I den krigsvetenskapliga forskningen utgör offensiv och defensiv etablerade begrepp. Defensiven beskrivs regelmässigt som den starkare formen av krigföring, men endast som ett alternativ intill dess att offensiv är möjlig. För att nå ett avgörande måste en offensiv genomföras. Denna syn återspeglas i flertalet av dagens doktriner. Problemet utgörs av att denna teoretiska grund kan synas orealistisk för många stater med begränsade militära resurser. Det övergripande syftet med uppsatsen är att utifrån teorin om de sex grundläggande förmågorna analysera orsakerna till de finska defensiva framgångarna under fortsättningskrigets strider på Karelska Näset 1944 och därigenom öka förståelsen för defensiva operationer. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de stridande parternas förmågor varierade under operationens genomförande till tid och rum. Analysen visar dock att den finska förmågan att nå verkan ökade när de förde en taktikanpassad elastisk försvarsstrid i gynnsam terräng. Den visar vidare att sovjetisk överlägsenhet reducerades när terrängen försvårade de mekaniserade förbandens rörlighet. Finska initiativ i form av motanfall och ett mer dynamiskt försvar påverkade den sovjetiska centraliserade ledningen och dess möjligheter att samordna överlägsna stridskrafters verkan i negativ bemärkelse. Ur ett teoretiskt perspektiv ger analysen underlag att ifrågasätta delar av de krigsvetenskapliga teorier som hävdar att endast med en offensiv kan ett avgörande nås. Snarare stärker den de teorier som framhåller att en resurssvag stat kan uppnå egna mål i form av nationell överlevnad genom att föra en aggressiv defensiv strid och därmed tillfoga motståndaren förluster, som i längden inte gör fortsatt offensiv rationell. Det medger inte en ”total seger”, men utgör troligen ett mer realistiskt teoretiskt förhållningssätt för en liten nation. Vilken teoretisk ståndpunkt som är applicerbar torde sålunda bero på de mål som den defensiva parten vill uppnå.

Uppsatsen syftar till att jämföra svenska och finska förmågor rörande ett tröskelförsvar. Tröskelförsvaret bygger på strategin om anti-access/area denial, översatt till tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar. Tillträdesförsvaret syftar till att hindra en överlägsen motståndare att få tillträde till ett operationsområde och kontrollbestridande försvar syftar till att förneka motståndaren kontroll över operationsområdet i händelse av en väpnad konflikt. Denna strategi diskuteras flitigt i den internationella debatten men då främst hur stormakter som USA med allierade bäst skall bemöta de förmågor som svagare nationer bygger upp, inte hur det kan byggas upp. Detta tröskelförsvar har i uppsatsen tillämpats på Östersjön i vilket svenska och finska förmågor analyserats mot de grundläggande förmågorna verkan, rörlighet och skydd. Jämförelsen visar att Sverige har en tyngdpunkt i tillträdesförsvaret baserat på förmågan att möta en motståndare tidigt med sin offensiva undervattensförmåga, smyganpassade korvetter och flygburen sjömålsrobot. De brister som finns i Sverige utgörs främst av avsaknad av långräckviddig markattackförmåga samt förmågor i det kontrollbestridande försvaret. Finland har å andra sidan sin tyngdpunkt i det kontrollbestri-dande försvaret då de alltjämt har förmåga till markbaserad långräckviddig sjömålsbekäm-pande förmåga samt ett defensivt undervattensvapen i form av sjöminförmåga. Detta är för-mågor som Sverige avvecklat sedan 2000-talets inledning. Finlands brister är i tillträdesför-svaret där den offensiva undervattensförmågan saknas helt samt det begränsade antal platt-formar som kan verka framskjutet mot sjömål. Uppsatsen visar också att indelningen av till-trädesförsvar och kontrollbestridande försvar är en bra modell för att analysera nationers försvarsförmågor.

