Uppsatsen syftar till att jämföra svenska och finska förmågor rörande ett tröskelförsvar. Tröskelförsvaret bygger på strategin om anti-access/area denial, översatt till tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar. Tillträdesförsvaret syftar till att hindra en överlägsen motståndare att få tillträde till ett operationsområde och kontrollbestridande försvar syftar till att förneka motståndaren kontroll över operationsområdet i händelse av en väpnad konflikt. Denna strategi diskuteras flitigt i den internationella debatten men då främst hur stormakter som USA med allierade bäst skall bemöta de förmågor som svagare nationer bygger upp, inte hur det kan byggas upp. Detta tröskelförsvar har i uppsatsen tillämpats på Östersjön i vilket svenska och finska förmågor analyserats mot de grundläggande förmågorna verkan, rörlighet och skydd. Jämförelsen visar att Sverige har en tyngdpunkt i tillträdesförsvaret baserat på förmågan att möta en motståndare tidigt med sin offensiva undervattensförmåga, smyganpassade korvetter och flygburen sjömålsrobot. De brister som finns i Sverige utgörs främst av avsaknad av långräckviddig markattackförmåga samt förmågor i det kontrollbestridande försvaret. Finland har å andra sidan sin tyngdpunkt i det kontrollbestri-dande försvaret då de alltjämt har förmåga till markbaserad långräckviddig sjömålsbekäm-pande förmåga samt ett defensivt undervattensvapen i form av sjöminförmåga. Detta är för-mågor som Sverige avvecklat sedan 2000-talets inledning. Finlands brister är i tillträdesför-svaret där den offensiva undervattensförmågan saknas helt samt det begränsade antal platt-formar som kan verka framskjutet mot sjömål. Uppsatsen visar också att indelningen av till-trädesförsvar och kontrollbestridande försvar är en bra modell för att analysera nationers försvarsförmågor.

The purpose of our essay is to examine how the threshold terms, regarding Swedish capacity, are used within Swedish security policy and whether the use of these terms differs within and between the Swedish Armed Forces and the Swedish Government and the parliament. We use a qualitative content analysis method and create an analysis instrument based on research from the Swedish Defence Research Agency. With this instrument we analyse strategic documents in Swedish security policy. The result highlights three main conclusions. The first conclusion is that there are many similarities in how the terms are used in Swedish security policy, but we have also found that there are both differences and confusion. We have also been able to demonstrate that the threshold terms are used as part of motivating and arguing for increasing various resources and assets to the Armed Forces. The second conclusion is that there are two distinct areas where there is uncertainty and a risk of misunderstanding regarding the use of the threshold terms. The first area is that within the Armed Forces there is an inconsistency and ambiguity as to what the actual threshold terms mean in different contexts. The other area that has shown uncertainties is the ability to specify the strength / size of the threshold term, which has occurred in the analysis units from both the political documents and the Armed Forces. As a part of this, our third conclusion is that the threshold terms are used in a way that creates a risk of misunderstanding. We can also conclude that this risk is higher in the Armed Forces compared to the political side.

I syfte att nå ökad kunskap om hur tröskelförmåga bör förstås och anpassas i relation till doktrinära koncept och försvarsstrategiska målsättningar, genomförs i denna masteruppsats en kvalitativ och granskande analys, där Robert Dalsjös fem dimensioner av tröskelförsvar belyses och utvecklas gentemot en extern hotbild i form av Gerasimovs New Generation Warfare. Masteruppsatsen fokuseras mot att besvara hur Dalsjös fem dimensioner fångar komplexiteten i det domänöverskridande och ickelinjära krigföringskonceptet NGW och hur den svenska försvarsstrategin kan utvecklas för att svara upp mot hotet. Resultatmässigt påvisas att Dalsjös dimensioner är väl förankrade i internationell litteratur och att de i de flesta stycken även fångar den hotbild som NGW projicerar. Däremot är indelningen mellan dimensionerna inte avvägd för att möta de ickemilitära påverkansmedlen i tillräcklig utsträckning, vilket föranleder att masteruppsatsen förordar en utveckling av primärt dimensionen hinder/försvar. Genom en uppdelning av hinder/försvar till två dimensioner, tydligt avgränsade i konfliktskalan, skapas förutsättning för att i analyser även fånga ickemilitära hybridåtgärder. / Krigsvetenskap