågan och de taktiska grundprinciperna. Uppsatsen undersöker i vilken omfattning den finska sidan använde sig av manövertänkande och vilka förmågor som spelade en avgörande roll i slaget. Även sambandet mellan manövertänkande och de taktiska grundprinciperna undersöks. Slutsatserna visar att rörligheten var den förmåga som spelade störst roll för den finska sidans framgångar. Det framkommer också att många finska chefer använde sig av manövertänkande. Slutsatserna visar även hur manövertänkande på ett positivt sätt påverkar chefens möjligheter att använda sig av de taktiska grundprinciperna. / Finland’s struggle against the much larger Soviet union during the Winter War is in this essay described as a case study of the Battle of Suomussalmi. Furthermore, descriptions of the theories of warfare that is essential for the final analysis of the essay. The Finnish tactics during this battle are applicable for studies of the warfare theories that the Swedish Armed Forces use in their doctrines for ground combat. The theories that the battle is used for studying are those of maneuver thinking, warfare abilities, and the basic tactical principles. The essay discusses to what extent the Finnish commanders used maneuver thinking and what warfare abilities played the essential role for the outcome of the battle. Moreover, the relation between maneuver thinking and the basic tactical principles is resolved. The conclusions show that mobility was the ability that played the most significant part for the Finnish Army’s success. They also show that many Finnish commanders used maneuver thinking, and how maneuver thinking adds to the commander’s possibilities to use the basic tactical principles.

Uppsatsen syfte är att undersöka det kausala sambandet mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom markarenan. Detta sker genom att begreppen lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå analyseras och diskuteras. Uppsatsen har som ambition att även göra dessa begrepp mätbara för att testa det kausala sambandet i en fallstudie bestående av två fall; slaget vid Suomussalmi och slaget vid Golanhöjderna.  Uppsatsen visar att det i de valda fallen föreligger ett samband mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom ramen för de definitioner som är gjorda i uppsatsen. Vidare redovisas den problematik som normativ forskning inom krigsvetenskapen är behäftad med. Uppsatsen resultat kan m.h.t. detta ej anses påvisa ett generellt kausalt samband.