<p>Cyberterrorism kan ses som ett relativt nytt, komplicerat och diffust hot som uppenbarat sig till följd av en snabb IT-utveckling. För Försvarsmakten kan detta hot innebära en ny utmaning eftersom doktrinen som skall fungera som vägledning i verksamheten börjar bli inaktuell. De grundläggande förmågorna, som är en viktig del av doktrinen, ses som tankemässiga hjälpmedel för att Försvarsmakten skall kunna analysera, samordna och beskriva verksamheten. Syftet med denna uppsats är att utreda hur pass användbara de grundläggande förmågorna är som tankemässiga hjälpmedel när Försvarsmakten ställs mot ett hot som cyberterrorism. Detta görs genom en analys utifrån ett scenario där Försvarsmaktens ledningssystem utsätts för en cyberattack med ett efterföljande resonemang om tillämpningen av förmågorna. Resultatet utvisar att förmågorna är ett stort stöd i kontexten men att resonemanget kring tillämpningen kompliceras av att hotet äger rum i det virtuella rummet.</p> / <p>Cyber Terrorism can be seen as a relatively new, complex and diffuse threat that appeared due to rapid IT development. For the Armed Forces this threat can be a new challenge because the doctrine to serve as guidance in the work is becoming obsolete. The fundamental abilities, which are an important part of the doctrine, should be seen as thinking tools for the Armed Forces to analyze, coordinate and describe the business. The purpose of this paper is to investigate how useful the fundamental abilities are thinking as tools in the Armed Forces, against a threat like cyberterrorism. This is done through an analysis based on a scenario in which the Armed Forces command and control system is exposed to a cyber attack followed by a discussion on the application of the fundamental abilities. The result shows that the fundamental abilities are a great support in the context but that the reasoning regarding the application is complicated because the threat takes place in the virtual space.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en förklaring till varför två stridande förband inom Försvarsmakten (FM) nyttjar olika indelning på gruppnivå. Uppsatsen skall dessutom redovisa fördelar och nackdelar som förekommer med respektive indelning. Ämnet till uppsatsen uppstod på grund av en strävan från Försvarsmakten att kunna nyttja behovssammansatta stridsgrupper. FM fastställer order och kommandon, försöker likställa vapensystem och utbud av ammunition och i övrigt använda samma materiel i syfte att förenkla fördelning och logistik av all materiel. Trots denna strävan förekommer det olika indelning på gruppnivå. En likställd utbildningsplan skulle kunna underlätta vid övning av soldater och chefer samt ge FM bättre uthållighet eftersom personalen inte behöver lika mycket utbildningstid för att ingå i ett annat förband. Metoden som har nyttjats för denna uppsats är kvalitativ. Den kvalitativa består av textanalyser och intervjuer. Den omfattar även enkätundersökning med personal som jobbar med strid på daglig basis. Genom definition av de två förbanden på K3 respektive Amf1 och med teori samt de grundläggande förmågorna har en analys skett. Analysen visar att skillnaden ligger i en kombination av arv, ledning och enkelhet.</p> / <p>The purpose of this paper is to give the reader an explanation of why two fighting units within the Armed Forces use different structures at group level. The essay shall further more present advantages and disadvantages that exist with each formation. The subject of the essay occurred because of the quest for the Armed Forces (AF) to be able to use temporary battle units. AF sets orders and commands, trying to equate the supply of weapons and ammunition and otherwise use the same stock in order to simplify the distribution and logistics of all the stock. Despite these efforts, there are different structures at group level. An equivalent education could facilitate the training of soldiers and officers, and provide AF better endurance because staff do not need as much training to be part of another unit. The method that has been used for this study is qualitative. It consists of qualitative textual analysis and interviews. It also includes a survey with staff who works with battle on a daily basis. By definition of the two units at K3 and Amf1 the theory and the basic capabilities have been analyzed. This analysis shows that the difference is in the combination of heritage, management and simplicity.</p>

Cyberterrorism kan ses som ett relativt nytt, komplicerat och diffust hot som uppenbarat sig till följd av en snabb IT-utveckling. För Försvarsmakten kan detta hot innebära en ny utmaning eftersom doktrinen som skall fungera som vägledning i verksamheten börjar bli inaktuell. De grundläggande förmågorna, som är en viktig del av doktrinen, ses som tankemässiga hjälpmedel för att Försvarsmakten skall kunna analysera, samordna och beskriva verksamheten. Syftet med denna uppsats är att utreda hur pass användbara de grundläggande förmågorna är som tankemässiga hjälpmedel när Försvarsmakten ställs mot ett hot som cyberterrorism. Detta görs genom en analys utifrån ett scenario där Försvarsmaktens ledningssystem utsätts för en cyberattack med ett efterföljande resonemang om tillämpningen av förmågorna. Resultatet utvisar att förmågorna är ett stort stöd i kontexten men att resonemanget kring tillämpningen kompliceras av att hotet äger rum i det virtuella rummet. / Cyber Terrorism can be seen as a relatively new, complex and diffuse threat that appeared due to rapid IT development. For the Armed Forces this threat can be a new challenge because the doctrine to serve as guidance in the work is becoming obsolete. The fundamental abilities, which are an important part of the doctrine, should be seen as thinking tools for the Armed Forces to analyze, coordinate and describe the business. The purpose of this paper is to investigate how useful the fundamental abilities are thinking as tools in the Armed Forces, against a threat like cyberterrorism. This is done through an analysis based on a scenario in which the Armed Forces command and control system is exposed to a cyber attack followed by a discussion on the application of the fundamental abilities. The result shows that the fundamental abilities are a great support in the context but that the reasoning regarding the application is complicated because the threat takes place in the virtual space.

Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en förklaring till varför två stridande förband inom Försvarsmakten (FM) nyttjar olika indelning på gruppnivå. Uppsatsen skall dessutom redovisa fördelar och nackdelar som förekommer med respektive indelning. Ämnet till uppsatsen uppstod på grund av en strävan från Försvarsmakten att kunna nyttja behovssammansatta stridsgrupper. FM fastställer order och kommandon, försöker likställa vapensystem och utbud av ammunition och i övrigt använda samma materiel i syfte att förenkla fördelning och logistik av all materiel. Trots denna strävan förekommer det olika indelning på gruppnivå. En likställd utbildningsplan skulle kunna underlätta vid övning av soldater och chefer samt ge FM bättre uthållighet eftersom personalen inte behöver lika mycket utbildningstid för att ingå i ett annat förband. Metoden som har nyttjats för denna uppsats är kvalitativ. Den kvalitativa består av textanalyser och intervjuer. Den omfattar även enkätundersökning med personal som jobbar med strid på daglig basis. Genom definition av de två förbanden på K3 respektive Amf1 och med teori samt de grundläggande förmågorna har en analys skett. Analysen visar att skillnaden ligger i en kombination av arv, ledning och enkelhet. / The purpose of this paper is to give the reader an explanation of why two fighting units within the Armed Forces use different structures at group level. The essay shall further more present advantages and disadvantages that exist with each formation. The subject of the essay occurred because of the quest for the Armed Forces (AF) to be able to use temporary battle units. AF sets orders and commands, trying to equate the supply of weapons and ammunition and otherwise use the same stock in order to simplify the distribution and logistics of all the stock. Despite these efforts, there are different structures at group level. An equivalent education could facilitate the training of soldiers and officers, and provide AF better endurance because staff do not need as much training to be part of another unit. The method that has been used for this study is qualitative. It consists of qualitative textual analysis and interviews. It also includes a survey with staff who works with battle on a daily basis. By definition of the two units at K3 and Amf1 the theory and the basic capabilities have been analyzed. This analysis shows that the difference is in the combination of heritage, management and simplicity.

Svensk doktrin framhåller sex grundläggande förmågor för analys av motståndaren. Dessa är ledning, uthållighet, und/info, rörlighet, verkan och skydd. Förmågorna är en tankemodell avsedd för att nå maximal effekt i sitt agerande. De är ständigt närvarande på stridsfältet, de påverkas av varandra och deras betydelse varierar över tid. Syftet med uppsatsen är att belysa IRA utveckling mellan 1968-1974 utifrån de sex grundläggande förmågorna. Resultatet visar att IRA utveckling under tiden för studien främst skedde inom förmågan verkan, andra förmågor som ledning och und/info tog längre tid att utveckla. En orsak till detta kan vara att studien omfattar inledningen av konflikten och IRA utveckling mot att bli en icke-statlig väpnad aktör. / The Swedish military doctrine stresses six basic capabilities for analysing the opponent. These six capabilities are defined as command, endurance, intelligence and information, mobility, effect and defence. It is a given model designed to gain maximum effect through action and the capabilities are always present in the battlefield. They affect one another and their importance varies over time. The aim of this essay is to highlight the IRA progress during 1968-74 from the capability perspective. The study shows a significant increase in IRA’s ability to use arms and in the area of bomb strategy development. The progress concerning the other five capabilities’ turned out to be of lesser significance. A reason for this could be that the study focuses on the very beginning of the troubles and the IRA’s growth into becoming a non-state armed actor.

Det sägs att infanteriet vinner striden men artilleriet vinner kriget trots det har svenska armén kanske ett utav världens svagaste bataljonsunderstöd i sina slagkraftigaste bataljoner. Även om riksrevisionen konstaterat att granatkastare m/41 är föråldrad, icke effektiv och personalkrävande finns den fortfarande kvar i tjänst i Försvarsmakten. I arbetet kommer det genomföras en kvalitativ komparativ studie av granatkastare m/41, 2s4 och M224 utifrån de grundläggande förmågorna. Undersökningen fann att granatkastare m/41 i vissa avseenden visar vissa tecken på att vara omodern och relativt personalkrävande i jämförelse med 2s4 och M224. Undersökningen visar däremot även att m/41 har en hög total effekt och full god kapacitet till verkan.

Den amerikanska armén har under lång tid haft doktriner som behandlat strid i bebyggelse medolika typer av motståndare, från sovjetiska divisioner som anfaller in i Västtyskland tillupprorsbekämpning i Mellanöstern och Afrika. Uppsatsen handlar om hur den amerikanska taktiskasynen på strid i bebyggelse har utvecklats från 1979 till 2003.Syftet med den här uppsatsen är att skapa en större förståelse för den taktiska utvecklingen somskett kopplat mot de grundläggande förmågorna verkan, skydd &amp; rörlighet.En kvalitativ textanalys har använts som metod för att analysera de aktuella doktrinerna. Teorinutgår ifrån Doktrin för markoperationer och i synnerhet ifrån de grundläggande förmågorna verkan,skydd &amp; rörlighet.Resultatet visar att användningen av dessa förmågor utvecklas med hänsyn till förväntadmotståndare och civilbefolkning. Utvecklingen av verkan går mot mer kvalitativa medel ochmetoder, motståndarens rörlighet har förändrats och så har också hans vilja att strida i bebyggelse.Användningen av assymmetriska metoder för att uppnå skydd är en ny metod som uppkommit.Värdering av den terrängen är däremot något som inte har förändrats.

Hybrid warfare is the topic of many discussions in the modern conflicts today. However, there is not a unified definition that explains what hybrid warfare really is. Swedish doctrines and principles say that an attack towards Sweden will include hybrid methods in the gap between peace and war. This paper examines Russia's use of hybrid warfare in Ukraine 2014 and how Ukraine's fundamental abilities got affected. The purpose with this paper is to contribute to a better understanding about hybrid warfare. But also, to use the fundamental abilities as a theory to provide for a better understanding how Sweden can counter hybrid methods in a future attack. The analytic results reveal that the fundamental abilities were affected differently in the annexation of Crimea and the battles in eastern Ukraine. However, it can still be used as a theory to analyse hybrid methods in both scenarios. The results also provide a better understanding of hybrid warfare. To contribute to Sweden's defence against hybrid methods, the fundamental abilities as a theory should be modernised and used to provide security and preparation for the Swedish defence in a future attack.